LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1937 ÅRS RIKSDAG.
AV
BYRÅCHEFEN FÖR LAGÄRENDEN HOVRÄTTSRÅDET CARL ROMBERG.
Årets riksdagsarbete på lagstiftningens område har varit synnerligen omfattande och givit till resultat ett betydande antal nya lagar. Av dessa äro flera av stor samhällelig vikt och ägnade att tilldraga sig allmänt intresse. Följande redogörelse för behandlade lagfrågor är långt ifrån uttömmande. För komplettering därav, särskilt beträffande av riksdagen beslutade initiativ till nya utredningar, hänvisas till översikten »Från riksdagen» i föregående häften av denna tidskrift (s. 262 f., 350 f., 433—436, 557 f.).
Civilrätt och speciell privaträtt. Inom den internationella familjerätten är att anteckna en lag om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. Genom denna har fastställts vad som enligt svensk rätt skall gälla i fråga om lag- och jurisdiktionskonflikter på successionsrättens område, såvitt angår förhållandet till andra främmande rättsordningar än de nordiska ländernas (jfr beträffande dessa SvJT 1935 s. 579). Vad beträffar rätten till arv och testamente gäller såsom allmän princip, att denna skall bedömas enligt lagen i det land där den avlidne vid sin död var medborgare, varav följer att lagstiftningen i den avlidnes hemland skall äga tillämpning i fråga om arvsordning, arvsdelning, förskott å arv, testationsfrihet och laglott. Även i fråga om förverkande av rätt till arv eller testamente gäller samma princip. Särskilda regler ha meddelats bl. a. angående behörigheten att testamentera, giltigheten i avseende å formen för upprättande eller återkallelse av testamente samt giltigheten av arvsavtal, likaså beträffande arvinges eller testamentstagares allmänna behörighet att njuta arv eller testamente till godo. I fråga om boutredning, bodelning och arvskifte skall i huvudsak svensk lag tillämpas, då den avlidne vid sin död hade hemvist i Sverige; förrättningen skall i sådant fall omfatta jämväl boets egendom i utlandet. Sedan boutredningen efter utländsk medborgare avslutats, må dock, såframt dödsbodelägarna därom äro ense, bodelningen och arvskiftet överlåtas på dödsboförvaltningen i den avlidnes hemland. Hade den avlidne vid sin död ej hemvist här, skall avvecklingen alltid kunna äga rum i Sverige och enligt svensk lag, ifall
den avlidne var svensk medborgare; finnes här egendom efter den avlidne, gäller oberoende av hans medborgarskap såsom allmän regel att dödsboet tages under behandling i Sverige, dock att i fall då den avlidne var utländsk medborgare förrättningen skall omfatta blott den här befintliga egendomen jämte viss närmare angiven gäld. Då den avlidne ej hade hemvist i riket, äger rätten besluta att boutredning, bodelning och arvskifte skall överlåtas på dödsboförvaltning i utlandet, såvida det kan ske utan skada för rättsägare. Såsom garanti för att utländska eller i utlandet bosatta rättsägares intressen behörigen beaktas skall dödsbobehandling efter den som vid dödsfallet ej hade hemvist i riket alltid ske genom boutredningsman. I övrigt innehåller den nya lagen bl. a. bestämmelser om dödsbodelägares ansvarighet, om bevakning av testamente, om preskription av rätt att taga arv eller testamente, om svensk domstols behörighet i arvs- och testamentstvist, om villkoren för erkännande av bodelning och arvskifte som förrättats av utländsk myndighet och av dom som i tvist om arv eller testamente meddelats av utländsk domstol ävensom vissa allmänna grundsatser beträffande tillämpningen av lagens bestämmelser (SFS nr 81; jfr SvJT 1935 s. 613, 1936 s. 382). I samband med den nu nämnda lagens antagande ha ett par smärre ändringar vidtagits i lagen om boutredning och arvskifte samt i 1935 års nordiska lag om dödsbo (SFS nr 82, 83). Ett i Haag 1931 dagtecknat protokoll angående erkännande av den fasta mellanfolkliga domstolens behörighet att tolka i Haag avslutade konventioner i internationellt privaträttsliga ämnen godkändes av riksdagen.
