D e n   s v e n s k a   u t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n s   h i s t o r i a. Av SVEN TUNBERG m. fl. Uppsala 1935. Almqvist & Wiksell. VIII + 548 s. Stor 8:o. Kr. 10.00.

 

    Vid sidan av det med bidrag av statsmedel utgivna arbetet över Kungl.Maj:ts kanslis historia, avsett att hugfästa 300-årsminnet av 1634 års regeringsform, föreligger nu ett omfattande verk över den svenska utrikesförvaltningens historia, vars utgivande möjliggjorts av en större donation av legationsrådet Harry Ax:son Iohnson.
    I arbetets första avdelning behandlar prof. SVEN TUNBERG de första ansatserna till utrikesförvaltning under medeltiden och under den äldre Vasatiden.— I den följande avdelningen, omfattande tiden 1611—1648, skildrar arkivarien C. F. PALMSTIERNA utbildandet av en central utrikesförvaltning under det av Axel Oxenstierna omorganiserade Kansliet. Utförligt behandlas även framväxandet av fasta beskickningar utomlands, de första i Holland (1614), England, Ryssland,1 Frankrike, där Hugo Grotius blev vår förste ambassadör, Schweiz och Portugal. — Fil. lic. ARNE MUNTHE behandlar i det följande avsnittet rådets och ständernas kamp om inflytandet över utrikesledningen samt, därefter, konungens personliga handhavande av denna under det karolinska enväldet. — Förste arkivarien numera arkivrådet ARNE FORSSELL behandlarden följande perioden, 1720—1809, karakteriserad av ständernas växande

 

1 I sistnämnda land blev Sverige det första land, som hade fast representant. Den andra i ordningen var f. ö. vår hittills enda kvinnliga yrkesdiplomat, Katarina Stopia, änka efter den förste »residenten» i Moskva.

G—ll.
SvJT 1936

614 LITTERATURNOTISER.inflytande på utrikesförvaltningen under frihetstiden, strävandena efter dess centralisering under kanslipresidentens ledning samt kungamaktens återinträde i utrikespolitiken under den gustavianska epoken. — I sista avsnittet, från 1809 till närvarande tid, behandlar kanslirådet TORSTEN GIHL bl. a. de konstitutionella problemen i samband med utrikesärendenas behandling efter det nya statsskickets genomförande, den utdragna striden med Norge om den unionella utrikesledningen samt slutligen de genom gripande omorganisationerna av utrikesdepartementet och representationen utomlands efter unionsupplösningen (1906) och efter världskriget (1919).
    Det intressanta arbetet avslutas med en rikt illustrerad avhandling om »Arvfurstens Palats» och dess historia av docenten NILS G. WOLLIN.
 

G—ll.