Anmälan om häktning av utländsk medborgare. I kung. 8 okt. 1937 (nr 806) har K. M:t förordnat, att domstol eller häktningsmyndighet, som beslutat om häktning av utländsk medborgare, skall därom ofördröjligen insända meddelande till utrikesdepartementet. Avsikten med denna uppgiftsskyldighet är att utrikesdepartementet, därest reciprocitet råder å förevarande område, skall i sin tur underrätta vederbörande lands härvarande diplomatiska myndighet om häktningen. Ehuru det icke direkt framgår av författningen, torde det ligga i sakens natur att ifrågavarande uppgiftsskyldighet icke har någon konstitutiv betydelse för handläggningen av målet mot den häktade. Ett mål skall sålunda icke kunna uppskjutas till ett nytt rättegångstillfälle enbart i syfte att ett av domstolen meddelat häktningsbeslut skall hinna komma utrikesdepartementet tillhanda.
    Reciprocitet å förevarande område föreligger f. n. i förhållande till Italien.

E. L-e.

 

    Lagsökningsdomarinstitutionen. Lagsökningslagens ikraftträdande d. 1 jan. 1938 har nödvändiggjort vidtagande av vissa ändringar i domsagostadgan samt i de särskilda arbetsordningarna för Södertörns samt Askims, Hisings och Sävedals domsagor. Ändringarna återfinnas i kungl. kungörelse och brev av d. 5 nov. 1937 (nr 853—855). De innebära i huvudsak att i domsaga, där sekreterare finnes anställd, denne skall vara skyldig att efter förordnande tjänstgöra såsom lagsökningsdomare samt att i förenämnda två domsagor med särskild arbetsordning detta bestyr skall ankomma på biträdande domaren. I detta sammanhang är vidare att anmärka, att K. M:t 12 nov. 1937 fastställt vissa nya formulär till rättsstatistiken (nr 1 d och 5), som påkallats av förevarande reform.

C. G. B.

 

    Åtgärder mot prostitutionen. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet d. 11 juni 1937 vid behandling av frågan om en utredning angående den straffrättsliga behandlingen av förbrytare, vilkas kriminalitet sammanhänger med ett lättjefullt och oordnat levnadssätt, även som angående enrevision av gällande lag om lösdriveri (se SvJT 1937 s. 431) uttalade chefen för justitiedepartementet, statsrådet K. G. Westman, att utredningen av praktiska skäl tills vidare icke borde avse frågan om särskilda åtgärder mot kvinnor hemfallna åt otuktigt leverne i tillfälliga förbindelser. Sedan det igångsatta utredningsarbetet numera fortskridit så långt att preliminära lagutkast med motiv föreligga utarbetade, har departementschefen enligt ett anförande till statsrådsprotokollet d. 19 nov. 1937 nu funnit tiden vara inne

NOTISER. 889att upptaga även frågan om åtgärder till bekämpande av den kvinnliga prostitutionen. Efter nämnda dag erhållet bemyndigande har departementschefen d. 30 nov. 1937 uppdragit åt ordföranden och fem av ledamöterna i den förut tillsatta kommittén (se SvJT 1937 s. 442) jämte ytterligare tre sakkunniga, nämligen ledamöterna av riksdagens andra kammare fil. lic. Ebon Andersson och fru Olivia Nordgren samt fängelseläkaren Ruth Grubb, att till utredning upptaga frågan angående ändrad lagstiftning rörande behandlingen av kvinnor hemfallna åt otuktigt leverne i tillfälliga förbindelser.