I syfte att på ett effektivare sätt än nu gällande lagstiftning medgiver bringa ur världen sådana frälseräntor, som icke kunna inlösas, ha nya bestämmelser meddelats. Sålunda har i 1912 års avlösningslag införts ett stadgande om rätt även för staten att taga initiativ till avlösning av icke inlösningsbara räntor. Avlösning skall kunna äga rum, om den påkallas före d. 1 jan. 1942 (SFS nr 345). Har avlösning ej påkallats dessförinnan, skall enligt en särskild lag om upphörande av vissa frälseräntor räntan upphöra fr. o. m. sagda dag. Sistnämnda lag — vari inarbetats 1935 års lag med samma rubrik (jfr SvJT 1935 s. 580) — innehåller jämväl en bestämmelse därom att frälseränta, som är förenad i samma ägares hand med den fastighet varav räntan utgår, omedelbart skall upphöra, om räntan ej är besvärad av sökt eller beviljad inteckning (SFS nr 346).
Jorddelningslagens materiella föreskrifter angående avstyckning ha undergått revision, främst i syfte att skapa trygghet för att genom avstyckning nybildade jordbruk bliva ekonomiskt bärkraftiga. De olika ägoslag som normalt böra ingå i en jordbruksfastighet ha angivits i lagen. Genom nya regler angående skogstilldelning vid avstyckning från jordbruksfastighet har man velat bereda ökat utrymme för hänsynstagande till de lokala förhållandena; sålunda har för vissa fall föreskrivits till delning av skog utöver husbehovet (stödskog), medan i andra fall medgivits bildandet av jordbruksfastigheter även utan hus-
behovsskog (SFS nr 164). Samtidigt har såsom ett led i strävandena att säkerställa bärkraften hos vissa mindre jordbruksfastigheter, vilka ej ha tillgång å skog och bete inom egna gränser, bestämmelser meddelats till förhindrande att sådana skogsfängs- och mulbetesservitut, som äro att anse såsom tillbehör till de fastigheter till vilkas förmån de gälla, genom avtal frånskiljas dessa. Dylikt servitut skall ej heller kunna gå förlorat till följd av att den tjänande fastigheten säljes exekutivt eller överlåtes till ny ägare eller återköpes enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom (SFS nr 166, 167). I anslutning till de nunämnda lagändringarna har i lagen om sammanläggning av fastigheter å landet införts ett stadgande, som för vissa fall medgiver undantag från principen att delar av olika primära skifteslag ej få sammanläggas (SFS nr 165). — I 1925 års bolagsförbudslag vidtogos betydelsefulla ändringar. I främsta rummet märkes, att de särskilda på mantalet grundade stödskogsbestämmelserna för Norrland bortfallit, liksom även motsvarande specialstadganden rörande Värmlands län. Vad som bör förbehållas hemmanen såsom stödskog avgöres enligt en för hela landet (utom vissa delar av Dalarna) gällande regel. I fråga om förvärv av »överloppsskog» skall den s. k. bytesprincipen tillämpas, innebärande att koncession till sådant förvärv ej får utan särskilda skäl förvägras bolag, förening eller stiftelse, som under de före ansökningens ingivande sist förflutna tio åren avhänt sig mark under vissa angivna betingelser; härvid tillgodoräknas dock icke avhändelser som skett före lagens ikraftträdande d. 1 juli 1937 (SFS nr 389).
