Revision av vissa straffsatser m. m. För riksdagen har i proposition nr 187 framlagts ett tämligen omfattande förslag till lag om ändring i vissa delar av strafflagen, grundat å det 1934 avgivna betänkandet rörande revision av gällande lagbestämmelser om nödvärnsrätt m. m. (SOU 1934:56) samt den inom justitiedepartementet 1935 utarbetade promemorian angående ändringar i strafflagen beträffande straffsatserna för särskilda brott m. m. (SOU 1935: 68).
Det framlagda förslaget berör inalles närmare ett 40-tal nu gällande lagrum, varjämte vissa nya stadganden föreslås införda. Beträffande de egentliga nödvärnsreglerna föreslås icke annan ändring än att nödvärnsrätt enligt 5 kap. 10 § medgives mot den som vägrar att, sedan han lovligen inkommit i annans hemvist, efter tillsägelse begiva sig därifrån (jfr 11 kap. 10 §). Det av lagrådet avstyrkta förslaget om nödvärnsrätt vid viss ärekränkning har sålunda icke upptagits. Av betydande räckvidd är en till införande i 5 kap. 12 § föreslagen bestämmelse av innehåll att i lagen stadgade straffskärpningar vid fall av död eller kroppsskada såsom s. k. objektivt överskott i regel ej skola få tillämpas när den olyckliga utgången timat mera av våda än av vållande.
I strafflagens speciella del äro ändringsförslagen i 18 kap. särskilt ingripande. Departementschefen har visserligen funnit frågan om den homosexuella otuktens straffrättsliga behandling icke vara så färdigberedd, att den nu kan bringas till avgörande, varför 18 kap. 10 § lämnats utanför förslaget, även såvitt lagrummet angår otukt med djur. Men samtliga övriga i kapitlet nu upptagna otuktsförbrytelser beröras av förslaget, vilket även innefattar straffbeläggande av vissa förut strafflösa otuktsfall.
Inom förmögenhetsbrottens område föreslås vissa ändringar beträffande straffsatserna i 20, 22 och 23 kap. Förutom nedsättning av maximistraffet för andra och tredje resan kvalificerad stöld märkes att särskild ytterligare straffhöjning för återfall utöver tredje resan stöld ej vidare skall äga rum. Straffet för bedrägeri skärpes för ordinära fall till lägst fängelse; bötesstraff skall ifrågakomma endast då omständigheterna äro synnerligen mildrande. Beträffande förskingring och trolöshet mot huvudman höjes straffskalans maximum till straffarbete i 4 år för fall då omständigheterna äro synnerligen försvårande. I fråga om konkursförbrytelser nedsättes det ordinära minimum i 23 kap. 1 § från 2 till ett års straffarbete och skall straffet enligt 23 kap. 3 §, då omständigheterna äro synnerligen försvårande, vara straffarbete i högst 2 år, varjämte — i enlighet med därom av lagrådet framställt förslag — straff för oordentlig bokföring skall då omständigheterna äro synnerligen mildrande kunna sättas till böter, dock ej under 30 dagsböter. Nämnas må i detta sammanhang, att det ordinära straffet i 25 kap. 12 § föreslås, med bibehållande av avsättningspåföljden, nedsatt till straffarbete fr. o. m. ett t. o. m. 6 år.
I övrigt innefattar förslaget bl. a. upphävande av stadgandena om hors-