Reformen av hyreslagstiftningen. Vid utverkandet av K. M:ts bemyndigande d. 13 nov. 1936 att tillkalla sakkunniga att biträda med verkställande av utredning rörande en reformerad hyreslagstiftning (se SvJT 1936 s. 661)1 anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet K. G. Westman efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet följande.
»De allmänna stadgandena om hyra äro till huvudsaklig del sammanfattade i 3 kap. lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom. Därjämte äro vissa föreskrifter av social natur, främst innefattande lättnader för hyresgäst i fråga om sättet för betalning av hyra, inrymda i lagen den 10 mars 1923 med vissa bestämmelser rörande hyra. Sistnämnda lag innehöll ursprungligen tillika straffbud mot hyresocker, d. v. s. tagande eller betingande av hyra som enligt vad hyresvärden insett eller bort inse är uppenbart oskälig. Denna kriminalisering av hyresocker, som innebar en fortsättning av den under världskrigets abnorma förhållanden tillkomna hyresstegringslagstiftningen, är sedan år 1926 ej mera gällande. Yttermera må nämnas att innevarande år vissa ändringar vidtagits i hälsovårdsstadgan, så att däri numera meddelas ingående föreskrifter angående bostadslägenhets beskaffenhet. Iakttagas ej dessa föreskrifter, äger hälsovårdsnämnden meddela förelägganden eller förbud, med eller utan fastställande av viten. I vissa fall må dömas till böter.
Inom riksdagen har tid efter annan förslag väckts om en mera socialt betonad hyreslagstiftning, som kunde tillförsäkra större trygghet och trevnad åt hyresgästen. Jämväl från enskilda personer och sammanslutningar ha förekommit liknande framställningar, bland vilka må nämnas en den 7 maj 1934 från hyresgästernas riksförbund till Kungl. Maj:t inkommen skrivelse, vari påkallats vittgående reformer på hyresrättens område.
Bland de påyrkade reformerna märkes till en början sådan ändring i hyreslagstiftningen, att dennas bestämmelser i större utsträckning än hittills bleve av tvingande natur, på det att hyresvärden icke i fall då han intoge den starkares ställning måtte för hyresgästen diktera hyresvillkor, som för denne kunde vara påtagligt obilliga. Förslag har även väckts att genom offentlig myndighets försorg i vägledande syfte skulle utarbetas vissa normalkontrakt, vilka skulle tillhandahållas allmänheten.
Vid åtskilliga tillfällen ha framställts krav på åtgärder mot den ständigt skeende hyresfördyringen, vilken bäst borde beivras genom återupplivande av tidigare gällande lagstiftning mot hyresocker.
För att bereda hyresgäst ökad garanti att få kvarbo i förhyrd lägenhet har redan tidigt framförts tanken att genom viss optionsrätt skydda hyresgäst mot uppsägning. Härigenom skulle hyresgästen erhålla möjlighet att
mot hyresvärdens vilja, eventuellt mot en i särskild ordning fastställd hyra, efter den avtalade hyrestidens utgång fortfarande förhyra lägenheten. Sedan K. M:t åt särskild sakkunnig uppdragit att verkställa en förberedande utredning angående reformer i den svenska hyreslagstiftningen, har utredningsmannen i ett av honom d. 1 nov. 1923 avgivet betänkande (statens offentliga utredningar 1923:76) föreslagit, att hyresgäst skulle erhålla ett slags prioritetsrätt, vilken visserligen skulle vara förenad med rätt till fri uppsägning från hyresvärdens sida men samtidigt innebära förpliktelse för denne att till hyresgästen erlägga skadestånd i fall, då hyresvärden fordrat oskäligt hög hyra, varigenom hyresgästen blivit nödsakad att avflytta. — Även därefter har vid flera tillfällen både inom och utom riksdagen väckts fråga om att för hyresgäst införa en företrädesrätt till förhyrd lägenhet.
En vid 1936 års riksdag väckt motion (II: 11) med yrkanden i bl. a. nu nämnda frågor blev såtillvida av riksdagen bifallen, som riksdagen beslöt hemställa att K. M:t ville taga under övervägande lämpligheten av att, utan att avvakta slutförandet av arbetet med revisionen av övriga lagbestämmelser avsedda att ingå i den nya jordabalken, företaga arbetet med den omarbetning av hyreslagstiftningen som vore erforderlig för att göra den samma färdig att infogas i den tillämnade nya lagboken; därvid borde särskilt undersökas i vad mån bestämmelserna i 3 kap. 10 och 12 §§ nyttjanderättslagen — innehållande vissa föreskrifter om skyldighet för hyresvärden att å lägenheten företaga reparationer — borde givas tvingande natur (riksdagens skrivelse nr 332).
Även andra frågor rörande hyreslagstiftningen ha tid efter annan uppkommit. Sålunda må erinras om den inom justitiedepartementet år 1935 företagna utredningen angående överflyttande till domstol av lagsökningsmål och mål om handräckning för fordran (justitiedepartementets promemorior 1935: 5). Under denna utredning ifrågasattes att tillåta lagsökning på grund av kontrakt endast i vissa undantagsfall, vilket skulle medföra att krav av denna art i stället finge läggas till grund för ansökning om handräckning. Emellertid befanns spörsmålet härom stå i sådant samband med andra frågor om rättsförhållandena mellan hyresvärd och hyresgäst, att det icke lämpligen kunde lösas i nämnda sammanhang. Med frågan ansågs därför böra anstå i avvaktan på den revision av hyreslagstiftningen, som förväntades komma till stånd inom en närmare framtid.
