HARALD SALOMON. Människovård i stället för fångvård. Sthm 1937. Norstedt. 178 s. Kr. 4.75.

    I en bok med denna något missvisande titel har assessorn Harald Salomon sammanfört sina minnen och erfarenheter från en nära trettioårig verksamhet som förundersökare och övervakare för villkorligt dömda. År 1906, samma år som vårt land fick sin första lag om villkorlig dom, anträdde förf. en studieresa till Förenta Staterna, där man redan under åratal tillämpat detta institut. Besöken vid barndomstolarna övertygade förf. om nödvändigheten att bygga ut vår lag om villkorlig dom med förundersökning och övervakning. Efter hemkomsten tog han till sin uppgift att i skrift och tal, bl. a. vid den första kriminalkongressen i Stockholm år 1911, väcka intresse för dessa frågor. De nya tankarna möttes icke överallt av förståelse; förf:s energi övervann emellertid betänkligheter och motstånd, och innan ännu förundersökning och övervakning införts i svensk rätt hade han i samarbete med Skyddsvärnet organiserat en verksamhet i detta syfte vid domstolarna i Stockholm. Vad förf. berättar om sitt arbete under dessa år läser man med särskilt intresse. I 1918 års lag om villkorlig dom, i vilkens utformande förf. som tillkallad sakkunnig tog verksam del, blevo de västerifrån hämtade uppslagen realiserade.
    Barndomstolarnas arbetssätt i övrigt verkar närmast avskräckande. I sessionssalen trängdes skrikande barn och halvvuxen ungdom med föräldrar,

vittnen, poliser och annan menighet; man kan icke återhålla en känsla av tacksamhet över att vi undsluppit denna form av barn- och ungdomsbehandling. Det må nämnas, att man i Englands barndomstolar, som ju också handlägga ärenden angående vanartade barn i åldern från 8 år och uppåt, är synnerligen noga med att utestänga obehöriga från rättssalen.
    Skildringarna av livet i de nordamerikanska fängelserna, som besöktes även under en andra resa år 1919—1920, bekräfta vad man redan vet, nämligen att behandlingen där svänger mellan ytterligheter. Att i några ord eller en formel uttrycka det väsentliga i Förenta Staternas fångvård är ogörligt. Förhållandena skifta icke blott från stat till stat utan också vid samma institution från det ena året till det andra. Sing Sing efter regimförändringen 1920 tycks ha vunnit förf:s gillande. En erfaren norsk fångvårdsman, som året efter förf. besökte detta näst efter Bastiljen sannolikt ryktbaraste fängelse i världen, hade en annan mening: »En stor del av fångarna voro sysslolösa. Disciplinen var mycket slapp.»

Hardy Göransson.