En reglering av vissa rättsliga spörsmål, vilka sammanhänga med befordran med luftfartyg, har kommit till stånd vid denna riksdag (jfr SvJT 1935 s. 610). I enlighet med K. M:ts förslag godkändes sålunda 1929 års internationella Warschaukonvention rörande luftbefordran samt antogs tillika en särskild lag i ämnet. Konventionen avser att fastställa de materiella regler som skola tillämpas i fråga om internationell luftbefordran; beträffande dess närmare innehåll torde få hänvisas till en artikel i årg. 1936 av denna tidskrift (s. 609). Den svenska lagens huvudsyfte är att möjliggöra vårt lands biträdande av konventionen, men även den inrikes luftbefordringen faller principiellt under lagen, låt vara att K. M:t därvidlag erhållit viss befogenhet att medgiva dispens. Lagen är tillämplig på sådan befordran med luftfartyg av passagerare, resgods eller gods, som utföres mot vederlag eller ock verkställes vederlagsfritt av luftfartsföretag. Under särskilda huvudavdelningar ha däri upptagits bestämmelser om befordringshandlingar (resandebiljetter, resgodsbevis och flygfraktsedlar), om rätten att förfoga över godset och godsets utlämnande, om fraktförarens ansvarighet samt om s. k. sammansatt befordran (SFS nr 73).
K. M:ts förslag till lagstiftning om aktiebolags pensions- och andrapersonalstiftelser, för vilket tidigare redogjorts i denna tidskrift (1937 s. 345), bifölls av riksdagen. De nya bestämmelserna skola träda i kraft d. 1 jan. 1938 (SFS nr 521—527). — Den provisoriska lagen om valutaclearing d. 16 febr. 1934 prolongerades med en mindre ändring för
ytterligare ett år framåt t. o. m. d. 30 juni 1938 (SFS nr 199; jfr SvJT 1936 s. 504).
Straffrätt. Bötesstraffets reformering har fullföljts genom en ny lagstiftning rörande förvandling av böter, åsyftande i främsta rummet att åstadkomma en begränsning av förvandlingsstraffets användning. Rörande bötesbetalningen äro bestämmelser meddelade i en särskild lag om verkställighet av bötesstraff. Som tvångsmedel för indrivning av böter medgives även införsel i avlöning. Beträffande förvandlingen karakteriseras den nya ordningen därav att förvandlingsstraffets inträdande icke längre sker automatiskt vid underlåten betalning utan skall bero på prövning i varje särskilt fall, i regel av domstol men, då böterna ej överstiga 5 dagsböter resp. 25 kr. omedelbart i penningar, av åklagare. Som princip gäller att förvandling alltid skall äga rum så snart betalningsunderlåtenheten beror av tredska eller uppenbar vårdslöshet. Vidare skola böterna alltid avtjänas då så anses erforderligt för den dömdes tillrättaförande. I andra fall än de nu nämnda kan villkorlig dom meddelas beträffande förvandlingsstraffet. Jämte bestämmelser som direkt beröra enbart bötesförvandlingen innefattar den nya lagstiftningen en del föreskrifter, vilka hänföra sig till vissa vårdnadslagar av icke straffrättslig natur, främst rörande alkoholistvården. Den nya ordningen skall i huvudsak träda i tillämpning d. 1 jan. 1939 (SFS nr 119—128).
