Fångantalet i olika länder. Nationernas Förbunds femte kommission, som handlägger frågor angående bl. a. straffsystem och fångvård, mottog vid sitt sammanträde i september månad 1936 en skrivelse från den engelska kriminalistföreningen, The Howard League for penalreform, vari föreningen hemställde om utredning genom N. F:s försorg rörande antalet fångar i olika länder.
    I skrivelsen framhölls, att fångantalet under senare år torde ha varit större än någon gång tidigare. I många fall hade fångarna förlorat sin frihet icke på grund av brottslighet utan därför, att de vore av annan ras eller hade annan politisk eller religiös uppfattning än de makthavande. Av de kriminella fångarna vore endast ett fåtal att hänföra till yrkes- eller vaneförbrytare; användandet av frihetsstraff gentemot de övriga berodde mindre på nödvändighet än på slentrian. Frihetsstraffet hade emellertid sina vådor, vilka bleve mera framträdande i samma mån som fängelseklientelet ökade i antal. Överbeläggning inomett fängelse medförde nämligen som ofrånkomlig följd sysslolöshet, hygieniska missförhållanden, otillräcklig tillsyn m. m.
    Frågan om fångantalet i olika länder borde därför enligt föreningen bliva föremål för intensivt studium. För egen del hade föreningen gjort en förberedande undersökning i frågan beträffande 88 länder. I den mån uppgifter ej kunnat hämtas ur den av internationella kommissionen för straffrätt och fångvård år 1935 publicerade översikten över olika länders straffsystem,¹ hade hänvändelse gjorts till vederbörande lands centralmyndighet för fångvården.
    Resultatet av denna undersökning framlades nu i en till skrivelsen fogad bilaga, som för varje redovisat land lämnar uppgift om folkmängd och fångantal vid en viss tidpunkt under åren 1932—1936. Genom att ställa fångantalet i relation till folkmängden har man fått ett indextal för fängelsepopulationen i varje särskilt land.
    Av utrymmesskäl är det icke möjligt att här återgiva bilagan i dess helhet. Nedanstående tablå upptager endast indextalen för vissa europeiska länder. Det må påpekas, att beträffande några länder, bland annat Sovjet-Ryssland, uppgifter icke stått att få.

 

	antal fångar på 10,000 av folkmängden		antal fångar på 10,000 av folkmängden
belgien	61	LETTLAND	212.6
Brittiska riket:		LITAUEN	161.5
england     och               wales	29.9	NEDERLÄNDERNA	52.4
skottland	26.7	NORGE	57.1
danmark	43.8	POLEN	150.7
estland	275.2	SCHWEIZ	164.8
finland	231.8	SVERIGE	38.5
frankrike	55.9	TJECKOSLOVAKIEN	67.7
irländska fristaten	19.4	TYSKLAND	156.9
italien	126.4	ÖSTERRIKE	104.9

 

 

    ¹ Les systèmes pénitentiaires en vigueur dans divers pays. — Bulletin de la commission internationale pénale et pénitentiaire. Vol. IV (special). Bern 1935. — Se SvJT 1936 s. 577.

    Beträffande utomeuropeiska länder må nämnas, att index för Japan är 56.1 och för U. S. A. 158.0; sistnämnda siffra är emellertid icke exakt utan resultatet av en ungefärlig uppskattning.
    Föreningen betonar uttryckligt, att indextalen icke utan vidare kunna läggas till grund för en jämförelse olika länder emellan. Man har nämligen att räkna med många felkällor. Först är att märka, att siffrorna hänföra sig till olika tidpunkter under nyssnämnda tidsperiod. Benämningen fånge har vidare olika innebörd i olika länder; i åtskilliga fall hava t. ex. de personer som på administrativ väg dömts till tvångsarbete alldeles lämnats ur räkningen. I vissa länder inbegripas ej i det redovisade fångantalet häktade personer, ej heller fångar, som avtjäna straff i lokalfängelser. Politiska fångar — internerade i koncentrationsläger o. dyl, — äro i allmänhet ej medräknade. De redovisade siffrorna äro emellertid, framhåller föreningen, de bästa som för närvarande stå att få. Ofullständigheten och andra brister i den framlagda statistiken anser föreningen vara det bästa argumentet för dess hemställan, att N. F. måtte låta upprätta och publicera en tillförlitlig statistik rörande fångantalet.
    Om skrivelsens vidare öden är att nämna, att förbundsförsamlingen på förslag av femte kommissionen uppdragit åt internationella kommissionen för straffrätt och fångvård att verkställa den begärda undersökningen. Arbetet är redan i gång, i det att förfrågningar utsänts till de olika ländernas fångvårdsstyrelser angående dels antalet personer över 18 år, som den 31 december 1936 av andra än medicinska skäl voro berövade sin frihet, dels under senare år vidtagna åtgärder i syfte att minska fängelsepopulationen.

Hardy Göransson.