Tingshusbyggnadsskyldigheten.1 Stadgandet i 26 kap. 4 § byggningabalken att å tingsställe skall finnas tingshus innehållande »en stuva så stor, som tarvas, och två kamrar» samt föreskriften i 2 kap. 7 § rättegångsbalken om hållande av »häradskista» för förvaring av häradsrättens handlingar tillämpas numera i uppkommande frågor om tingshusbyggnadsskyldighetens omfattning ingalunda efter ordalydelsen, utan bestämmelserna anses grunda förpliktelse för de tingshusbyggnadsskyldiga att tillhandahålla tingshus inrättade efter nutida fordringar.
    Vålla de föråldrade lagstadgandena sålunda icke några större praktiska olägenheter i fråga om de egentliga domstolslokalerna, är däremot förhållandet annat beträffande arkiv- och kanslilokalerna.
    Genom avgöranden av Kungl. Maj:t har visserligen fastslagits, att de tingshusbyggnadsskyldiga äro pliktiga att där så erfordras å tingsstället låta anordna och inreda arkiv- och kanslilokaler samt följaktligen att tingshusbesväret principiellt även omfattar skyldighet att bekosta dylika lokaler. Men därest domarkansliet enligt Kungl. Maj:ts förordnande förlagts till annan ort än tingsställe — vilket är förhållandet i en femtedel av rikets domsagor — hava, likaledes enligt avgöranden av Kungl. Maj:t, de tingshusbyggnadsskyldiga icke ansetts kunna åläggas att å kansliorten tillhandahålla lokaler för kansli och arkiv, åtminstone icke om för ändamålet erforderliga lokaler finnas å tingsstället.
    Följden har blivit att häradshövdingarna i sådana fall varit hänvisade att med de tingshusbyggnadsskyldiga söka träffa överenskommelseom bidrag till kanslikostnaderna. Resultatet har blivit synnerligen växlande. I en del domsagor tillhandahålla de tingshusbyggnadsskyldiga kanslilokaler samt bekosta uppvärmning och belysning m. m., i andra utgår kontant ersättning med större eller mindre belopp, i ett fall bekostas endast telefon till kansliet, i ett annat utgår icke ersättning i någon form o. s. v. Att under dylika omständigheter kanslilokalerna på många håll icke fylla några större anspråk på rymlighet och ändamålsenlighet är självklart. Det betänkligaste är dock att i här avsedda fall, då kansliet vanligen är inrymt i förhyrda lokaler, det merendels stött på oöverstigliga svårigheter att anordna brandsäkra arkiv av erforderlig storlek.
    Bristen på en tidsenlig reglering av tingshusbyggnadsskyldigheten gör sig fördenskull mest kännbar i avseende å arkivförhållandena. Å domarkanslierna förvaras fastighetsböcker, av allmänheten inlämnade

 

1 Jfr Utredning angående revision av bestämmelserna om tingshusbyggnadsskyldigheten, Statens offentl. utredn. 1936: 37, som utkommit sedan artikeln skrivits. Över denna utredning skola häradsrätterna enligt erhållen remiss avgiva yttrande före d. 15 dec. 1936.