Den revision av lagstiftningen rörande ungdomliga förbrytare, som inleddes med 1935 års lag om ungdomsfängelse, har fullföljts genom en lag om tvångsuppfostran. En redogörelse för dess huvudsakliga innehåll har tidigare lämnats i SvJT (1936 s. 382; SFS nr 75). I samband med den nya lagens tillkomst ha bestämmelserna om tvångsuppfostran i 5:3 SL inskränkts till ett kortfattat angivande att sådan åtgärd i vissa fall må användas i stället för straff jämte hänvisning till särskild lag (SFS nr 74). Dessutom ha smärre jämkningar vidtagits i vissa andra lagar; särskilt må framhållas ändring av bestämmelsen om förundersökning i 1924 års lag om förfarandet i brottmål rörande vissa minderåriga (SFS nr 76—79). Den nya lagstiftningens ikraftträdande är beroende av K. M:ts förordnande och lär kunna förväntas ske vid instundande årsskifte. — Genom en lag om förvaring och internering i säkerhetsanstalt ha nya bestämmelser meddelats i de ämnen som f. n. äro reglerade i 1927 års lagar om förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare samt om internering av återfallsförbrytare. Beträffande den nya lagstiftningens innebörd hänvisas till en i denna årgång av SvJT (s. 83) lämnad redogörelse för det till grund liggande sakkunnigförslaget, med vilket den antagna lagen i det väsentliga överensstämmer. Frånsett den formella olikheten att förslaget bibehöll den nuvarande anordningen med två särskilda lagar, må bland skiljaktigheterna endast framhållas att enligt lagen talan angående överförande av redan dömda förbrytare till förvaring skall prövas av underrätt, icke omedelbart av hovrätt. Den nya lagen har föranlett ändringar i åtskilliga därmed sammanhängande lagrum. Bl. a. har till 4 kap. SL fogats en
ny paragraf (16 §), innehållande en erinran att internering i vissa fall må användas i stället för straff samt en hänvisning till särskild lag; beträffande förvaring har ett motsvarande tillägg skett till 5:6 SL. Anmärkas må därjämte, att i sinnessjuklagen vidtagits en ändring i syfte att förkorta väntetiden för straffriförklarade som skola intagas å sinnessjukhus. Sistnämnda lagändring har trätt i kraft d. 1 juli i år, varemot tillämpningen av den nya lagstiftningen i övrigt beror av K. M:ts förordnande (SFS nr 461—470).
Inom lagstiftningen angående verkställighet av straff och beräkning av strafftid genomfördes ett par smärre reformer, avsedda att ingå i en ny ordning för fånges vård och behandling. Sålunda skall permission kunna lämnas fånge för besök hos närstående, som är svårt sjuk, eller för bevistande av närståendes begravning; huruvida därigenom uppkommet avbrott i straffverkställigheten skall inräknas i strafftiden eller ej, bestämmes av fångvårdsstyrelsen. Vidare har stadgats rätt för K.M:t att förordna, att straffverkställigheten skall i viss omfattning kunna anses avbruten under tid då fånge, som avtjänar straffarbete på viss tid eller fängelse, undergår disciplinstraff för svårare förseelse; sådant avbrott skall ej inräknas i strafftiden (SFS nr 175—177).
Det pågående arbetet på en revision av strafflagen tog ett betydelsefullt steg framåt genom antagandet i enlighet med K. M:ts förslag av dels vissa nya bestämmelser i 5 kap. om nödvärn samt om s. k. objektivt överskott vid fall av död eller kroppsskada, dels ett flertal ändringar i strafflagens speciella del, innefattande mestadels jämkning av straffsatserna för åtskilliga särskilda brott enligt 12—15, 18, 20, 22, 23 och 25 kap. samt därjämte upphävande av straffet för hor, vissa ändringar av de straffbara områdena för otukt och våldtäkt m. m. Samtidigt genomfördes bl. a. en straffskärpning i 1901 års lag angående ocker. Beträffande lagändringarnas närmare innebörd hänvisas till förut lämnade redogörelser i SvJT (1937 s. 261, 429; SFS nr 242—245). I anslutning till behandlingen av denna proposition beslöt riksdagen att hos K. M:t anhålla om förslag till ändrad lagstiftning i fråga om den homosexuella otuktens straffrättsliga behandling samt om utredning angående åvägabringande av en effektivare lagstiftning mot ocker. — Den länge omtvistade frågan om en särskild lagstiftning angående slakt av husdjur vann omsider sin lösning. Enligt de antagna bestämmelserna skall som regel djuret bedövas omedelbart före blodets avtappande. Detta innebär att såväl den s. k. dansk-amerikanska metoden vid svinslakt som den judiska skäktningen förbjudes fr. o. m. d. 1 juli 1938. Såvitt angår slakt av ren har emellertid tidpunkten för lagens tillämpning gjorts beroende av K. M:ts beslut (SFS nr 313).
