Norrbottens juristförening höll sitt ordinarie årsmöte i Luleå d. 29 aug. 1936, varvid assessorn O. Knöös höll ett föredrag över »Några huvudpunkter i lagen om skuldebrev».
    Till ordförande efter framlidne häradshövdingen Harry Åberg valdes häradshövdingen Herbert Fagerström. Till sekreterare valdes jur. kand. Gustav Ekeroth och till klubbmästare advokaten Einar Wallin.
    Föreningens medlemsantal uppgår till omkring 40.

 

    Den nya professuren i civilrätt vid Stockholms högskola. Nu föreligga sakkunnigutlåtandena rörande de båda kvarstående sökandena till den nyinrättade professuren vid Stockholms högskola i civilrätt med undervisnings och examinationsskyldighet i familje- och sakrätt (se SvJT 1935 s. 414). De sakkunniga äro ense om att båda sökandena äro kompetenta till professuren men hysa olika meningar om vem som förtjänar företräde.
    Prof. BENCKERT, Stockholm, yttrar sig mycket erkännsamt om doc. PHILLIPS HULTS doktorsavhandling »Bidrag till läran om försäkring av tredjemans intresse» (1927, se SvJT 1927 s. 445) och om hans bok »Föreläsningar över försäkringsavtalslagen» (1936). Den sakkunnige ingår i närmare kritisk granskning av doc. Hults arbete »Om kommissionärsavtalet» I (1936). De reala resultat, förf. framlagt i de delar av boken som avse i kommissionslagen behandlade frågor, vore enligt den sakkunniges mening endast delvis övertygande motiverade och vore även bortsett därifrån av mera begränsadbetydelse, vilket väl väsentligen berodde på att kommissionslagen meddelat bestämmelser angående flertalet av dessa frågor. Annan karaktär ägde arbetets återstående del; framställningen vore väl där ej alldeles lyckligt urformad men synpunkterna vore intresseväckande.
    Den sakkunnige fäller gynnsamma omdömen angående doc. HÅKAN NIALS böcker »Om aktiebrev och andra aktierättsliga dokument» (1929, se SvJT 1930 s. 129), »Om klanderbara och ogiltiga bolagsstämmobeslut» (1934) och »Aktiebolagsrättsliga studier. Röstavtal — enmansbolag och dotterbolag — fusion» (1935). Beträffande doc. Nials författarskap i dess helhet anför prof Benckert, att denne författares intresse främst fångats av sådana i svensk lagstiftning knappast uppmärksammade spörsmål som den nya ekonomiska utvecklingen bragt i förgrunden. Hans framställningar erhölle därigenom ett mer genomgående drag av originalitet, ehuru detta i allmänhet ej gällde spörsmål av mera djupgående natur. Han fördjupade sig över huvud mindre i mera allmänna spörsmål och anlade realistiska, stundom rent praktiska, synpunkter på de föreliggande problemen. I allmänhet syntes man emellertid böra ge honom rätt i hans slutsatser och i all sin knapphet gåve hans argumenteringar ett starkt intryck av det, som efter den sakkunniges mening vore det mest tilltalande draget i hans juridiska författarskap: den snabba, klara blicken för det ur reala synpunkter väsentliga. Då doc. Nials författarskap vittnade om större uppslagsrikedom och om säkrare juridiskt omdöme borde honom tillerkännas ett visst företräde framför medsökanden.
    Prof. BERGENDAL, Lund, granskar ingående de båda sökandenas skrifter. Han övergår därefter till en jämförelse:

