ERNST KALLENBERG SJUTTIO ÅR.

 

Professor emeritus vid Lunds universitet ERNST ANTON KALLENBERG fyller den 16 augusti 1936 sjuttio år. Denna dag komma fem år att hava förflutit sedan han slutade sin verksamhet som aktiv akademisk lärare. Men han har icke för den skull övergått till att njuta ett välförtjänt otium efter en arbetsdag, mer fylld av ansträngning och rik på resultat än de flesta. Alltjämt håller hans flitiga hand pennan och hans tanke strävar att fullborda en för decennier planlagd, med okuvlig energi fullföljd forskargärning.
    Den akademiske juristen i vårt land får sällan tillfälle att samla sina krafter till lösning av mera betydande rent vetenskapliga uppgifter. Redan hans ämbetsverksamhet med den omfattande undervisningen och den alltmera tyngande examinationsbördan står hindrande i vägen. Någon lättnad genom anlitande av yngre lärarekrafter kan han svårligen förskaffa sig, ty på den vetenskapliga juridikens område gäller alltfort trots all överbefolkning på de lärda banorna det gamla ordet att arbetarna äro få. Kommer så därtill att andra samhällsuppgifter, främst lagstiftning och politik, kalla på honom med lockelser, svåra att motstå för den som älskar livets konkreta ting utanför studiekammarens fridfulla väggar. Det behövs för visso ej endast arbetskrafter över medelmåttan utan också vilja till och förmåga av koncentration för att lösa en mera betydande vetenskaplig uppgift, där eljest skickligheten därtill är för handen. Ernst Kallenberg har fått dessa sällsynta gåvor. Han behärskar till fullo den begränsningens konst, som skapar mästaren. Då han fattat en uppgift i sikte fullföljer han verket utan att splittra sina krafter på annat. Denna förmåga av koncentration, parad med skarpsinne och energi av lika mått, har resulterat i en samlad och enhetlig prestation, vilken ställt Kallenberg i främsta ledet bland  svenska rättsvetenskapsmän. Såsom processualist överträffashan av ingen i Norden.

    Kallenberg började sin vetenskapliga bana med gradualavhandlingen »Om återfall i brott» (1894). Härifrån gick han över till straffprocessrätten med arbetet »Om forum i brottmål», vilket förskaffade honom professuren i processrätt vid Lunds universitet 1897. I denna avhandling framträda redan de egenskaper, som prägla Kallenbergs senare författarskap: noggrant utnyttjande av utländsk, särskilt nordisk och tysk, doktrin, såväl som av svenskt rättshistoriskt material med betydelse jämväl för gällande rätt, skarpsinnig analys av lagbud och klar framställningskonst. Arbetet bibehåller ännu i dag ej ringa värde för kännedomen om och tillämpningen av gällande rätt, ehuruväl utvecklingen i lagstiftning och praxis icke lämnat det behandlade rättsområdet oberört. Från Kallenbergs första professorstid härröra föreläsningarna över 1901 års lag om ändring i vissa delar av rättegångsbalken. Första delen av detta arbete, vilken behandlar ändringarna i 10 och 16 kapitlen, har till största delen ingått i senare utgivna partier av Svensk Civilprocessrätt. Den andra delen, som omfattar rättsmedelsläran, föreligger numera i fristående form under titeln »De ordinära devolutiva rättsmedlen i den svenska civilprocessen enligt 1901 och 1915 års lagstiftning». Arbetet, vilket utgått i två upplagor, innefattar en ingående framställning av den civilprocessuella rättsmedelsläran under beaktande av den rikhaltiga judikaturen på området. Särskilt för våra överrättsdomare men över huvud för varje praktiserande jurist torde arbetet vara oumbärligt som orientering i de många ingalunda lättlösta spörsmål, som möta på rättsmedelsområdet. I noter, somliga av betydlig omfattning, har författaren meddelat resultaten av sin undersökning av åtskilliga, icke direkt med det i texten behandlade ämnet sammanhängande spörsmål. På sin tid av självständigt värde framträda dessa noter numera i allmänhet såsom förstudier till Svensk Civilprocessrätt.
    Efter fullbordandet av de ovan nämnda föreläsningarna över 1901 års lag ägnade sig Kallenberg under några år åt lagstiftningsverksamhet. Han tog sålunda i egenskap av ledamot i 1905 års aktiebolagskommitté väsentlig del i det arbete, som resulterade i den ännu gällande lagen om aktiebolag av år 1910. En ännu mera omfattande arbetsuppgift lades på honom genom ledamotskapet i 1907 års konkurslagstiftningskommitté, i vilken han följande år blev ordförande. Kommitténs år 1911 framlagda förslag torde vara i väsentlig grad präglat av Kallenbergs inten-

