Steriliseringslagstiftningen — det första årets erfarenheter. För någon tid sedan cirkulerade i pressen en uppgift om att i Tyskland under år 1934 steriliserats bortåt 200,000 personer jämlikt 1933 års lagstiftning zur Verhütung erbkranken Nachwuchses. Av det sätt varpå denna uppgift återgavs framgick att siffran ansågs förbluffande stor. Om man erinrar sig att man under förarbetena till den svenska steriliseringslagstiftningen utgick ifrån att sterilisering i stor utsträckning skulle komma att äga rum beträffande sinnesslöa och att dessas antal kan beräknas till omkring 1 % av befolkningen, blir den tyska siffran dock icke så överväldigande. I Sverige räknade man med att då steriliseringslagen trädde i kraft vid 1935 års ingång sterilisering, särskilt under det första året, skulle komma att företas i mycket stor utsträckning. Det ansågs sålunda, bl. a. med hänsyn till den befarade arbetsbördan, olämpligt att låta medicinalstyrelsen verkställa prövningen om sterilisering finge verkställas å sinnesslöa.
    Då lagstiftningen nu varit tillämplig mer än ett år, synes det vara av intresse att undersöka i vilken utsträckning och på vilka skäl sterilisering under det första året företagits. Då varje läkare som företar en steriliseringsoperation är skyldig att avgiva rapport därom till medicicinalstyrelsen, lärer ett tämligen tillförlitligt svar på dessa frågor kunna erhållas.
    1934 års lagstiftning i ämnet reglerar som bekant endast under vilka förutsättningar sterilisering får äga rum av personer som lida av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten och som på grund därav sakna förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärdens företagande, s. k. inkapabla. Sterilisering å en inkapabel kan få äga rum dels på s. k. social indikation då det med skäl kan antagas att han på grund av rubbning av själsverksamheten är för framtiden ur stånd att handhava vårdnaden av sina barn, dels ock på eugenisk indikation, då det med skäl kan antagas att han genom arvsanlag kommer att på avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet. Prövningen huruvida förutsättningarna för sterilisering föreligga verkställes av medicinalstyrelsen; om den som skall steriliseras är sinnesslö, räcker det dock med prövning av två läkare. Sterilisering av inkapabel får givetvis äga rum även på grund av medicinska skäl, men sådan

STERILISERINGSLAGSTIFTNINGEN. 457sterilisering lämnas oreglerad av lagen. Sterilisering av kapabla personer omfattas ej heller av lagen. Av motiven till densamma framgår emellertid att sterilisering av kapabla kan äga rum efter den opererande läkarens fria beprövande, så snart han anser att bärande skäl av medicinsk, eugenisk, social, humanitär eller kriminalpolitisk natur motivera ingreppet. Att sterilisering av rättskapabla lagligen kan äga rum framgår indirekt av den uppgiftsplikt rörande dylik sterilisering som ålagts läkarna genom K. K. 2 nov. 1934 (nr 522). De sålunda insamlade uppgifterna äro avsedda att utgöra material för bedömande av frågan om behovet av en lagstiftning i ämnet även beträffande rättskapabla. I fråga om de icke rättskapabla stadgas motsvarande rapportskyldighet i de allmänna tillämpningsföreskrifterna (K. K. 2 nov. 1934 nr 521).
    Av de till medicinalstyrelsen under år 1935, d. v. s. under lagens första tillämpningsår inkomna rapporterna1 framgår att sterilisering under denna tid utförts å 111 inkapabla (efter prövning av medicinalstyrelsen eller av två läkare) samt å 139 kapabla, alltså å tillsammans 250 personer. 234 voro kvinnor och av dessa avledo 2 på grund av komplikationer i samband med ingreppet (blodpropp). Av de 111 inkapabla voro 106 sinnesslöa och 4 sinnessjuka, varjämte 1 led av annan rubbning av själsverksamheten. Indikationen synes i det övervägande antalet fall ha varit oförmåga att handhava vårdnaden om barnen.
    De 139 kapabla fördela sig på följande indikationsgrupper2: periodisk psykos 19 fall, psykopati eller psykoneuros 10, fallandesot 8, imbecillitet eller debilitet 18, tuberkulos eller andra invärtes sjukdomar 31, sociala eller humanitära hänsyn 14, eugeniska skäl 1 fall. I 30 fallhar ingreppet företagits på kirurgiska eller obstetriska indikationer. Dessa fall höra principiellt sett till en annan kategori än de föregående, i det att operationens syfte här icke varit att förhindra tillkomsten av barn. Operationen har föranletts av en sjukdom i själva könsorganen, som nödvändiggjort ett ingrepp vilket inneburit sterilisering. Slutligen ha i 8 fall indikationerna ej varit klart angivna.
    De nämnda siffrorna ge vid handen att sterilisering av inkapabla i främsta rummet förekommit beträffande sinnesslöa, såsom ock vid steriliseringslagens tillkomst förutsattes. Det ringa antalet steriliseringar å sådana personer, 106 fall, är emellertid ägnat att förvåna. Denna siffra synes icke stå i någon rimlig proportion till hela antalet sinnesslöa och pekar på att den genom lagstiftningen öppnade möjligheten att få sterilisering företagen å inkapabla icke vunnit tillräckligt beaktande hos de lokala myndigheter som tillerkänts initiativrätt beträffande sterilisering. Det vill därför synas som om upplysningsåtgärder från medicinalstyrelsens sida skulle vara önskvärda.
    Beträffande sterilisering av kapabla uttalades vid lagens tillkomst

