Revision av förvarings- och interneringslagarna. Till justitieministern har av tillkallade sakkunniga (se SvJT 1935 s. 516 m. fl.) överlämnats ett d. 2 jan. 1937 dagtecknat betänkande med förslag till revision av förvarings- och interneringslagarna (statens offentl. utredn. 1937: 3). Förslaget åsyftar i första hand en utvidgning av lagarnas användningsområde.
    Beträffande förvaringslagen — enligt vilken abnorma straffoemottagliga och för annans säkerhet till person eller egendom vådliga förbrytare i stället för att undergå straff kunna intagas till förvaring på obestämd tid, f. n. som regel dock under förutsättning att de förskyllt minst två års straffarbete —föreslås den utvidgning att förvaring skall kunna ådömas dylika förbrytare så snart å brottet kan följa straffarbete eller, i fråga om sedlighetsbrott, även fängelse. Domstolen skall enligt förslaget bestämma viss minsta tid för förvaringen, ej under ett år; lägsta förvaringstid är nu två år. Vidare föreslås att förbrytare, som undergå straffarbete eller för sedlighetsbrott ådömt fängelse eller som för grövre brott undergå ungdomsfängelse eller tvångsuppfostran men som efter domfällandet befunnits vara abnorma och vådliga för annans säkerhet, efter beslut av domstol skola kunna få återstodenav straff- eller uppfostringstiden utbytt mot förvaring med viss minimitid. För väckande av talan om dylikt överförande till förvaring fordras att fångvårdsstyrelsen, interneringsnämnden och justitiekanslern äro ense om åtgärdens lämplighet. Sådan talan prövas i första instans av vederbörande hovrätt.
    Beträffande interneringslagen — enligt vilken f. n. internering på obestämd tid om minst 10 år kan komma till användning i stället för straff i fråga om oförbätterliga och farliga återfallsförbrytare som fyra gånger tidigare dömts till straffarbete och som avtjänat dylikt straff i sammanlagt minst 10 år —

föreslås bl. a. att det hädanefter skall räcka med två föregående domar på straffarbete och sammanlagt fyra års tidigare avtjänat sådant straff. Genom denna ändring åsyftas att med skyddsåtgärden nå vissa förbrytartyper av vida farligare art än de gamla vanetjuvar som f. n. huvudsakligen rekrytera interneringsanstalten. Lägsta interneringstiden föreslås sänkt till fem år; liksom vid förvaring skall domstolen av allmänpreventiva hänsyn utsätta viss minimitid.
    Beträffande såväl förvaring som internering föreslås att det direkt skall dömas till den ifrågavarande skyddsåtgärden och sålunda icke först bestämmas ett visst straffarbets- eller fängelsestraff som därefter utbytes mot förvaring eller internering.
    Vidare föreslås bl. a. ändringar i sinnessjuklagen åsyftande att öka sinnessjuknämndens kontroll över utskrivningen av sådana sinnessjuka som tidigare begått brott.
    De sakkunniga hava varit: advokaten Eliel Löfgren, ordf., samt borgmästaren Thorwald Bergquist, överdirektören Hardy Göransson, professor Olof Kinberg, presidenten Karl Schlyter och professor Folke Wetter, med e. fiskalen i Svea hovrätt Kurt Holmgren som sekreterare.