Lagrådsremisser. Till lagrådet har under de senaste månaderna remitterats följande lagförslag (jfr föregående notis).
    På privaträttens område märkes ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till ny gruvlag. Förslaget, som utarbetats med ledning av gruvlagstiftningssakkunnigas under år 1923 framlagda förslag och avgivna yttranden däröver, bibehåller inmutningssystemet och avvisar sålunda den tidigare ofta framförda tanken att reglera gruvrätten på grundval av koncessionssystem. Inmutning skall liksom nu medföra rätt för inmutaren till hälften andel i gruvan. Denna rätt underkastas icke någon tidsbegränsning. I syfte att göra inmutningsrätten mera fast och säker föreslås borttagande av vissa i nu gällande gruvestadga föreskrivna förverkandepåföljder.
    Den andelsrätt med hälften i gruvan, som för närvarande tillkommer jordägaren, föreslås skola ersättas med en motsvarande andelsrätt för kronan, en regel som emellertid endast får tillämpning på de framtida gruvföretag, för vilka inmutning sökes efter den tillämnade lagens ikraftträdande. Jordägarens rätt till lösen för avträdd mark samt ersättning för skada och intrång skall däremot enligt förslaget utvidgas, så att jordägaren erhåller gottgörelse med fulla värdet och hälften därutöver.
    Beträffande reglerna om försvar av gruvrättighet innebär förslaget den

382 NOTISER.nyheten, att försvarsarbetet avskaffas. I stället skall det åligga gruvinnehavaren, vare sig gruvarbete bedrives eller icke, att utgiva en årlig försvarsavgift av tio kronor för varje hektar av utmålets areal. Denna försvarsavgift går till lika fördelning mellan kronan och jordägaren. Reglerna om samäganderätt i gruva äro i förslaget omarbetade. Beträffande överlåtelse av gruvrättighet uppställas vissa formkrav nämligen skriftlig form samt inskrivning i ett av bergmästaren fört gruvregister.
    Lagen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1939. I samband härmed skulle, förutom gruvestadgan, även 1926 års lag om inskränkning i rätten till inmutning inom vissa län komma att upphävas.
    Utan särskild bearbetning inom departementet har till lagrådet remitterats av tillkallade sakkunniga (presidenten Ekeberg och utrikesrådet Malmar) utarbetat förslag till lag om internationella rättsförhållanden rörande arv, testamente och boutredning m. m. (statens offentl. utredn. 1936: 24).
    På straffrättens område har till en början remitterats ett förslag till ny lagstiftning om tvångsuppfostran byggt på ett betänkande, som avgavs strax före jul förra året av inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga (Statens offentl. utredn. 1935: 67). Förslaget åsyftar bl. a. att bringa reglerna om tvångsuppfostran till närmare överensstämmelse med den av förra årets riksdag antagna nya lagen om ungdomsfängelse. Ett genomgående drag hos förslaget är även en strävan att taga hänsyn till det ungdomliga brottslingsklientelets heterogena beskaffenhet och att anpassa behandlingsformen efter vad i varje särskilt fall anses lämpligt.
    Tvångsuppfostran skall enligt förslaget liksom hittills kunna ådömas brottslingar i åldern 15—18 år. I motsats till vad hittills gällt skall tvångsuppfostran ådömas direkt utan att den minderårige först dömes till ett straff som förklaras skola utbytas mot tvångsuppfostran. Vad beträffar de brott som skola kunna föranleda tvångsuppfostran föreslås borttagande av den nuvarande begränsningen att tvångsuppfostran icke skall kunna följa å brott som prövas förskylla straffarbete i längre tid än två år. Å andra sidan skall tvångsuppfostran icke kunna följa å brott för vilka icke annat straffän böter finnes stadgat.
    Enligt förslaget skall förordnande om tvångsuppfostran icke meddelas utan att den minderårige å ena sidan är i behov av uppfostran i allmän uppfostringsanstalt och å andra sidan är mottaglig för fostran i denna form. Psykiskt undermåliga skola därför hädanefter icke sändas till Bona eller Viebäck, de båda anstalter där tvångsuppfostran äger rum. I syfte att förbättra möjligheterna att sovra det klientel som sändes till allmän uppfostringsanstalt föreslås, att förordnande om tvångsuppfostran alltid skall föregås av läkarundersökning, låt vara av jämförelsevis summarisk art.
    Det betänkande angående en revision av nödvärnsrätten m. m., som 1934 avgavs av tillkallade sakkunniga, har legat till grund för en lagrådsremiss i ämnet. Det remitterade förslaget skiljer sig blott obetydligt från de sakkunnigas förslag (därom se SvJT 1934 s. 616).
    På grundval av den promemoria angående ändrade bestämmelser rörande verkställighet och förvandling av bötesstraff, som år 1935 avgavs av tillkallade sakkunniga (Statens offentl. utredn. 1935: 56), har inom justitiedepartementet utarbetats lagförslag i ämnet, vilket även remitterats till lagrådet.