tioner. Han ville öka konkursinstitutets effektivitet genom att underlätta inledandet av konkurs och stärka de judiciella myndigheternas inflytande på konkursförvaltningen. Särskilt i det senare avseendet mötte förslaget motstånd och ett reviderat förslag kom till stånd, vilket emellertid föll vid 1920 års riksdag. Kallenberg fick då i uppdrag att leda den av riksdagen påkallade omredigeringen av förslaget, och som resultat härav tillkom 1921 års konkurslag. Även om denna icke helt och hållet är ett uttryck för de reformidéer Kallenberg hyllat, torde det likväl vara berättigat att beteckna honom som lagverkets egentlige upphovsman. Jämväl 1921 års lag om ackordsförhandling utan konkurs lär väsentligen vara ett verk av hans hand, och denna lagsbetydelse i vårt rättsliv torde icke böra mätas efter den statistisktsett ringa användning lagen fått i vår praxis. Inom strafflagstiftningen har Kallenberg varit verksam såsom ledamot i 1916 års strafflagskommission. Om det intresse varmed Kallenberg omfattat detta arbete vittnar det särskilda yttrande han fogat till det av kommissionen år 1923 framlagda förslaget till strafflagens allmänna del.
    Sedan arbetet på det första förslaget till konkurslag avslutats, återvände Kallenberg år 1911 till sin lärarverksamhet vid Lunds universitet. Under de därpå följande åren torde hos honom hava mognat beslutet att åstadkomma en brett lagd, på den moderna processvetenskapens resultat grundad framställning av den svenska civilprocessrätten. Han var väl förberedd därför icke endast genom arbetet på föreläsningarna över 1901 års lag utan också och främst genom den trägna möda han allt ifrån början av sin akademiska verksamhet nedlagt på att i sin undervisning giva en fördjupad framställning av de processuella instituten. Han bedrev härunder vidsträckta studier i den utländska litteraturen och trängde sålunda grundligt in i den tyska processvetenskapen, vilken som bekant upplevde en blomstringstid under årtiondena före världskriget. Kallenberg torde vara den ende svenske jurist, som fullständigt tillägnat sig denna vetenskaps metoder och resultat. Han har utan att sky den därmed förenade tankemödan tillgodogjort sig de arbeten, varmed BÜLOW, WACH, KOHLER, HELLWIG och RICHARD SCHMIDT — för att nämna endast några av de mest framträdande namnen — lyft processrätten upp på ett högre vetenskapligt plan. Särskilt BÜLOW torde hava utövat ett betydande inflytande på Kallenbergs vetenskapliga arbete. Det epi-