 

1 Se KARL LOBERG: Steriliseringslagen och dess tillämpning, Svenska Läkartidningen 1936 nr 21.

2 Här har följts den av medicinalrådet Loberg verkställda uppdelningen avfallen.

458 STERILISERINGSLAGSTIFTNINGEN.från medicinskt och rasbiologiskt håll önskemål om att i lagen även skulle regleras förutsättningarna för att sterilisering skulle få äga rum å sådana personer. Vid lagens antagande hemställde också riksdagen om utredning under vilka förhållanden frivillig sterilisering av rättskapabla personer må kunna företagas. Den sålunda begärda utredningen har anförtrotts åt befolkningskommissionen och pågår för närvarande. Rapporterna rörande sterilisering av rättskapabla synas emellertid knappast giva stöd för meningen att en sådan reglering skulle vara påkallad för att förhindra en ur samhällets synpunkt icke önskvärd sterilisering av kapabla. Anmärkas må emellertid att rapporterna ibland äro så summariskt avfattade att det kan vara svårt att bilda sig en bestämd uppfattning om fallets verkliga natur. Även om någon gång en sterilisering skulle ha företagits som varken från social eller eugenisk ståndpunkt varit befogad, synes olägenheten härav dock icke vara av någon större betydelse, då man väl får antaga att en rättskapabel person som frivilligt underkastar sig den icke så alldeles ofarliga steriliseringsoperationen skulle, därest lagen icke medgivit ett sådant ingrepp, vetat att på annat sätt förhindra tillkomsten av barn.
    En granskning av de utav medicinalstyrelsen behandlade ansökningarna ger vid handen att icke mindre än en tredjedel av dessa ansökningar avslagits på den grund att styrelsen funnit den som avsetts medan sökningen kapabel att samtycka till åtgärden. Den angivna siffran är ägnad att i visst avseende inge farhågor. Det förhåller sig uppenbarligen så att det bland den grupp av personer beträffande vilka kapacitetsfrågan är tvivelaktig finnas icke så få fall där starka sociala eller eugeniska skäl göra en sterilisering önskvärd — fall beträffande vilka medicinalstyrelsen otvivelaktigt skulle ha lämnat tillstånd till sterilisering, därest vederbörande befunnits inkapabel. Och naturligen föreligger det risk för att om medicinalstyrelsen avslagit en steriliseringsansökan därför att vederbörande befunnits vara kapabel, sterilisering ofta icke kommer till stånd, ehuru ett ingrepp ur det allmännas synpunkt är högst önskvärt. Det är möjligt att nu berörda förhållande kommer att åberopas till stöd för kravet på en reglering av förutsättningarna för sterilisering av kapabla. Emellertid vill det synas som om ifrågavarande olägenhet skulle kunna på ett enklare sätt undanröjas, nämligen därigenom att medicinalstyrelsen ålägges att, då ansökning om sterilisering gjorts under åberopande av någon av de indikationer som uppställts för inkapabla, ingå i saklig prövning av indikationens förhandenvaro ehuru styrelsen finner att kapacitet föreligger.

Maths Heüman.