HENRY T. F. RHODES. The criminals we deserve. London 1937. Methuen. 257 s. 7 s. 6 d.

    Förf., som tidigare tjänstgjort som assistent vid kriminaltekniska laboratoriet i London och numera är knuten till kriminologiska institutet vid universitetet i Lyon, går med mycket stora förutsättningar till sitt värv att giva en bild av den moderna brottsligheten. I bjärta färger målar han också i »The criminals we deserve» det gangstervälde som i så stor utsträckning är upphovet till våra dagars kriminalitet. På ett klart och levande sätt beskriver han nutidens brottslingar, vilka till skillnad från sina yrkesbröder från gångna tider sammanslutit sig till stora organisationer med ombud över snart sagt hela världen och som icke dragit sig för att utnyttja teknikens finaste hjälpmedel för att vinna sina mål. Skickliga vetenskapsmän, ingenjörer och läkare arbeta på välordnade laboratorier, fabriker och sjukhus, vilka finansieras av »förbrytarkungarna» och vars verksamhet helt tjänar deras syften. Förf. skildrar även ur olika synpunkter åtskilliga av de under senaste åren kända brottslingarna. Han låter sålunda Al Capone, Kürten, Stavisky, Ivar Kreuger och många andra passera revy. Såsom erfaren kriminaltekniker vet han emellertid att även representanterna för samhällsmakten dragit nytta av teknikens utveckling på olika områden. Genom mikroskopet och fingeravtrycken — för att blott nämna ett par exempel— ha möjligheterna i hög grad ökats att konstatera om brott begåtts och att identifiera förövaren av brottet.
    Vad förf. emellertid med sin bok särskilt avsett att framhålla är — såsom redan av bokens titel framgår — att det är samhället självt och icke brottens förövare som främst står ansvaret för brottsligheten. Denna är nämligen enligt förf. icke i första hand ett uttryck för människans inneboende ondska utan har skapats genom de sociala och ekonomiska missförhållanden som känneteckna våra dagars samhällen. Förf. har säkerligen också rätt — även om han gör sig skyldig till en del allt för generella uttalanden — då han påstår att många av nutidens småtjuvar, sedlighetsförbrytare (särskilt incest) och andra brottslingar på grund av arbetslöshet, usla bostadsförhållanden och brist på bröd för dagen redan från ungdomen

kommit in på brottets bana. I denna del verkar det sociala patos som går genom framställningen både sympatiskt och äkta. Men att lasta samhället även för existensen av de stora »förbrytarkungarna» innebär väl dock lindrigt sagt en överdrift. Förf. står tydligen tämligen främmande för den eljest numera rätt allmänt hävdade uppfattningen att de svårare brottslingarna lida av medfödd amoralitet eller annan konstitutiv rubbning i själsverksamheten, vilka defekter icke kunna botas genom ändring i de yttre miljöförhållandena. Men förf. envisas att skylla på det kapitalistiska »profitsystemet», ty om icke detta funnits, skulle det icke falla någon in att begå brott för ekonomisk vinnings skull. Denna hans uppfattning står i full samklang med hans tro på Sovjet-Ryssland som mönsterlandet för hela den västerländska civilisationen icke blott i fråga om ett reformerat straffsystem utan även i övrigt. Samtidigt uttalar han sin förkastelsedom över vissa andra staters nuvarande styrelser, vilka sägas innebära det organiserade gangsterväldet. I och för sig är givetvis intet att erinra emot att en författare, även i ett verk som detta, uttalar värde omdömen om olika förhållanden i skilda länder. I föreliggande fall är emellertid tendensen så ensidigt politisk att vederhäftigheten i den eljest intresseväckande framställningen betänkligt rubbas.

Axel Lindskog.