Om uppskattning av livräntas kapitalvärde. Då någon äger åtnjuta livränta, erfordras icke sällan för bedömande av livräntetagarens rätt kännedom om livräntans kapitalvärde. Bestämmelser om kapitalisering av livränta förekomma ock flerstädes i lagen. Sålunda stadgas i 110 § UL, att livränta, som skall utgå ur fast egendom, vid exekutiv auktion å egendomen skall uppskattas till sitt kapitalvärde ådagen för köpeskillingens fördelning efter en räntefot av fem för hundra om året och med användande av den dödlighets- och livslängdstabell för riket, som av vederbörande myndighet sist blivit utgiven.1 I enahanda ordning skall beräkning av kapitalvärdet ske enligt 149 § UL, då ersättning skall utgå ur köpeskillingen för fastigheten till innehavare av livsvarig rätt till avkomst eller annan förmån, som icke bibehållits vid försäljningen, samt enligt 150 § samma lag, då ur köpeskillingen för utmätningsvis såld lös egendom skall ske utdelning för fordran å livränta.2 I konkurs skall enligt 139 § konkurslagen fordran å livränta, som icke är förfallen å den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, uppskattas till sitt kapitalvärde å nämnda dag enligt de grunder, varför ovan redogjorts.
    Dödlighets- och livslängdstabeller utgivas av statistiska centralbyrån för tioårsperioder; de senast utkomna tabellerna omfatta åren 1921—30.3 Jämsides med tioårstabellerna utarbetas numera tabeller även för femårsperioder; de sista tabellerna av dylikt slag avse åren 1926—30.
    Bestämmelser om uppskattning av livräntas kapitalvärde finnas ock i KF d. 19 nov. 1914 om arvsskatt och skatt för gåva, 6 §, KF samma dag angående stämpelavgiften, 12 §, samt KF d. 28 sept. 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 10 §. Enligt samtliga lagrummen gäller, att uppskattningen skall ske med användande av särskilda vid förordningarna fogade tabeller. Tabellerna — varav de vid arvsskatte- och stämpelförordningarna erhållit ändrad lydelse genom KF d. 11 juni 1918 resp. KF d. 1 juli samma år — äro likalydande för de olika för-

 

1 Här och i det följande avses med livränta allenast livsvarig sådan. Pension och underhållsbidrag till make, som utgår så länge den berättigade ej ingår nytt äktenskap, torde böra behandlas som livsvarig livränta. Jfr lagberedningens förslag till lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser m. m. s. 86 (statens offentl. utredn. 1937:13) samt EKDAHL, Om fordran i konkurs s. 314.
2 Motsvarande bestämmelser i UL före lagändringen den 11 okt. 1912 innehöllos i 128 §. Enligt detta lagrum skulle kapitaliseringen ske med användande av den dödlighets- och livslängdstabell, som av vederbörande myndighet sist blivit utgiven innan UL trädde i kraft. Då i 110 och 149 §§ UL föreskrives, att den sista officiella tabellen av detta slag skall användas, innefattar detta alltså en saklig avvikelse från vad förut gällde. Jfr ALMÉN, P. M. vid föredragning i lagrådet av 1912 års ändringar i UL s. 247.
3 Se Sveriges officiella statistik: Dödlighets- och livslängdstabeller för årtiondet 1921-1930. 

ARNE SCHEDIN. 149ordningarna. I Skarstedts lagedition äro tabellerna intagna efter förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt (tabellerna III och IV). Tabellerna grunda sig å dödlighets- och livslängdstabellerna för åren 1901—10.
    Vid de beräkningar av livräntas kapitalvärde, som ifrågakomma vid exekutiva auktioner och i konkurs, torde undantagslöst de nyssnämnda tabellerna III och IV komma till användning. Vad angår uppskattningen enligt 110 och 149 §§ UL, föreskrives i 12 § KK d. 14 dec. 1917 om landsfiskals och stadsfogdes dagbok i utsökningsmål samt ang. vad vid UL:s tillämpning i vissa andra fall skall iakttagas, att uppskattningen skall ske med användande av vid kungörelsen fogade tabeller. Dessa äro av samma innehåll som tabellerna III och IV vid förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Då ifrågavarande tabeller, som av det ovan anförda framgår, emellertid icke äro grundade å de sist utgivna dödlighets- och livslängdstabellerna, är det tillämpade beräkningssättet icke riktigt.
    Som bekant visar dödligheten i vårt land sedan lång tid tillbaka avtagande tendens. Som följd därav har stegring inträtt i den återstående medellivslängden. De divergenser, som härutinnan förefinnas mellan dödlighets- och livslängdstabellerna för de senaste årtiondena äro, som framgår av följande sammanställning avseende en person av mankön, ganska väsentliga.

