Förslag om förskottering av underhållsbidrag. 1934 års barnpensioneringssakkunniga (ordf. landshövding B. Eriksson, ledamöter t. f. generaldirektören H. Elliot, fru Vira Eklund, fru Olivia Nordgren och advokaten Märta Wikström samt sekreterare t. f. förste aktuarien E. Lindh och e. o. assessorn O. Bergholtz) ha den 18 november 1936 avgivit betänkande med förslag rörande förskottering av underhållsbidrag till barn utom äktenskap m. fl. (statens offentl. utredn. 1936:47).
    Förslaget avser närmast att skapa en hjälpverksamhet utan fattigvårds karaktär för utomäktenskapliga barn och barn, vilkas föräldrar vunnit hemskillnad eller äktenskapsskillnad eller på grund av söndring leva åtskilda. Denna hjälpverksamhet har i förslaget erhållit formen av ett förskotterande från det allmänna av det underhållsbidrag, som barnets fader enligt rättens beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att utgiva men underlåter att på förfallodagen erlägga. Av praktiska skäl ha emellertid vissa undantag måst göras från huvudprincipen. Rätten till förskott har sålunda begränsats med hänsyn till barnets och moderns ekonomiska ställning, varjämte föreslagits att det belopp som skall förskotteras icke får överstiga visst normalbelopp. Förskott utgår ej heller för längre tid än tills barnet fyllt 16 år. De utgivna förskotten skola återkrävas av barnets fader. Förskotteringsverksamheten skall enligt förslaget handhavas av barnavårdsnämnderna. Kostnaderna för förskotteringen skola bestridas till tre fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel av vederbörande kommun.
 

O. B.

 

    Revisionen av 18 kap. 13 § S. L. Befolkningskommissionen har d. 4 dec. 1936 avgivit infordrat yttrande över den utredning om revision av 18 kap. 13 § SL, som verkställts av sakkunniga inom justitiedepartementet enligt vad förut omnämnts i denna tidskrift (SvJT 1934 s. 617). Kommissionens yttrande, som grundar sig på en av densamma verkställd allmän utredning i sexualfrågan, innehåller förslag till lösning av hithörande spörsmål efter delvis nya linjer (statens offentl. utredn. 1936:51).
    Enligt kommissionens mening bör den positiva befolkningspolitiken för

framtiden grundas på det frivilliga och ansvarsmedvetna föräldraskapets princip. Med denna utgångspunkt föreslår kommissionen i väsentlig överensstämmelse med de sakkunniga, att de stadganden, som bruka benämnas preventivlagen — andra stycket i 18 kap. 13 § SL och motsvarande bestämmelser i tryckfrihetsförordningen — skola upphävas. I motsats mot de sakkunniga anser däremot kommissionen en särskild, legal reglering av upplysningsverksamheten rörande preventivmedel icke erforderlig eller lämplig.
    I fråga om handeln med preventivmedel och fosterfördrivande medel, vilka delvis sammanfalla, går kommissionen efter andra linjer än de sakkunniga. Kommissionen uppdelar de angivna medlen i tre grupper. Den första omfattar oskadliga preventivmedel, och dessa skola enligt kommissionens förslag försäljas på apoteksinrättningar men också i den fria handeln, dock icke medelst kringföring eller genom försäljning från stånd och kiosker. Den andra gruppen består av skadliga preventivmedel och sådana fosterfördrivande medel, som icke hava någon legitim användning. I fråga om dessa föreslår kommissionen, att förbud utfärdas mot import och försäljning. Den tredje gruppen slutligen avser vissa fosterfördrivande medel, som jämväl hava användning inom sjukvården, och dessa skola enligt kommissionens förslag blott få försäljas på apoteksinrättningar mot läkarrecept.
    Den nu återgivna regleringen i fråga om handeln genomföres i stort sett medelst ändringar i apoteksvarustadgan, vartill kommissionen utarbetat förslag. För att rensa den privata marknaden från förefintliga handelslager av skadliga preventivmedel och fosterfördrivande medel föreslår kommissionen därjämte i en särskild författning införande av viss deklarationsplikt och skyldighet att till statsverket mot lösen överlämna dylika lager.
 

H. Z.