    »Hos doc. Hult finner man vid behandlingen av ämnena, som ibland äro av större vikt ur teoretisk än praktisk synpunkt, framför allt ett starkt systematiskt och konstruktivt intresse. Hans undersökningar bygga på ett vidlyftigt komparativt och litterärt material, och de genomföras med mycken stringens. Reala överväganden saknas ingalunda men de föras ej tillräckligt fram till en i första planet avgörande roll och hava understundom en något schematisk eller stereotyp karaktär. Av omedelbara iakttagelser i det praktiska rättslivet framlägges ej mycket. Andra författare behandlas till gengäld mycket ingående, under energisk polemik, som är i formen tilltalande och även eljest läsvärd, men knappast nödvändig. Särskilt i det sista större arbetet (Om kommissionärsavtalet) möter en alltför stor obenägenhet att acceptera lagstiftningens intentioner och förutsättningar, även såvitt angår denna lagstiftnings innebörd i nu gällande rätt. Framställningssättet är, särskilt i sistnämnda arbete, alltför omständligt.
    Doc. Nial väljer med förkärlek 'nya' och för praxis betydelsefulla ämnen. Han har intet nämnvärt intresse för systematik och begreppsbildning. Komparativt material och föregående litteratur visar han sig visserligen hava utnyttjat, men han ägnar ej större utrymme däråt. De behandlade spörsmålen behandlas följaktligen ganska isolerade och lösas i stor utsträckning enbart på grund av lämplighetsöverväganden. Dessa grundas på en rikedom av konkreta iakttagelser ur rättslivet, framlagda med stor åskådlighet. Metoden är ej sällan ur stånd att häva tvivel hos läsaren om resultatens värde såsom gällande rätt. Då lagen är otvetydig, respekteras den visserligen av förf., men han har ej mycken aktning för 'bewährte Lehre und Überlieferung' och ibland ej stort intresse för att fixera en mening, om det lämpliga också kan erkännas såsom giltigt. Framställningssättet är ibland alltför knappt, alltid klart och lättillgängligt.
    Ingen av dessa författartyper representerar för mig det mest önskvärda. Idealet vore att finna någonstädes mellan dem. Jag anser emellertid att Nials egenskaper äro mer fruktbringande och att detta även framträtt i resultaten. Hults metod skulle vara ägnad att skänka större säkerhet åt hans slutsatser, men jag är ej övertygad att detta resultat blivit nått.
    Om jag alltså föredrager doc. Nial är jag angelägen att framhålla, att skillnaden i graden av skicklighet och förtjänst ej kan anses mycket stor, och att min ståndpunkt — om jag än intager den utan tvekan — med nödvändighet i sista hand måst grundas på en subjektiv värdering.»

 

    Prof. KNOPH, Oslo, sätter bland doc. HULTS arbeten doktorsavhandlingen högst. Denna är enligt honom ett utmärkt arbete, som — ehuru den kanske icke hade brutit helt nya vägar — likväl gåve ett grundläggande bidrag till ett centralt försäkringsrättsligt spörsmål, försäkringen av tredje mans intresse. Föreläsningarna över försäkringsavtalslagen trädde till synes fram utan särskilda vetenskapliga anspråk, men de visade ändock — bortsett från de nya och självständiga undersökningar som vore hämtade från förf:s tidigare specialutredningar och som han tillgodogjort sig i boken — ett sådant herravälde över hela försäkringsrätten och en sådan förmåga att ge översikt över stoffet i klar och åskådlig form, att den sakkunnige lade betydlig vikt vid boken vid bedömandet av förf:s »juridiska personlighet». Mindre vällyckad vore enligt prof. Knophs mening boken om kommissionärsavtalet. Både ämnesvalet och behandlingssättet röjde vissa svagheter, ehuru det ingalunda bestredes att framställningen vore skarpsinnig.
    Doc. NIALS produktion vore enligt prof. Knoph jämnare än doc. Hults. Ungefär allt vad doc. Nial skrivit vore präglat av sunt och gott juridiskt omdöme med ett praktiskt grepp på problemen och deras rättsliga behandling.

Hans ämnesval vore också genomgående lyckligt, i det att aktuella och praktiska problem i nutidens affärsliv i första hand fångat hans intresse. Behandlingen av dessa frågor gåve bilden av en man med betydlig intellektuell och juridisk smidighet förenad med säker framställningsförmåga. Å andra sidan kunde det nog sägas, att doc. Nial ibland komme väl raskt till sina resultat och att han knappast hade skrivit så djupgående och originella saker som doc. Hult hade gjort när denne vore som bäst. Denna sista omständighet, i förening med doc. Hults under en följd av år dokumenterade förmåga att ge klara och för studenterna nyttiga framställningar i de undervisningsfack som anförtroddes honom, gjorde att den sakkunnige ville låta det tvivel som jämförelsen mellan de två sökandena efterlämnade lösas till fördel för doc. Hult.
    Den fjärde sakkunnige, prof. SINDBALLE i Köpenhamn, har liksom de övriga fäst sig vid olikheten i författaregenskaper mellan de båda sökandena. Det förefaller prof. Sindballe svårt att med säkerhet avgöra, vilken av de två som bör sättas högst såsom vetenskapsman. På grund av de egenskaper, doc. Nial hade visat sig äga, motsåge man kanske med särskilt intresse hans framtida författarskap, men i rättsvetenskapen vore det ock gott bruk för det slags arbeten, för vilka doc. Hult kunde antagas i särskild grad ha anlag. Med utgångspunkt från den uppfattningen att det vore vanskligt att komma till ett säkert avgörande på grundval av en rent vetenskaplig bedömning av de två sökandena, läte prof. Sindballe en enligt hans mening i och för sig måhända sekundär synpunkt fälla utslaget, nämligen hänsynen till de klara och välformade föreläsningsserier över skilda delar av rättssystemet vilka doc. Hult uppvisat såsom prov på den av honom meddelade undervisningen vid högskolan.