 

Dödsrisk och återstående medellivslängd för perioderna 1901—10,1911—20 och 1921—30.

Ålder,

år

1901—10 års tabeller 1911—20 års tabeller1 1921—30 års tabeller
Dödsrisk ‰ terstående medellivslängd, år Dödsrisk ‰ Återstående medellivslängd, år Dödsrisk ‰ Återstående medellivslängd, år
20 6.41 45.88 8.44 45.27 4.78 48.54
30 6.04 38.57 7.28 38.57 4.43 40.60
40 7.57 30.77 7.08 31.07 5.30 32.29
50 11.24 23.17 10.47 23.35 8.78 24.15
60 20.66 16.06 20.36 16.14 18.43 16.61
70 46.40  9.85 46.69 9.88 43.73 10.20
80 120.81 5.22 118.23 5.26 114.22   5.45

    En sammanställning av kapitalvärdena för livränta på grundval av 1911—20 och 1921—30 års dödlighets- och livslängdstabeller och en räntefot av 5 % i jämförelse med motsvarande värden enligt de vid

1 Oregelbundenheten för de yngre åldrarna i 1911—20 års tabeller torde förklaras av de våldsamma influensaepidemier, som under åren 1918—20 hemsökte vårt land. Ett studium av dödlighets- och livslängdstabellerna för femårsperioderna 1911—15, 1916—20 och 1921—25 visar sålunda för 20-årsåldern en dödlighet av 6.62, 9.40 resp, 5.02 ‰ samt en återstående medellivslängd av 46.11, 44.52 resp. 48.49 år. Motsvarande siffror för 30-årsåldern voro 5.99, 8.49 resp. 4.52 ‰ samt 38.78, 38.37 resp. 40.66 år.

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fogade tabellerna III och IV visar följande resultat.1

Kapitalvärdet av en livränta, som utgår med 1,000 kr.om året kvartalsvis i efterskott.

Ålder,års 1928 års K. F. (tab. III o. IV) 1911-20 års tabeller 1921-30 års tabeller
Män
50 12,785 12,866 13,159
60 10,225 10,262 10,472
70 7,175 7,182 7,369
80 4,225 4,256 4,386
Kvinnor
50 13,335 13,357 13,486
60 10,735 10,740 10,836
70 7,555 7,551 7,633
80 4,515 4,531 4,581

    Av tabellen framgår att beräkningen enligt tabellerna III och IV vid 1928 års KF genomgående ger lägre värden än som erhållas vid uträkning på grundval av de dödlighets- och livslängdstabeller, som enligt UL och konkurslagen skola tillämpas. Ehuru divergenserna, särskilt för kvinnor, icke äro stora, kan praktisk betydelse dock icke frånkännas dem.
    Vilken av de åberopade tabellerna, som än lägges till grund för beräkningen, medför emellertid regeln, att kapitaliseringen skall ske efter 5 %, resultat, som äro mycket ogynnsamma för livräntetagarna. Som känt visar räntan sedan flera år tillbaka sjunkande tendens, vilken omständighet bl. a. tvingat försäkringsanstalterna att upprepade gånger vidtaga ändringar i grunderna för beräkning av försäkringsavgifter och premiereserv. F. n. tillämpas sålunda vid denna beräkning i allmänhet en räntefot av allenast 3 % och en ytterligare sänkning av räntefoten torde icke vara utesluten.2 Tillämpning av nyssnämnda lägre räntefot föranleder givetvis, att det belopp, som vid försäkringsteknisk beräkning skall anses motsvara kapitaliserade värdet av en livränta och som — med visst omkostnadstillägg — utgör det belopp, en person har att erlägga vid inköp hos en försäkringsanstalt av livräntan, väsentligt kommer att överstiga motsvarande värde beräknat enligt de legala reglerna. Engångspremien enligt försäkringsbolagens gemensamma grunder av år 1937 för en kvartalsvis i efterskott utgående livränta av 1,000 kr. om året framgår av följande tabell.

 

1 Uträkning av kapitalbeloppen med ledning allenast av dödlighets- och livslängdstabellerna förutsätter insikter i försäkringsmatematik. De i tabellen återgivna siffrorna äro hämtade ur en utredning, som verkställts av direktören för Arbetarepensionskassan K. ESSCHER på uppdrag av kommittén ang. pensionering av i enskild tjänst anställda.
2 Enligt 1938 års meddelande angående Kungl. Pensionsstyrelsens frivilliga försäkring beräknas pension å inbetalningar, som verkställts efter 1938 års ingång, efter en räntefot av 2.75 %.