Processrätt. Processen i tryckfrihetsmål har undergått en radikal modernisering i huvudsaklig överensstämmelse med de principer som uppdragits för den allmänna rättegångsordningens reformering. Det förslag till härför erforderliga ändringar i TF, vilket antagits såsom vilande vid 1936 års riksdag, bifölls nu definitivt, och därjämte antog riksdagen en särskild lag med vissa bestämmelser om rättegån-
gen i tryckfrihetsmål. Beträffande grundlagsändringarna hänvisas till en redogörelse i årg. 1935 av SvJT (s. 612). I den särskilda lagen återfinnas reglerna om forum och om själva proceduren i »egentliga» tryckfrihetsmål. Sådana mål skola kunna upptagas vid rådhusrätt med minst tre lagfarna ledamöter samt vid rådhusrätt i residensstad, oavsett hur många lagfarna ledamöter där finnas. Processen innefattar dels en förberedande förhandling, dels en muntlig koncentrerad huvudförhandling, vilken äger rum inför juryn (jfr SvJT 1937 s. 326; SFS nr 117, 118). — Genom en särskild lag om behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål har K. M:t bemyndigats att, då stad i judiciellt avseende förenats med domsaga, förordna att häradsrätten i orten skall upptaga sådana sjörättsmål för vilka stadens rådhusrätt förut varit rätt forum (SFS nr 306, 307).
På exekutionsrättens område föreligger den viktiga nyheten, att bestämmelserna i 2 kap. UL om lagsökning för gäld samt i 1907 års lag om handräckning för fordrans utfående fr. o. m. d. 1 jan. 1938 skola ersättas av en särskild lagsökningslag, enligt vilken lagsöknings- och handräckningsmålen överflyttas från överexekutor till domstolsmyndighet. För det förslag i ämnet, som på sin tid remitterades till lagrådet, har redogörelse förut lämnats i SvJT (1936 s. 384). Den slutligen antagna lagen överensstämmer i det väsentliga med förslaget (SFS nr 451). Reformen har föranlett ändringar, förutom i UL, även i åtskilliga andra lagar (SFS nr 452—460). Vidare godkändes en proposition med förslag till ändringar i UL:s regler om utmätning av fordringar och andra rättigheter, avseende att förebygga förlustbringande realisation av dylika tillgångar (den s. k. lex Marsjö). Detta syfte har man sökt vinna bl. a. genom stadfästande av ett godvilligt inkasseringsförfarande beträffande utmätta penningfordringar samt genom bestämmelser om uppskov med försäljning av utmätta fordringar och rättigheter, vilka äro tvistiga eller eljest på grund av något förhållande av tillfällig natur kunna befaras bliva sålda till uppenbart underpris (jfr SvJT 1936 s. 383; SFSnr 129).
