GUSTAF CARLSON. Schwedisches Sachenrecht. Berlin 1936. Weidmannsche Buchhandlung. VIII + s. 141— 231. RM 10.00. — Die Zivilgesetze der Gegenwart. Bd X: Das Zivilrecht der nordischen Länder. T. I, Lief. 3 b.
I det stora samlingsverket »Die Zivilgesetze der Gegenwart»,1 vari som bekant i tionde bandet även ingår en skildring av svensk rätt, har nyligen utkommit den framställning av sakrätten, som här ovan angives. Redan i en tidigare avdelning av verket inflöt, i enlighet med tysk systematik, ett kapitel av sakrättsligt innehåll: justitierådet v. SETH behandlade nämligen där, såsom ett parti av civilrättens allmänna del, vissa regler om saker som rättsobjekt. I övrigt inrymmes däremot hela sakrätten, beträffande såväl fast som lös egendom, i föreliggande framställning. Författaren av densamma, f. d. justitierådet CARLSON, fick tyvärr icke uppleva arbetets utgivande; han avled, som vi erinra oss, i maj nästföregående år.
Att ett arbete, som förskriver sig från en så framstående och skarpsinnig jurist som Gustaf Carlson, uppfyller högt ställda anspråk, säger sig självt. Det ger med mönstergill klarhet och översiktlighet läsaren en god och på sina håll ganska fyllig bild av den svenska rätten på förevarande område. Man beundrar den eleganta precision, varmed rättsreglerna skildras. Av den flitigt utnyttjade litteraturen beaktas, som sig bör, särskilt UNDÉNS handbok, varifrån t. o. m. långa stycken citeras in extenso. Även ett flertal representativa rättsfall bli, trots det begränsade utrymmet, omnämnda. Av lagtexten införas som bihang (delvis i utdrag) hävdeförordningen, samäganderättslagen, nyttjanderättslagen och servitutslagen; åtskilliga lagrum återges därutöver i noterna. Beklagligtvis har hänsyn endast i ringa grad kunnat tagas till de viktiga sakrättsliga nyheter, som lagstiftningsarbetet på skuldebrevsrättens område fört med sig; på vissa ställen är arbetet därför redan något föråldrat.
Beträffande den klassiska frågan om äganderättens övergång enligt svensk rätt när det gäller vanlig lös egendom — för att nu taga upp någon särskild punkt — kan för en tysk läsekrets framställningen (s. 142, 169—173) tänkas te sig något motsägelsefull. Dels hävdas mycket bestämt, i enlighet med den ortodoxa läran, att »das Erfordernis der Tradition als Bedingung für den Übergang des Eigentumserwerbs sich nicht hat durchsetzen können». Dels påvisas utförligt, i enlighet med fakta, hurusom det redan med avtalet följande sakrättsliga skyddet under tidernas lopp blivit »ausserordentlich abgeschwächt» — till den grad, kunde man tillägga, att detta skydd är vida