Tillströmningen till de intellektuella yrkena. Inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga (prof. Sven Wicksell och byrådirektören Tor Jerneman) hava nu avgivit betänkande med undersökningar och förslag i anledning av tillströmningen till de intellektuella yrkena (statens offentl. utr.1935:52).
    Inledningsvis konstatera de sakkunniga, att sedan tiden före världskriget en ökning på mer än 70 % skett i antalet studerande vid universitet och högskolor i vårt land. De sakkunniga finna emellertid, att man knappast kan tala om någon orimlig överfyllnad i och för sig i samhällets förseende med högre utbildade krafter. Orsakerna till de svårigheter, som förefinnas vid placeringen av det nya tillflödet av dessa krafter, anses ligga mera i dess relativa än i dess absoluta storlek, i tillströmningens hastiga ökning under de senaste decennierna med den därav skapade förryckningen av åldersfördelningen i de bildade klasserna. Som en bidragande orsak angives den icke alltigenom lämpliga fördelningen av tillströmningen på olika ifrågakommande arbetsbanor. De sakkunniga ställa sig i huvudsak avvisande mot alla spärranordningar på studiestadiet. De förslag, i vilka betänkandet utmynnar, avse väsentligen utredning av skol- och examensväsendet samt anordnande av offentlig yrkesorientering och arbetsförmedling för intellektuellt utbildade.

NOTISER. 67Tillika förorda de sakkunniga, att statsmakterna med försiktighet pröva förslag om indragning av tjänster, särskilt lärartjänster, samt i tid inrätta erforderliga nya befattningar.
    De sakkunnigas uttalanden äro grundade på omfattande statistiska utredningar, vilkas resultat i betänkandet sammanförts för varje yrkesgrupp för sig. Å s. 123—141 i betänkandet behandlas sålunda juristbanan, vilken redogörelse i huvudsakliga delar kan läsas utan närmare studium av betänkandet i övrigt. Här hänvisas därför till sagda redogörelse. Vissa av de utvunna resultaten synas emellertid vara förtjänta av ett särskilt omnämnande.
    Det anses kunna antagas, att beträffande antalet i juridisk fakultet nyinskrivna ett maximum (347 studerande) passerats i och med läsåret 1933—34. (Jfr SvJT 1935 s. 406.) Med ledning av antalet under de senaste åren nyinskrivna samt statistiskt beräknade examensprocenttal hava de sakkunniga uppskattat sannolika antalet juridiska examina för tiden till och med år 1939 till i medeltal per år 172 (142 jur. kand. examina och 30 kansliexamina).Efter nämnda tid anses det sannolikt komma att bliva ett mindre antal utexaminerade per år. (Vid dessa beräkningar har hänsyn icke kunnat tagas till kansliexamens avskaffande i samband med inrättandet av statsvetenskaplig examen.) På grundval av en matrikelutredning, omfattande samtliga personer som avlagt juridisk examen ht 1884—vt 1934, beräknas ungefärliga antalet av de i aktiv ålder varande jurister, som i början av år 1934 funnos i vårt land, till 4,950 (jfr SvJT a. st.). Av dessa jurister äro omkring hälften i allmän tjänst. Det behov av arbetskrafter, som under den närmaste framtiden uppstår på grund av pensioneringar och dödsfall, det s. k. ersättningsbehovet, beräknas approximativt till 110 examinerade per år. Ersättningsbehovet på lång sikt, d. v. s. den genomsnittliga nyrekrytering, som erfordras för att efter uppnådd stabilisering av åldersfördelningen hålla antalet jurister i åldrarna under 65 år uppe vid det nuvarande antalet, anses kunna sättas till 150 examinerade årligen (bet. s. 370). Det framhålles, att stora svårigheter möta, då det gäller att få ett grepp på frågan, huru många jurister utöver dem, som motsvara ersättningsbehovet, samhället behöver under den närmaste tiden, det s. k. utvidgningsbehovet. Efter att hava diskuterat utvidgningsbehovet inom skilda juridiska arbetsområden anse sig de sakkunniga kunna såsom allmänt omdöme uttala, att utvidgningsbehovet är relativt stort, och att över huvud utexamineringen av jurister hos oss är att betrakta som förhållandevis måttlig. De sakkunniga åberopa en i denna tidskrift (a. st.) lämnad uppgift om antalet juris kandidater i Danmark och framhålla, att juristantalet i vårt land borde tåla vid åtskillig ökning, innan detsamma uppginge till ett med Danmark jämförligt tal. Ett antal av c:a 200 nyutexaminerade jurister om året kan enligt de sakkunnigas mening sannolikt mycket väl vinna placering här i landet. Det synes de sakkunniga, som om uppmarschen av ungdomsöverskottet i de akademiska yrkena ännu icke gjort sig märkbar på juristbanan och icke på ganska länge kommer att göra sig där märkbar. I hart när alla andra intellektuella yrken är, säges det, disproportionen mellan tillströmning och ersättningsbehov vida större än hos juristerna. De sakkunniga hava härvid icke tagit hänsyn till huruvida redan nu föreligger någon öppen eller (särskilt bakom advokatverksamhet) maskerad arbetslöshet

68 NOTISER.för personer med juridisk utbildning. Någon siffermässig utredning därom har icke kunnat vinnas, men de sakkunniga finna det troligt, att sådan arbetslöshet är för handen »i viss utsträckning». En del av ersättnings- och utvidgningsbehovet anses därför komma att tillfredsställas genom att dessa personers arbetskraft tages i anspråk. I detta sammanhang hava de sakkunniga ansett sig böra påtala det anmärkningsvärda utnyttjande av de nyexaminerade juristernas behov av utbildning och meritering, som förekomme vid flertalet av våra domstolar.
    Mot de sakkunnigas beräkningar av tillströmningen till och ersättningsbehovet inom juristyrket under den närmaste framtiden synas några mera betydelsefulla invändningar icke kunna framställas. Varje uppskattning av utvidgningsbehovet måste emellertid bliva subjektiv, och de sakkunnigas uttalanden därom torde knappast motsvara den allmänna uppfattningen inom juristkretsar. Visserligen kan det sägas, att en produktion av c:a 175 jurister årligen icke skulle medföra ett från samhällets synpunkt sett i och för sig onyttigt överskott på jurister. Det måste dock anses synnerligen osäkert, huruvida för framtiden de nyutexaminerade jurister, som icke motsvara ersättningsbehovet, och det antal arbetslösa jurister, som redan nu torde föreligga, utan vidare kunna vinna försörjning inom yrket. Från läkarhåll har mot vissa av de sakkunniga gjorda uttalanden framhållits, att läkarnas möjligheter att existera bero icke endast på det behov av läkarvård, som verkligen finnes, utan även på den villighet att anlita läkare, som allmänheten kan beräknas hysa. Liknande synpunkter synas böra anläggas även för juristyrkets del, särskilt vid uppskattning av behovet av jurister vid kommunala förvaltningsorgan och inom advokatyrket, två områden där de sakkunniga anse utvidgningsbehov föreligga. Tillgodoseendet av det antagna juristbehovet å dessa områden torde till stor del vara beroende av statliga ingripanden, med vilka man svårligen kan räkna. Med hänsyn till ovissheten i fråga om utvidgningsbehovet synes det icke vara berättigat av den ungdom, som står inför valet av levnadsbana, att till en framtid å juristbanan knyta de förhoppningar, vartill vissa av de sakkunnigas uttalanden, tagna för sig, skulle kunna föranleda.

Sven Romanus.