Eric J. Serlachius †. Förre justitieministern, vicehäradshövdingen och jurisutriusquekandidaten Eric J. Serlachius avled d. 22 sept. 1936 i Helsingfors. Serlachius var född i Viborg d. 17 maj 1884 och son till justitierådet Julian Serlachius, den kände författaren på många av rättslivets områden. Efter 1910 avlagd examen. sedvanlig tingspraktik och en kortare tjänstgöring i Viborgs rådstuvurätt grundade Serlachius år 1914 jämte dåvarande advokaten Risto Ryti advokatfirman Serlachius & Ryti. Inom denna utförde Serlachius huvuddelen av sitt livsverk. Som advokat var Serlachius icke av den vanliga typen. Det rent mänskliga i arbetet fångade honom, och för sina klienter blev han ofta mera den goda vännen, som stod bi med råd och dåd, än den till juridikens område begränsade advokaten. Som jurist utmärkte honom hans teoretiska intressen. Sjörätten upptog under tidigare år en stor del av hans praktik, och inom sjölagskommittén var han först sekreterare och sedan ledamot samt deltog i dessa egenskaper i det nordiska samarbetet. I februari 1933 kallades Serlachius, närmast som fackminister, men dock med svenska folkpartiets stöd, till justitieminister i Kivimäkis regering. Med energi ägnade han sig åt arbetet inom sitt departement. Under hans tid fördes till avgörande ett antal lagstiftningsverk av betydelse för rättslivet. En avdelning av lagberedningen ombildades till ett lagråd. Rättegångsreformen ville han genomföra etappvis och lämnade till riksdagen proposition angående bevisrätten samt lät utarbeta förslag om skriftlig förbehandling och om advokatväsendet. Notarier anställdes vid domsagorna och ett program för dessas delning utarbetades. Strafflagens kapitel om hög- och landsförräderi nyredigerades, varjämte ett flertal tillfälliga s. k. krislagar som »bluslagen» och »uppviglingslagen» kommo till stånd. När. Serlachius i