Tyska rättsvetenskapsmän mot judendomen. Den 3 och 4 okt. 1936 höll Reichsgruppe Hochschullehrer des Nationalsozialistischen Rechtswahrer Bundes möte i Berlin. Mötet inleddes av justitieminister FRANK med ett tal, vari han bl. a. gjorde följande uttalande »als Rechtsführer des Deutschen Reiches, als Führer der Deutschen Rechtswahrer, als Präsident der Akademie für Deutsches Recht und als Reichsleiter des Reichsrechtsamtes der Nationalsozialistischen Deutschen Arbeiterpartei»:
    »1) För all framtid är det omöjligt, att judar kunna uppträda i den tyska rättens namn. 2) Den tyska rättsvetenskapen är förbehållen tyska män, därvid ordet tysk är att förstå allenast i den betydelse det äger i det tredje rikets raslagstiftning. 3) Det består ej längre något behov att omtrycka på tyska skrivna juridiska arbeten av judiska författare. Alla tyska förläggare skola genast upphöra med att utgiva nya upplagor av sådana arbeten. 4) Ur alla offentliga eller för studieändamål avsedda bibliotek skola de judiska författarnas arbeten, såvitt över huvud taget är möjligt, avlägsnas. Dessa arbeten böra flyttas från avdelningarna för tysk vetenskap till de avdelningar som behandla judarnas och det judiska folkets liv. Med tysk rättsvetenskap hava judiska författares rättsvetenskapliga arbeten icke det minsta att göra. Sådana arbeten utgöra allenast utländska iakttagares tankar angående tyska rättsidéer och tyskt rättsförverkligande. Tyska rättsvetenskapsmän skola i framtiden endast i den mån citera judiska författare, som dessa citat äro alldeles nödvändiga för att påvisa en typiskt judisk mentalitet och för att skildra denna. — Uteslutet är emellertid, att tyska åsikter i framtiden ens till någon del skola uppbyggas på åsikter som företrädas av judiska rättsvetenskapsmän.»
    Under mötet, som lär ha varit talrikt besökt, gjordes många uttalanden mot det judiska inflytandet i den tyska rättsvetenskapen. Sålunda anförde prof. TATARIN-TARNHEYDEN i Rostock i ett anförande om statsrätt och statslära, att just de egentligt politiska rättsdisciplinerna i årtionden nästan uteslutande befunnit sig i händerna på judar, och nämnde som exempel på judiska statsrättslärare Stahl (Jolson), Laband, Preuss, Georg och Walter Jellinek samt Kelsen. Prof. WÜRDINGER i Breslau framhöll, att det judiska inflytandet i handelsrätten framför allt hade visat sig i praxis: känneteck-

nande för detsamma vore satsen, att impulsen till rättsutveckling komme från kringgående av rätten, och kännetecknande vore vidare den judiska uppfattningen om konkursen som ett normalt medel för finansiell sanering. Om straffrätten talade prof. KLEE i Berlin: judiska straffrättslärares utläggningar, t. ex. om frigivning av abort och om straffrihet för äktenskapsbrott, gåve en skakande bild av faran för en fullständig upplösning av straffrätten. På straffprocessens område utpekade prof. SIEGERT i Göttingen bland andra Glaser, Löwe-Rosenberg och Goldschmidt såsom typiska företrädare för judiskt tänkesätt.
    Mötet sände justitieminister Frank ett telegram av innehåll bl. a., att mötesdeltagarna gåve honom och varandra ett löfte att i sina vetenskapliga arbeten citera judiska författare endast när detta vore nödvändigt för att undgå att föröva plagiat och blott med uttryckligt omnämnande, att författaren vore jude, ävensom att fordra detsamma av sina studenter. Löftet innehöll vidare, att mötesdeltagarna skulle deltaga i arbetet på en fullständig och tillförlitlig bibliografi över alla judiska författare på rättsvetenskapens och nationalekonomiens områden, att de skulle genomföra ett särskiljande av tyska och judiska författares skrifter i de rätts- och statsvetenskapliga fakulteternas bibliotek och seminarier samt att de skulle fortsätta det vid mötet påbörjade samarbetet mellan rättsvetenskapsmän och nationalekonomer till utforskande av judendomens historia och kriminalitet ävensom judendomens inträngande i det tyska folkets liv.

I. S.