Stats- och förvaltningsrätt. Ett flertal vilande grundlagsändringsförslag blevo föremål för slutlig handläggning. Sålunda godkändes 1936 års riksdagsbeslut om inrättande av ett utrikesutskott med uppgift att meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av dit hänvisade frågor, som angå rikets förhållande till främmande makter och ej tillhöra annat utskotts behandling; de härav föranledda nya bestämmelserna återfinnas i §§ 53 och 54 RF, §§ 33, 35—37, § 38 mom. 2, §§ 44, 50, 75 och 78 RO samt § 2 4:o tredje stycket TF (SFS nr 40). Likaså antogs ett från 1936 års riksdag vilande förslag om upptagandei § 60 RF av en bestämmelse att monopol skola fastställas genom lag, stiftad av Konung och riksdag samfällt i den ordning § 87 RF stadgar (SFS nr 40). I enlighet med ett från 1934 års riksdag vilande förslag har § 24 RO erhållit ändrad lydelse i syfte att vid andrakammarval möjliggöra röstning vid valförrättning utom hemorten ävensom, vad angår väljare som till följd av vistelse utom riket eller yrkes- eller
tjänsteförpliktelse ej kan inställa sig personligen vid valförrättning, röstavlämning före valet (SFS nr 40). Från 1936 års riksdag förelåg ett vilande förslag till vissa ändringar i §§ 6 och 19 RO sammanhängande med en åsyftad reform av huvudsakligen följande innebörd: införande av en enhetlig kommunal och politisk rösträttsålder av fyllda 23 år, gällande även vid val av de korporationer som utse första kammarens ledamöter, och i samband därmed avskaffande av elektorsinstitutionen i städer som ej deltaga i landsting; införande av en enhetlig valbarhetsålder av 25 år, omfattande jämväl landstingsmän och andra kammarledamöter; ändring i utformningen av övriga behörighetsreglerför landstingsmän till närmare överensstämmelse med de för stadsfullmäktige m. fl. gällande. Grundlagsändringarna godkändes nu (SFS nr 180), och i samband därmed vidtogos övriga erforderliga lagändringar, nämligen i lagarna om val till riksdagen och om landsting samt i kommunala vallagen (SFS nr 181—183). Vidare godkändes från 1936 årsriksdag vilande förslag till ändringar i §§ 16 och 26 RO samt § 2 4:o elfte stycket TF, föranlett av straffpåföljdernas avskaffande (SFS nr 201). Det från 1934 års riksdag vilande förslag till ändrad lydelse av § 6 mom. 10 och § 26 RO, som sammanhängde med avskaffandet av institutet ställande under framtiden för brott, förklarades förfallet såsom innefattat i de ovan omnämnda ändringarna av dessa paragrafer.
Ytterligare godkändes de av 1936 års riksdag antagna nya bestämmelserna i § 3 8:o, 9:o och 12:o TF om straff för viss statsfientlig verksamhet (SFS nr 40; jfr SvJT 1936 s. 505). De med tryckfrihetsprocessens omdaning sammanhängande ändringarna i §§ 1, 4 och 5 TF ha ovan berörts i samband med processrätten. Vad angår de nya reglerna om allmänna handlingars offentlighet — innefattande dels ändringar i § 86 RF, § 38 RO samt §§ 1 och 2 TF, dels ock en särskild »sekretesslag» utan grundlags karaktär, däri angivits de fall då allmänna handlingar skola hemlighållas — hänvisas till en i årg. 1936 av denna tidskrift (s. 453) lämnad redogörelse; den av riksdagen slutligen antagna särskilda lagen överensstämmer i allt väsentligt med det av K.M:t framlagda förslaget. Den nya ordningen har föranlett vissa jämkningar även i kommunallagarna (SFS nr 248—256).
Slutligen har ett från 1936 års riksdag vilande förslag till ändringar i de i § 44 RF och § 5 SO meddelade bestämmelserna om prinsars giftermål godkänts av riksdagen; härigenom har bl. a. öppnats möjlighet för prins att, utan förlust av arvsrätten till riket, ingå äktenskap med enskild utländsk mans dotter (SFS nr 40).
Såsom vilande har riksdagen antagit ett förslag till ändrad lydelse av §§ 23 och 50 RO, innebärande att riksdagsmännens arvoden skola bestämmas i en särskild stadga. — I skrivelse till K. M:t har riksdagen påkallat utredning angående JK:s, JO:s och MO:s allmänna ämbetsställning och därmed sammanhängande spörsmål.
