Olyckor vid trafik med motorfordon år 193 5. Av Statistiska centralbyrån. Sthm 1937. Norstedt. 35 + 30 s. Kr. 0.50. — Statistiska meddelanden ser. A. bd V: 2.

    Från 1935 års början ha polischeferna till statistiska centralbyrån kvartalsvis avlämnat uppgifter rörande sådana motortrafikolyckor som föranlett polisundersökning. Dessa uppgifter innefatta redogörelse för ort och tid för olyckan, omständigheterna därvid, olyckans orsaker och påföljder m. m. Statistiska centralbyrån har nu på grundval härav utgivit en undersökning rörande motortrafikolyckorna under år 1935. Undersökningen upptager sammanlagt 10,820 olyckor, vid vilka dödats 331 och skadats 4,727 personer. Det verkliga antalet olyckor torde emellertid vara betydligt större. Detta framgår bland annat av försäkringsinspektionens statistik över trafikförsäkringen, som i medeltal för åren 1930—1933 upptager över 25,000 skadefall om året, samt av medicinalstyrelsens statistik över å lasarett eller sjukstugor behandlade trafikolycksfall, som för år 1934 upptager 5,340 vid motortrafikolyckor skadade personer. Det är naturligtvis ett stort antal skadade som icke söka sjukhusvård.
    Av särskilt intresse är den sammanställning som gjorts av huvudorsakerna till olyckorna. Huvudorsaken tillskrives i de flesta fallen eller 6,446 motorförarens körsätt. Under denna rubrik ingår bl. a. för stor hastighet med 982 fall, körning på orätt sida av vägen med 820 fall, oförsiktig omkörning med 1,181 fall och annat fordons förkörsrätt ej iakttagen med 1,401 fall. I 652 fall anges huvudorsaken vara motorförarens personliga förhållanden. Härunder upptages bl. a. 53 fall då föraren varit ovan, 99 fall då han varit drucken och 462 fall då han eljest varit påverkad av starka drycker. Motorfordonets beskaffenhet har ansetts vara huvudorsaken i 466 fall, velocipedåkares åtgärder i 1,101 fall, fotgängares åtgärder i 671 fall, andra vägfarandes åtgärder i 187 fall, ljusförhållanden i 32 fall, väderleksförhållanden i 44 fall, vägförhållanden i 813 fall samt andra huvudorsaker i 408 fall. I regel synas alltså olyckshändelserna vara att tillskriva vårdslöshet eller försummelse hos motorföraren. I icke mindre än 7,376 fall följde

åtal. Särskilt beklämmande är att alltjämt ett så stort antal olyckor förorsakats av spritpåverkan hos motorföraren.
    Beträffande de olika trafikelementens delaktighet i olyckorna visar undersökningen att privat personbil varit inblandad i de flesta av dessa eller 55 %. Därnäst kommer lastbil med 40.4 %, velociped med 22.5 %, persontrafikbil med 14.5 %, fotgängare med 11.2 %, motorcykel med 10.9 % och personomnibus med 6.3 %. Den höga siffran för privata personbilar får visserligen ses i belysning av att närmare hälften av alla motorfordon tillhöra denna kategori. Då de privata personbilarna i genomsnitt ej gå på långt när så mycket i drift som persontrafikbilar och lastbilar tyder dock undersökningen på att de privata personbilarna utgöra de farligaste trafikelementen. Anmärkningsvärt är att fotgängare varit inblandade i så relativt få olyckor, tillhopa 1,215. I stället voro emellertid dessa olyckor, liksom velocipedolyckorna, till sina följder de svåraste. De medförde således i 99 fall dödlig utgång och 970 fall personskada. Velocipedåkare voro inblandade i 2,430 olyckor, av vilka 82 medförde döden och 1,566 personskada. I omkring hälften av dessa fall ansågos fotgängare och velocipedåkare själva ha vållat olyckan och blevo alltså sannolikt utan ekonomisk gottgörelse. Utredningen understryker onekligen behovet av en utsträckning av trafikförsäkringen för dessa kategorier. Det förhållandevis största antalet olyckor inträffade under sommarmånaderna, främst i augusti med 11.2 % av samtliga olyckor, och av veckodagarna voro lördagarna de mest utsatta med 20.7 % av olyckorna. Nöjesåkningen spelar tydligen en stor roll för olycksfallsfrekvensen.

O. G. T.