De nya fastighetsböckernas uppläggande. Den 15 oktober 1937 hölls i Svea hovrätt under ordförandeskap av presidenten Birger Ekebergen konferens angående arbetet med uppläggande av nya fastighetsböcker. Vid konferensen närvoro presidenten Gunnar Bendz, generaldirektören Harald Malmberg, byråchefen Ernst Leche samt ett fyrtiotal häradshövdingar inom Svea hovrätts domvärjo. Sedan byråchefen Leche lämnat en översikt över fastighetsboksarbetets organisation och nuvarande läge, inledde häradshövdingen Ingemar Kramer förhandlingarna med en redogörelse, såvitt anginge de egentliga landsfastigheterna, för ett av honom på offentligt uppdrag utarbetat förslag till anvisningar för uppläggande av nya fastighetsböcker för landet.¹ I den på föredraget följande diskussionen yttrade sig generaldirektören Malmberg, byråchefen Leche samt häradshövdingarna Nils Edling, Erik Rönquist, Carl Wistrand, F. W. Killander, Gunnar Ramstedt, Ivar Wieslander, Sigurd Odéen, Björn Zetterstrand och Gösta Holmberg ävensom inskrivningsdomaren Ruben Ljungwaldh.
    I sitt anförande framhöll häradshövdingen Kramer önskvärdheten av att till fastighetsbokuppläggaren från lantmäterikontoret överlämnades transumt av jordregistret, omfattande samtliga registernummer, alltså icke endast de gällande. Endast ett transumt av denna fullständighet möjliggjorde erforderlig kontroll av fastigheternas registrering. Ett sådant transumt vore dessutom till stor hjälp vid genomgången av inteckningsboken för identifieringen av äldre inskrivningar.
    Under den påföljande diskussionen bekräftade häradshövdingen Holmberg behovet av dylika fullständiga jordregistertransumt och framhöll, att i de inom Gävleborgs län belägna domsagorna till en början endast förteckningar över gällande registernummer funnits tillgängliga, en anordning som i varje fall i talarens domsaga visat sig ur flera synpunkter synnerligen oläglig.
    I anledning av vad sålunda förekommit har lantmäteristyrelsen till rikets överlantmätare utsänt ett den 27 oktober 1937 dagtecknat cirkulär av följande lydelse:
    »Lantmäteristyrelsen har i skrivelse till rikets överlantmätare den 5 januari 1933 lämnat vissa anvisningar rörande sådant transumt av jordregistret, som, jämlikt kungörelsen den 18 november 1932 (nr 519) med närmare föreskrifter huru nya fastighetsböcker för landet skola inrättas och föras, skola utgivas från lantmäterikontoren. Styrelsen utgick därvid från att uppgifter borde lämnas endast för samtliga under gällande registernummer upptagna fastigheter eller s. k. levande registerfastigheter. Då sålunda beskaffade transumt av jordregistret i vissa fall befunnits icke innehålla tillräckliga uppgifter för uppläggandet av fastighetsbok, får lantmäteristyrelsen härigenom föreskriva, att ifrågavarande transumt skola, där häradshövdingen därom framställer begäran, omfatta samtliga registernummer å upplägget eller alltså icke endast sådana, som avse levande fastigheter, utan även sådana, som

 

    ¹ Se SvJT 1937 s. 442.

efter delning eller annan åtgärd upphört att gälla. Dylika fullständiga transumt torde lämpligast lämnas genom direkta utdrag av jordregistret, varvid emellertid, i likhet med vad nu gäller, utdragen i fråga om detaljuppgifterna icke böra göras mera omfattande än ändamålet kräver.»

 

    I anslutning till redogörelsen för de föreslagna anvisningarna påpekade häradshövdingen Kramer vidare, att — sedan i intecknings- eller fastighetsboken anteckning skett jämlikt 7 § ensittarlagen om förordnande av lantmätare för verkställande av inlösenförrättning enligt samma lag — någon anmälan icke gjordes till inskrivningsdomaren för det fall att den begärda inlösningen av en eller annan anledning icke komme till stånd och att förty den om förordnandet gjorda anteckningen komme att kvarstå, oaktat den samma förlorat sin betydelse. Tillika framhölls att, till undvikande av att de nya fastighetsböckerna skulle bliva belastade med dylika betydelselösa anteckningar, det vore önskvärt, att om begärd inlösenförrättning icke blivit slutligen fullföljd, meddelande härom av överlantmätaren lämnades inskrivningsdomaren.
    På grund av vad sålunda anförts har generaldirektören Malmberg i en till statssekreteraren i justitiedepartementet överlämnad promemoria förklarat, att han efter att först hava ifrågasatt utfärdande av cirkulärskrivelse till rikets överlantmätare med anmodan att lämna vederbörande inskrivningsdomare sådan underrättelse som nyss sagts, sedermera funnit, att då i 7 § ensittarlagen föreskreves att viss underrättelse skulle lämnas och viss anteckning göras, det även borde tillhöra lagen att upptaga bestämmelse om de förhållanden, på grund av vilka anteckningen kunde anmärkas vara utan betydelse, och att således den av häradshövdingen Kramer väckta frågan borde föranleda en komplettering av ensittarlagen. I avvaktan på den ställning, som kunde komma att tagas till en sådan lagändring, hade generaldirektören Malmberg låtit med utfärdandet av cirkulärbrev i frågan anstå.

Å. v. S.