Ändring i stämpelförordningen. I 17 § stämpelförordningen har föreskrivits, att därest handling, vilken för vinnande av inteckning eller betalning varit inför offentlig myndighet företedd och därvid blivit försedd med stämpel, ånyo i samma avseende som tillförene ingives, förnyad stämpelbeläggning ej skall äga rum, dock med undantag bl. a. för det fall då inteckning av domstol dödats och ny inteckning därefter ej blivit sökt inom ett år.
    Undantagsbestämmelsen, enligt vilken förnyad stämpelbeläggning skall äga rum oaktat handlingen förut blivit intecknad, har genom en i dagarna utfärdad författning ändrats med verkan fr. o. m. d. 1 juli 1936 (SFS nr 330, se ock k. prop. nr 188 och bevillningsutskottets betänkande nr 42 till 1936 års riksdag). Undantaget och därmed stämpelskyldigheten har genom denna ändring å ena sidan utsträckts, dels därigenom att med dödning jämställts att inteckningen av annan anledning upphört att gälla — t. ex. vid exekutiv auktion eller expropriationsförfarande — dels ock därigenom att numera för stämpelfrihet fordras att den nya inteckningen sökes i den förut intecknade egendomen eller del därav. Å andra sidan har åt undantagsbestämmelsen givits sådan avfattning, att stämpelskyldighet inträder endast om inteckningen helt eller till viss angivet belopp dödats, resp. av annan anledning upphört att gälla; att en gemensam inteckning har dödats i någon av de intecknade fastigheterna utan förbehåll om dess fortsatta oförändrade giltighet i de övriga fastigheterna och således genom dödning kommit att gälla med mindre kapitalbelopp än förut, skall därför ej utgöra skäl för ny stämpelbeläggning när ny inteckning sökes på grund av skuldebrevet.

 

    Nordisk konferens angående en internationell köplag m. m. Från Nationernas Förbund har till medlemstaternas och vissa andra regeringar på

remiss utsänts ett utkast till en internationell lag om köp.¹ Utkastet har uppgjorts av en kommitté tillsatt av det i Rom verksamma institutet för privaträttens unifiering. Såsom kommitténs ordförande har fungerat ordföranden i den permanenta internationella domstolen i Haag, sir Cecil Hurst, och bland medlemmarna märktes åtskilliga av kontinentens och Englands främsta civilister, så t. ex. fransmannen Capitant, tysken Rabel och engelsmannen Gutteridge. Sverige har haft tvenne företrädare inom kommittén, justitierådet A. Bagge och prof. M. Fehr.
    Utkastet avser genomförande av en uniform lagstiftning rörande de köp, som ur en eller annan synpunkt kunna betraktas såsom internationella. Å andra köp, d. v. s. det stora flertalet köpeavtal, skulle den föreslagna lagen icke tillämpas. För den inre handeln skulle de olika nationella köplagarna alltså okränkta bestå.
    Samtidigt med det internationella köplagsförslaget har från N. F. för yttrande översänts ett av en annan kommitté inom Rominstitutet uppgjort utkast till enhetlig lag angående hotellägares ansvarighet, byggd på principen om hotellägares casusansvar för gästernas tillhörigheter och avseende en begränsning till visst belopp av detta ansvar.²
    För överläggningar angående svaret på dessa remisser sammanträdde under tiden den 25—30 maj 1936 delegerade från de nordiska staterna till en konferens i Stockholm. De delegerade voro: för Danmark prof. H. Ussing, för Finland kanslichefen Y. Hakulinen, för Norge højesterettsdommer E. Alten samt för Sverige presidenten frih. E. Marks von Würtemberg och justitierådet Bagge. Förhandlingarna leddes av presidenten Marks von Würtemberg, och som sekreterare fungerade e. hovrättsfiskalen K. Holmgren.