De konflikter på hyresmarknadens område som under de senaste åren förekommit, särskilt i Göteborg, ha givit anledning till olika framställningar. Sålunda har hyresgästernas riksförbund i den förut omnämnda skrivelsen hemställt, att K. M:t måtte framlägga förslag till anordnandet av en särskild förlikningsinstitution, som inom hyresområdet skulle få motsvarande funktion som förlikningsinstitutionerna på arbetskonflikternas område. Vidare har landshövdingen Malte Jacobsson i skrivelse till chefen för socialdepartementet den 1 november 1935 föreslagit att tvister av ifrågavarande art skola kunna hänskjutas till skiljedomstol med befogenhet att fastställa hyrespriser. — I detta sammanhang må ock nämnas att 1936 års riksdag, i anledning av motioner om en reviderad arrendelagstiftning, i skrivelse (nr 180) hos K. M:t anhållit om förutsättningslös utredning angående införan-
de av en, eventuellt obligatorisk, medling mellan jordägare och arrendator som önskade ingå förnyat arrendekontrakt, i fall då meningsskiljaktigheter uppstode dem emellan om skäliga villkor för nytt arrendeavtal. Det framhölls av andra lagutskottet (utlåtande nr 30), på vars hemställan skrivelsen avläts, att ett uttalande av betrodda män i egenskap av medlare i en dylik fråga säkerligen skulle, även om det ej hade förbindande verkan för parterna, äga avsevärd betydelse för bestämmandet av arrendevillkoren.
Efter beslut av K. M:t d. 1 febr. 1935 har åt lagberedningen uppdragits att utföra erforderliga förberedande arbeten för revision av jordabalken. Emellertid har chefen för jordbruksdepartementet enligt K. M:ts bemyndigande d. 8 maj 1936 tillkallat fem utredningsmän för att, utan avvaktan härå, verkställa utredning rörande arrendelagstiftningen. Med hänsyn till den avsevärda tid som torde komma att förflyta innan lagberedningen hinner till behandling upptaga hyreslagstiftningen finner jag mig böra förorda, att beredningen befrias även från befattningen därmed och att denna uppgift anförtros särskilda utredningsmän, som skola ha att utarbeta en reviderad hyreslag, om möjligt fullt fristående från övriga nyttjanderättslagar.
Under detta utredningsarbete bör till allsidig prövning upptagas frågan, i vilken omfattning de gällande bestämmelserna på hyresrättens område behöva undergå omarbetning i syfte att — utan åsidosättande av hyresvärdarnas berättigade intressen — bereda större trygghet och trevnad för hyresgästerna samt främja fred på hyresmarknaden.
I fråga om tryggandet av hyresgästernas ställning bör utredas, huruvida det är möjligt att i större utsträckning göra stadgandena tvingande. Härvid bör, såsom riksdagen i sin förut omförmälda skrivelse nr 332 framhållit, särskilt undersökas huruvida detta kan gälla de bestämmelser som reglera fall då lägenheten befinner sig i skadat skick. Även i övrigt börade utvägar skärskådas, vilka kunna leda till att uthyrd lägenhet är av tillfredsställande beskaffenhet. Väl har ett betydelsefullt steg i denna riktning tagits genom de innevarande år företagna ändringarna i hälsovårdsstadgan. Därmed lärer det avsedda syftet dock icke vara tillräckligt tillgodosett. Behovet av nya bestämmelser jämväl på hyreslagstiftningens område torde sålunda böra prövas. I detta sammanhang bör ock undersökas i vad mån önskvärdheten att hindra förekomsten av ohyra i bostadslägenheter och att skydda hyresgäst för störande buller från närboende kan betinga ändringar i gällande bestämmelser.
En förutsättning för skapande av en verklig hemkänsla är att hyresgästens besittningsrätt till den av honom förhyrda lägenheten tryggas. Det är också på denna grund som förslag framkommit att tillerkänna hyresgäst options- eller prioritetsrätt till den av honom förut förhyrda lägenheten. Det bör ankomma på utredningsmännen att till förutsättningslöst övervägande upptaga frågan om beredande av ökade möjligheter för hyresgäst att kvarbo i lägenheten.
Utredas bör vidare frågan angående ändrade bestämmelser om fardagar, för vilket ändamål utredningsmännen böra samråda med 1934 års byggnadsindustrisakkunniga.
Det kan med hänsyn till tidigare erfarenhet sättas i fråga huruvida oskä-
liga hyrespriser i någon större utsträckning kunna förekommas genomstraffbestämmelser mot hyresocker. I den mån en sådan utväg för lösning av förevarande spörsmål belinnes framkomlig bör den emellertid av de sakkunniga upptagas till skärskådande. Undersökas bör även huruvida gällande regler om förmånsrätt för hyresfordran äro i behov av ändring.
Såsom vid utredningen om reformering av lagsökningsprocessen förutsatts bör även prövas frågan om en inskränkning av lagsökningsförfarandets tilllämpning å hyresfordringar, detta närmast för att hyresgäst i större utsträckning än hittills må kunna göra motfordringar gällande.
Vad slutligen angår de åtgärder, som från statsmakternas sida kunna vidtagas för att skapa fred på hyresmarknaden, ha såsom tidigare antytts härutinnan olika möjligheter anvisats. Hithörande spörsmål böra under utredningen upptagas till allsidig prövning. Härvid bör naturligen beaktas det läge som uppkommit genom kollektivitetens ökade betydelse även på förevarande område, i det att omfattande sammanslutningar bildats och verka för att tillvarataga parternas intressen.»