Förslag till lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser. Frågan om tryggande av privatanställdas pensionsrätt, varöver 1927 års pensionssakkunniga på sin tid avgåvo utlåtande (SOU 1929:3), har i olika sammanhang varit föremål för uppmärksamhet. Sedan 1935 års riksdag i skrivelse till K. M:t anhållit om utredning av frågan om lagstiftning i syfte att få till stånd betryggande former för pensionering av anställda hos enskilda företag och sammanslutningar, anbefalldes lagberedningen att avgiva yttrande i den genom skrivelsen väckta frågan, såvitt ärendet berörde området för beredningens uppdrag att verkställa utredning om revision av aktiebolagslagstiftningen och vad därmed kunde äga omedelbart sammanhang.
    Efter överläggningar med den i sept. 1936 tillsatta kommittén angående pensionering av i enskild tjänst anställda (se SvJT 1936 s. 573) och sedan från vissa myndigheter och sammanslutningar inhämtats yttranden över förberedande utkast i ämnet, har lagberedningen d. 10 febr. 1937 avgivit betänkande med förslag bl. a. till lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser (SOU 1937: 13). Med den tillämnade lagstiftningen avses att möjliggöra ombildning av aktiebolagens pensions- och andra personalfonder till stiftelser, för att därigenom till sådana fonder avsatta medel skola tryggas till förmån för pensionstagare och anställda hos bolaget samt efterlevande till pensionstagare och anställda. Stiftelsebildningen kommer till stånd genomregistrering i aktiebolagsregistret. Stiftelseförmögenhetens avskiljande från bolagets tillgångar kräves icke, utan de överföringar av medel till stiftelsen, som beslutas av bolagsstämman, grunda en stiftelsens fordran hos bolaget.

 

SOU = statens offentliga utredningar.

Pensionsstiftelses fordran skall i händelse av bolagets konkurs utgå med förmånsrätt. Vid bolagets upplösning, exempelvis i samband med bolagets konkurs, skola stiftelsens tillgångar, i vilka då ingår utdelningen i konkursen förstiftelsens fordran hos bolaget, tjäna till säkerhet för pensionstagares och anställdas fordringar på grund av pensionsrätt mot bolaget. Sedan betalning utgått för dessa fordringar, skall av stiftelsens behållning efter billighetsgrunder tilldelning ske till dem, som utan att äga pensionsrätt mot bolaget faktiskt åtnjutit pension eller vilka pension skäligen bör tillkomma. Bidrag skall därvid utgå inom ramen för en från social och humanitär synpunkt önskvärd pensionering, ej blott till dem, som uppnått pensionsålder, utan även till andra anställda med tillämpning av den s. k. oantastbarhetsprincipen. I 17 kap. 4 § handelsbalken föreslås införande av en allmän regel om förmånsrätt för pensionsfordringar i anslutning till vad nu gäller beträffande betjänters och tjänstehjons lön.
    Sedan lagrådet, efter remiss d. 13 mars, avgivit utlåtande över lagförslagen d. 16 april, har K. M:t d. 23 april 1937 beslutat proposition till riksdagen.

E. H.