En ny provisorisk lag om utlännings rätt att här i riket vistas (utlänningslag) antogs av riksdagen i väsentlig överensstämmelse med ett av K. M:t framlagt förslag. De nya bestämmelserna skilja sig från dem i 1927 års lag framför allt vad angår de yttre formerna för utlännings-
ärendenas handläggning; därjämte märkas vissa särskilda stadganden rörande politiska flyktingar (jfr SvJT 1937 s. 78). Lagen träder i kraft vid instundande årsskifte, då den nuvarandes giltighetstid utlöper, och skall gälla t. o. m. år 1942 (SFS nr 344). — Sveriges anslutning till non-interventionspolitiken med avseende å inbördeskriget i Spanien föranledde antagandet av en särskild lag, innefattande dels bestämmelser till förhindrande av att svenska medborgare taga värvning till krigstjänst i Spanien, dels ock vissa föreskrifter rörande kontroll av resande trafiken dit. Lagen är provisorisk och gäller till utgången av februari nästa år eller den tidigare dag Konungen förordnar (SFS nr 61, 275).
På kommunallagstiftningens område ha ändrade bestämmelser meddelats dels i fråga om kommunernas upplåningsrätt (SFS nr 498—503), dels beträffande tider för offentliga stämmor (SFS nr 234, 235). Därjämte har riksdagen hos K. M:t anhållit om utredning angående en mera effektiv kommunal revision samt angående en förbättrad organisation av den inre kommunala medelsförvaltningen.
Behovet av särskilda skyddsåtgärder gent emot de faror som vid krig hota civilbefolkningen genom fientliga anfall från luften har föranlett antagande av en luftskyddslag, innehållande bestämmelser om luftskyddets organisation och förberedande i fredstid. För den centrala ledningen av luftskyddet svarar ett särskilt organ, luftskyddsinspektionen, medan övriga dithörande uppgifter som regel handhavas av redan bestående civila myndigheter, KB och polisen (SFS nr 504).
Lagstiftningen angående skyddsskogar har reviderats, Sålunda skall 1903 års skyddsskogslag upphöra att gälla efter detta års utgång, och bestämmelserna i ämnet ha upptagits i allmänna skogsvårdslagen. Skyddsskogsbegreppet bibehålles emellertid oförändrat. Rörande dessa skogars vård skola tillämpas i huvudsak samma regler som gälla om s. k. svårföryngrade skogar. Samtidigt ha under skogsvårdslagen införts även skogarna på flygsandsfält i enskild ägo. För de ömtåligare av dessa senare skogar skola gälla väsentligen enahanda föreskrifter som meddelats i fråga om skyddsskogarna; de övriga falla under lagens allmänna bestämmelser (SFS nr 151—155). Genom en ny lag om förekommande och släckning av skogseld har man sökt åvägabringa effektivare åtgärder för nedbringande av skogseldarnas antal och omfattning, i främsta rummet genom att utvidga och förstärka skogsbrandväsendets organisation. Skyldighet att vidmakthålla ett tillfredsställande skogsbrandväsen har ålagts kommunerna, och dessa skola i sådant hänseende vara underkastade KB:s övervakning. Den nya lagen träder i kraft d. 1 jan. 1939 (SFS nr 222). — Såsom ett första led i de av 1935 års riksdag begärda åtgärderna till motverkande av skada å fiske m. m. genom vattenförorening (jfr SvJT 1935 s. 585) har inrättats en särskild tillsynsmyndighet med uppgift att övervaka verksamheten vid fabriker och andra anläggningar, meddela råd och anvisningar i ämnet samt vid behov påkalla ingripande från KB:s sida (SFS nr 598).
En ny lagstiftning angående försäljning av rusdrycker, vilken i huvudsakliga delar skall träda i tillämpning fr. o. m. d. 1 okt. 1938, antogs
av riksdagen. Bland principiella nyheter må framhållas detaljhandelns koncentration till ett relativt snävt begränsat antal större bolag, en successiv avveckling av vinstkvantitetssystemet, upphävande av kommunernas vetorätt i fråga om utminuteringen samt, vad beträffar utskänkningen, införande av rätt för K. M:t att i vissa fall meddela tillstånd till turistutskänkning utan hinder av de kommunala myndigheternas avstyrkande (SFS nr 436, 437).
