ERIK LÖFGREN. Om ansvarighetsförsäkring. Sthm 1936. Ivar Hæggströms Boktryckeri A.B. 111 s. Inb. kr. 2.00. — Svenska Försäkringsföreningens studiehandböcker III.¹

    I föreliggande handbok av den kände försäkringsjuristen direktör Erik Löfgren redogöres till en början för innebörden av ansvarighetsförsäkring, vilken benämning ju i Sverige föredragits framför »ansvarsförsäkring» — för att undvika missförståndet att erläggande av böter ersättes — och »skadeståndsförsäkring» — för att undvika förväxling med skadeförsäkring. Härjämte uppdragas skiljelinjerna mot de närbesläktade försäkringsformerna kreditförsäkring, garantiförsäkring och trafikförsäkring (den sistnämnda med moment av både ansvarighets- och garantiförsäkring). Om den moderna ansvarighetsförsäkringens uppkomst får man veta, att denna försäkringsform framkallats genom det ansvar för anställda, som lagstiftningen pålagt industri och kommunikationer.
    Förf. karakteriserar ansvarighetsförsäkringen som en juridisk försäkringsbransch, då den har till uppgift att skydda mot förluster på grund av skadeståndsskyldighet, som kan komma att påvila försäkringshavaren, och försäkringsfallet alltså göres beroende av förekomsten av ett visst allmänt rättsförhållande, skadeståndsskyldigheten. En huvuddel av arbetet behandlar också frågan, när man blir skadeståndsskyldig enligt svensk rätt (försäkringen avser följderna av händelser i Sverige, utom vid försäkring för privatperson som utsträckts att gälla även händelser i grannländerna), varvid förf. mera utförligt behandlar förutsättningarna för skadeståndsskyldighet i utomobligatoriska förhållanden. I särskilda avdelningar redogöres för arbetsgivares och anställdas vållande, fastighetsägares ansvar mot hyresgäst samt speciella lagstadganden om skadeståndsansvar utan vållande, såsom om hemdjur, järnvägs- och annan drift, elektriska anläggningar. De viktigaste hithörande rättsfallen refereras; någon fullständig redovisning av praxis avses tydligen icke, men de korta och klara referaten samt förf:s sammanfattningar giva ett betydande värde åt denna, efter vad det förefaller riktiga och på tveksamma punkter försiktigt hållna, översikt av skadeståndsrätten. — Härefter beröres i korthet frågan om skadeståndets beräknande i olika fall (kroppsskada, egendomsskada o. s. v.).
    I det följande avsnittet lämnas en redogörelse för omfattningen av vanlig ansvarighetsförsäkring enligt de svenska tariffbolagens år 1934 senast reviderade allmänna försäkringsvillkor för allmän ansvarighetsförsäkring, vilka jämte villkoren för ansvarighetsförsäkring för privatperson (också de kommenterade) avtryckts som bilaga.

 

    ¹ Arbetet har tidigare anmälts av høiesterettsadvokaten DAGFINN DAHL, Oslo i Nordisk Försäkringstidskrift 1937 s. 140.

    Sedan förf. med några ord berört den särskilda form av ansvarighetsförsäkring — med betydande självrisk, vanligen 25 % — som tecknas av ämbets- och tjänstemän, advokater m. fl. (ansvarighetsförsäkring mot förmögenhetsförlust), avslutar förf. sitt läsvärda arbete med väl avvägda ord i »Några stridsfrågor», bl. a. det vid nordiska juristmötet 1934 dryftade spörsmålet, om möjligheten att skydda sig genom ansvarighetsförsäkring borde begränsas, samt frågan, när försäkringsfall skall anses föreligga: när felet begicks, när skadan uppkom eller när kravet framställdes.
    För juristen erbjuda de mera försäkringstekniska delarna av arbetet ej ringa intresse. Även i övrigt är förf:s med klar och lättflytande stil gjorda framställning av stort värde, naturligen främst för de icke-jurister, som hava att syssla med hithörande ting, men även för jurister, som önska en översikt, med litteraturanvisningar, över den svenska skadeståndsrätten under det nuvarande utvecklingsskedet.

E. H—s.