tet han på ett ställe i Svensk Civilprocessrätt tillägger Bülows författarskap: »i hög grad tankeväckande och lärorikt», säger ganska mycket. Ty Kallenberg är en utpräglat kritisk natur. Teoretiska excesser och falsk djupsinnighet imponera icke på honom. Han prövar allt men behåller endast det lödiga. Inför den myckna lärdomen tappar han icke sin kritiska sans eller sitt sinne för den svenska processrättens egenart och historiskt givna förutsättningar. Han rådfrågar ABRAHAMSSON och NEHRMAN likaväl som de moderna processualisterna och betraktar deras uttalanden med samma prövande blick. Och med sin praktiska läggning, utvecklad under domartjänstgöring och lagstiftningsarbete, förmår han att giva syntesen av modern vetenskap och svensk rättstraditionen utformning, som gör den brukbar i det praktiska rättslivet.
    Endast en man med Kallenbergs förutsättningar i fråga om insikter och omdöme, arbetsförmåga och hängivenhet för uppgiften kunde hava skapat Svensk Civilprocessrätt, det monumentala arbete som främst kommer att bära sin författares namn till eftervärlden. Redan kvantitativt är verket imponerande; i sitt ännu ofullbordade skick når det snart tvåtusenfemhundra sidor och torde sålunda, även om man bortser från den organiskt tillhörande boken om rättsmedlen, vara det till omfattningen största juridiska verk på svenskt språk. Men det är icke endast sidantalet som imponerar. Det är framför allt den grundliga prövningen av de i mångfald mötande spörsmålen, den kritiska skärpan såväl som den produktiva ingivelsen, den outtröttliga viljan tillklarhet och de lika väl avvägda som noggrant motiverade resultaten. Någon gång tynges väl framställningen av longörer och den personliga tonen från föreläsningarna kommer fram. Men det vore småaktigt att fästa avseende vid sådant. Fast hellre må läsaren beundra den konsekvent genomförda systematiken och glädjas åt den lätthet varmed han tillgodogör sig resultaten av författarens arbete.
    Här är icke platsen att intränga i eller värdesätta Svensk Civilprocessrätt, så mycket mindre som arbetet ännu ej förts till sin fullbordan. Det må blott framhållas, att verket redan somdet nu föreligger väl fyller uppgiften att vägleda våra jurister pådet civilprocessuella rättsområdet. Den svenske juristen kan idag förskaffa sig en ojämförligt mycket bättre orientering inom denna gren av rättegångsväsendet än för tio eller tjugo år sedan var möjligt, och på de flesta av de civilprocessuella spörsmål som

det praktiska livet förelägger honom torde han i Svensk Civilprocessrätt kunna finna ganska uttömmande svar. Säkerheten i rättsskipningens handhavande bör därmed hava ökats i ej oväsentlig mån. Men arbetet syftar vidare och dess verkningar komma utan tvivel att sträcka sig in i framtiden då vår gamla rättegångsordning skattat åt förgängelsen. Under arbetet på processreformen måste det vara av stort värde att hava tillgång till denna grundliga och klara framställning av gällande rätt och till de vetenskapliga utredningarna rörande de processuella institutens konstruktion och inbördes sammanhang. Kallenberg har vid flera tillfällen, såsom i yttrandet över processkommissionens förslag och i behandlingen av partsutsagan i bevisrättens speciella del, visat sitt intresse för processreformen och sin kännedom om dess problemställningar. Men mera än de omedelbart reformatoriska inläggen kommer säkerligen framställningen av det positiva processystemet att influera på den blivande rättegångsordningen. Svensk Civilprocessrätt blir nog en dag i vissa delar svensk processlag.

 

    I det föregående hava endast Kallenbergs insatser på rättsvetenskapens och lagstiftningens område berörts. Genom dessa är han välbekant för vårt lands jurister oavsett om de suttit under hans kateder eller icke. De som haft förmånen att åtnjuta hans muntliga undervisning glömma icke det intryck hans lärar personlighet gjort på dem. Hans föreläsningar och kollegier värdesättas av dem icke endast på grund av det utbyte de gåvo i form av kunskaper och intellektuell träning. Det personliga intresset för lärjungarna och den livliga åstundan att göra dem delaktiga av forskningsresultaten och väcka till självständigt tankearbete, som ibland kanske kunde taga sig något drastiska uttryck, gjorde ock undervisningstimmarna minnesvärda. Hemligheten i det inflytande Kallenberg utövade genom sin lärarverksamhet till fördjupad inblick i rättslivets företeelser låg väl i hans ständigt levande känsla av lärargärningens vikt. För några år sedan anförtrodde han den som skriver dessa rader, att han ännu efter mer än trettio års föreläsningsverksamhet icke kunde bestiga katedern utan att erfara en viss spänning. Över ett sådant sinne får slentrianen icke någon makt.
    För de stora tjänster Kallenberg gjort sitt land och dess rättsliv såsom vetenskapsman, lärare och lagstiftare är han väl värd

en honnör av Sveriges jurister. På hans högtidsdag hylla vi i honom den skarpsinnige rättslärde, som bragt klarhet över sammanhangen inom ett av rättsordningens viktigaste områden, men också den store arbetaren, som med outtröttligt tålamod och hängivenhet uppfört en byggnad av vilken jämväl kommande släktled skola få gagn. Må hälsa och kraft beskäras honom att foga till verket de få byggstenar som ännu återstå! Det är förvisso den bästa lyckönskan till Ernst Kallenberg på hans sjuttioårsdag.

Åke Hassler.