I 1935 års lag om folkpensionering vidtogos vissa ändringar. Sålunda vann den omstridda frågan om en gradering av tilläggspensionerna efter levnadskostnadernas olika höjd på skilda orter sin lösning i positiv riktning. I samband därmed ha nya bestämmelser meddelats angående primärkommunernas bidragsskyldighet m. m. (SFS nr 163; jfr även nr 27, 385). — Bland reformerna på den sociala lagstiftningens område är vidare att anteckna tillskapandet av två nya, varandra kompletterande former av hjälpverksamhet, nämligen moderskapspenning och mödrahjälp. Båda slagen av understöd skola utgå av statsmedel. Moderskapspenningen, vilken är avsedd att träda i stället för det nuvarande moderskapsunderstödet, utgår med 75 kr. till kvinna som till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnaderna är i behov därav; behovsprövningen sker summariskt med utgångspunkt från en viss jämförelsevis hög inkomstgräns. Genom mödrahjälp skall kunna lämnas ytterligare understöd till ett värde av högst 300 kr. åt kvinna som på grund av havandeskapet och barnsbörden råkat i nödställd belägenhet. Bestämmelserna träda i kraft d. 1 jan. 1938 (SFS nr 338, 339). De i 1931 års förordning om erkända sjukkassor meddelade föreskrifterna angående moderskapshjälp ha i detta sammanhang omlagts (SFS nr 337). Jämväl i fråga om överflyttning från en kassa till en annan, ersättning för intagning å sjukvårdsinrättning, beräkning av s. k. karenstid m. m. ha ändringar vidtagits i sistnämnda förordning (SFS nr 340). Ytterligare led i strävandena att begränsa området för fattigvårdens hjälpverksamhet innebära lagarna om barnbidrag samt om förskottering av underhållsbidrag till barn, vilka även de skola träda i kraft d. 1 jan. 1938. Barnbidrag skall utgå till uppehälle och uppfostran åt barn vars föräldrar, adoptivföräldrar, fader, adoptant eller adoptants make avlidit, eller vars fader, styvfader, moder, adoptant eller adoptants make är arbetsoförmögen. Bidragsbeloppen äro graderade efter dyrortsgrupperna för folkpensioneringen. Förskott å underhållsbidrag skall under vissa förutsättningar kunna utgå av allmänna medel till barn vars fader enligt rättens beslut eller i viss form upprättat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet. Även dessa bidragsförskott utgå med olika belopp i olika ortsgrupper (SFS nr 382, 383). Bestämmelserna om erkända arbetslöshetskassor ha även i år undergått vissa jämkningar huvudsakligen i syfte att stärka kassornas ekonomi och öppna möjlighet för dem att på ett effektivare sätt understödja sina medlemmar (SFS nr 227, 228). Behovet av förbättrad förlossningsvård har föranlett antagande av en ny lag om anställande av
distriktsbarnmorskor m. m., vilken fr. o. m. nästa årsskifte skall ersätta 1919 års lag i samma ämne (SFS nr 298).
En ny skogshärbärgeslag antogs av riksdagen, innefattande en utbyggnad och komplettering av den nu gällande 1919 års lag i ämnet (SFS nr 268). Samtidigt ha de i lagen om arbetarskydd upptagna bestämmelserna om minderårigas användning vid flottning, skogsavverkning och kolning undergått vissa jämkningar, innefattande bl. a. en höjning av minimiåldern beträffande sistnämnda båda slag av arbeten (SFS nr 269). Den vid fjolårets riksdag antagna lantarbetstidslagen har undergått revision i väsentliga delar, innefattande bl. a. vissa utvidgningar av lagens tillämpningsområde och ytterligare begränsningar i arbetstiden (SFS nr 399). Slutligen har den provisoriska sjöarbetstidslagen prolongerats i oförändrat skick för ytterligare ett år eller t. o. m.d. 31 dec. 1938 (SFS nr 225; jfr SvJT 1934 s. 598).