SVEN BELLINDER. 537handlingar, ofta till betydande värden, och arkivalier av skilda slag, vilka måste vara tillgängliga under det löpande arbetet. I den mån arbetet med uppläggandet av nya fastighetsböcker fortskrider och övergång sker till användandet av aktsystem i inskrivningsärenden, komma än större krav att ställas på brandsäkra utrymmen i kansliarkiven. Därtill kommer att fastighetsböckernas dagliga bruk gör det så gott som nödvändigt att arbetsplatser finnas i själva arkivrummet. Det torde för övrigt vara en fördel om hela arkivhållningen i domsagorna förlades till domarkansliet, där i alla händelser de viktigaste arkivalierna måste förvaras. Härigenom vinnes även ökad möjlighet att erhålla fullt tillfredsställande arkivlokaler.
    Vid revision av gällande bestämmelser om tingshusbyggnadsskyldigheten bör med hänsyn till vad ovan sagts densamma förklaras omfatta ej blott åliggande att tillhandahålla lokaler för häradsrättens sammanträden utan även skyldighet att bekosta domarkansli och att i samband därmed inrätta brandsäkra arkivlokaler. I lag bör tillika angivas vad dessa skyldigheter i allmänhet — d. v. s. där förhållandena icke till annat föranleda — närmare skola innefatta med avseende å lokalernas anordnande och förseende med inventarier m. m.
    Frågan om tingshusbyggnadsskyldighetens överflyttande på staten kan knappast anses vara aktuell. Med hänsyn till de utdebiterade tingshusavgifternas jämförelsevis ringa belopp — avgiften överstiger sällan 20 öre per skattekrona — skulle en dylik överflyttning vara av skäligen underordnad betydelse för skatteutjämningen. Ändamålsenlig och planmässig inredning av tingshusen kan utan att staten övertager byggnadsskyldigheten säkerställas genom föreskrift att ritningar till ny eller ombyggnad av tingshus skola fastställas av Kungl. Maj:t. En del olägenheter, såsom invecklade ekonomiska uppgörelser mellan staten och de tingshusbyggnadsskyldiga samt ett omständligare förfarande vid handläggningen av hithörande ärenden, kunna jämväl befaras bliva en följd av statens övertagande av tingshusbesväret. Åtgärden synes icke heller kunna genomföras utan att staten övertager kostnaderna ävenför stadsdomstolarnas lokaler.
    Om således tingshusbesväret fortfarande bör åvila tingslagsmenigheten, d. v. s. dem som inom tingslaget erlägga kommunalutskylder, böra regler givas om tingslagsmenigheternas organisation. Att sådana regler hittills saknats sammanhänger därmed att beslutanderätten i frågor om tingshusbesvärets utgörande enligt gällande lag icke tillkommer de tingshusbyggnadsskyldiga utan länsstyrelsen. I praxis hava emellertid de tingshusbyggnadsskyldiga under former, som så småningom utvecklat sig eller bestämts genom antagna reglementen, kommit att utöva beslutanderätten, i vissa hänseenden dock under länsstyrelsens kontroll.
    Då tingshusbesväret huvudsakligen består i skyldighet att bygga och underhålla tingshus, synes tingslaget och icke domsagan böra utgöraden samfällighet, som har att svara för tingshusbyggnadsskyldighetens fullgörande (tingshusbyggnadsdistrikt). Hava två eller flera tingslag

538 TINGSHUSBYGGNADSSKYLDIGHETEN.förenat sig om gemensamt tingshus, böra de tillsammans bilda en sådan samfällighet.
    De ombud eller fullmäktige, genom vilka de tingshusbyggnadsskyldiga hava att utöva sin beslutanderätt, skulle om varje kommun ägde utse ombud på åtskilliga håll bilda en alltför talrik församling. Då det å andra sidan är för omständligt att för val av tingshusfullmäktige tillskapa nya valkretsar, synes det ligga närmast till hands att låta dessa fullmäktige utses för samma valkretsar som bildats för val av nämndemän och till samma antal som dessa. Även detta förfaringssätt medför väl att i några distrikt ett jämförelsevis stort antal fullmäktige skulle komma att väljas, men en minskning i antalet kan måhända i vissa fall förväntas genom ändrade bestämmelser rörande nämndemännens antal.
    Skyldighet att hålla domarkansli bör åvila samtliga i domsagan ingående tingshusbyggnadsdistrikt. Gemensamma sammanträden med tingshusfullmäktige från olika distrikt för behandling av ärenden som röra kansliet skulle emellertid medföra åtskilliga svårigheter i avseende å sammanträdesort, rösträtts utövande och revision av gemensamma räkenskaper m. m. En dylik anordning undvikes om det omedelbara handhavandet av kanslihållningsskyldigheten i anslutning till rådande praxis överlämnas åt ett av distrikten — i de flesta fall skulle det bliva det distrikt, i vars tingshus kansliet är inrymt — med föreskrift om bidragsskyldighet för övriga distrikt.
    Närmare bestämmelser om tingshusfullmäktiges sammanträden, om verkställighet av beslut, om förvaltning och revision m. m. torde böra givas i så nära överensstämmelse som möjligt med andra kommunalaförfattningar.

Sven Bellinder.