OM UPPSKATTNING AV LIVRÄNTAS KAPITALVÄRDE. 151Engångspremien för en livränta, som utgår med 1,000 kr. om året kvartalsvis i efterskott.

Ålder nästa födelsedag, år premiens storlek ålder nästa födelsedag, pr premiens storlek

män

50 

 

18,821

KVINNOR

50 

 

19,601

60  14,483 60  15,344
70  10,050 70  10,895
80 6,121 80  6,823

 

    En jämförelse med kapitalvärdena enligt de ovannämnda tabellerna III och IV visar, att de enligt dessa tabeller beräknade värdena allenast utgöra 66 à 71 % av de belopp, som enligt försäkringsbolagens tariffer erfordras för livräntans inköp.1 Den legala beräkningsmetoden måste sålunda t. ex. för en person, som nödgas bevaka fordran å pension i arbetsgivarens konkurs, framstå som i hög grad obillig.
    Av det ovan anförda torde framgå, att en revision av bestämmelserna i UL och konkurslagen om kapitalisering av livränta är av behovet påkallad. I detta sammanhang förtjänar det att omnämnas, att denna fråga i mera begränsad omfattning tidigare varit föremål för lagstiftarens uppmärksamhet. I ett vid 1900 års riksdag framlagt förslag till lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, enligt vilket förslag arbetsgivaren i princip ålades ersätta skada, som drabbat arbetaren genom olycksfall i arbetet, bl. a. genom utgivande av livränta, meddelades i 14 § föreskrift om rätt för arbetaren att i arbetsgivarens konkurs bevaka livräntans kapitalvärde. Med livräntas kapitalvärde förstods enligt 17 § i förslaget det belopp, varför dylik ränta kunde inköpas i »erkänd» försäkringsanstalt. Fanns ej sådan anstalt, skulle kapitalvärdet uppskattas efter en räntefot av 3.5 % och medan vändande av den dödlighets- och livslängdstabell, som sist blivit utgiven innan lagen trädde i kraft. Förslaget vann emellertid icke riksdagens bifall. Vid följande års riksdag framlades ett förslag av i huvudsak samma lydelse; den viktigaste ändringen avsåg inrättandet av en riksförsäkringsanstalt för frivillig försäkring. Förslaget antogs av riksdagen, varefter 1901 års lag i ämnet utfärdades. 17 § i lagen innehöll bestämmelse om bevakning i arbetsgivarens konkurs av livräntas kapitalvärde och i 19 § stadgades, att med livräntas kapitalvärde skulle förstås det belopp, varför dylik ränta kunde inköpas i riksförsäkringsanstalten. I motiven till lagen, framhölls bl. a.,2 att de i konkurslagen

 

1 Vid försäkringsteknisk beräkning tillämpas icke de officiella dödlighets- och livslängdstabellerna utan beräkningen sker på grundval av en tabell, benämnd R 32, vilken hänför sig till den sannolika framtida dödligheten (se statens offentl. utredn. 1932:4). Denna dödlighet är lägre än enligt de nyssnämnda tabellerna, vilken omständighet, ehuru givetvis i mindre mån än olikheten i räntefoten, medverkar till divergensen mellan kapitalvärdena enligt de olika beräkningsmetoderna.
2 Se NJA II 1902 nr 5 s. 78-79.

152 OM UPPSKATTNING AV LIVRÄNTAS KAPITALVÄRDE.och UL stadgade grunderna för beräkning av icke förfallen fordran ej kunde leda till ett mot livräntetagarna rättvist och billigt resultat. Vad livräntetagaren hade att fordra, måste vara det belopp, som behövdes för att åt honom inköpa en sådan livränta, som han till följd av arbetsgivarens obestånd förlorat.
    Samtidigt med 1901 års lag infördes i 17:11 andra stycket HB förmånsrätt för kapitalvärdet av livränta enligt nämnda lag. Då 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete införde obligatorisk försäkring, blevo bestämmelser, motsvarande 17 och 19 §§ i 1901 års lag, överflödiga. Dessa lagrum liksom ock 17:11 andra stycket HB äro emellertid på grund av övergångsbestämmelserna till 1916 års lag och 8 § i lagen om införande av 1921 års konkurslag fortfarande tillämpliga, då fråga är om ersättningsanspråk för olycksfall, som inträffat före d. 1 jan. 1918.
    Slutligen må anmärkas, att i de fall, då livränta enligt 6 och 27 §§ i 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete må utbytas mot engångsbelopp, kapitalvärdet av detta belopp skall beräknas försäkringstekniskt. De för de olika försäkringsanstalterna gällande grunderna för beräkning av försäkringsavgifter och premiereserv bliva sålunda tillämpliga vid uppskattningen.

Arne Schedin.