NOTISER. 383Förslaget, varmed främst åsyftas att genomföra åtgärder av olika slag ägnade att leda till en minskning av antalet fall då böter, på grund av underlåten betalning, förvandlas till fängelse, innebär i huvudsak följande.
    Frivillig betalning av böter underlättas genom utsträckning av tiden för anstånd till åtta månader och för avbetalning till två år. Tvångsindrivningen skärpes genom medgivande av införsel för böter.
    Bötesstraff som ej överstiger fem dagsböter eller tjugufem kronor omedelbart i penningar förvandlas i regel icke. Förvandling av sådana böter skall dock äga rum, då straffets verkställighet erfordras för den bötfälldes tillrättaförande, eller då den bötfällde av tredska eller uppenbar vårdslöshet underlåtit att gälda böterna, eller då bötesstraffet ådömts för fylleri och den bötfällde under de två senast förflutna åren tre eller flera gånger fällts till ansvar för sådan förseelse. Frågan om förvandling prövas av domstol eller i rättens ställe av lagfaren ledamot i rådhusrätt eller domare på landet. Förvandlingsstraffet skärpes genom höjning av minimum till femton dagar och av maximum till nittio dagar. Fast förvandlingsskala införes men med rättför domstolen att, om den bötfällde gjort vad han förmått för att betala böterna, sänka straffet eller befria från förvandlingsstraff. En huvudpunkt i förslaget är att villkorlig dom skall kunna meddelas i fråga om förvandlingsstraff. I samband därmed bortfaller den nuvarande möjligheten att ådöma böter villkorligt.
    Förvandlingsstraff förfaller då den bötfällde intages å allmän alkoholistanstalt eller tvångsarbetsanstalt. Åklagare har att i samband med förvandling taga initiativ till alkoholistbehandling beträffande bötfälld som upprepade gånger dömts till ansvar för fylleri.
    Till processrätten hör ett till lagrådet remitterat förslag om ändringar i utsökningslagens regler angående utmätning av fordringar och andra rättigheter, åsyftande att förebyggga förlustbringande realisation av sådana tillgångar (»lex Marsjö»). Sålunda skall som regel utmätningsmannen vara skyldig att i första hand söka indriva utmätt penningfordran genom att anmoda den från vilken fordringen skall utgå att erlägga betalning till utmätningsmannen. Har fordran eller rättighet tagits i mät och var, då utmätningen skedde, rättegång anhängig rörande fordringens eller rättighetens bestånd, skall det utmätta ej utan utmätningsgäldenärens samtycke få säljas förrän tvisten blivit slutligen avgjord eller borgenären ställt säkerhet för eventuell skada. I andra fall då, på grund av förhållande som kan antagas vara av tillfällig natur, risk föreligger att utmätt fordran eller rättighet skall komma att säljas till uppenbart underpris skall överexekutor äga förordna om uppskov med försäljningen.
    Slutligen har till lagrådet remitterats förslag till lagstiftning om behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål. Dylika mål och ärenden kunna för närvarande i allmänhet handläggas endast vid rådhusrätt. Enligt förslaget skall, i fall då stad i judiciellt avseende förenas med domsaga, Kungl.Maj:t äga förordna att häradsrätten i orten skall äga upptaga sjörättsmål för vilka stadens rådhusrätt skolat vara rätt domstol.
    Ang. lagrådsremiss rörande lagsökningsmålens handläggning se efterföljande notis.

K. H.