Internationell straffrättskongress i Kairo. La VII:e conférence internationale pour l'unification du droit pénal hölls i Kairo den 12—18 januari 1938. Kongressen ägde rum under presidium av Egyptens nye justitieminister Ahmed Mohamed Khachaba Pacha med presidenten i Comité du contentieux de l'Etat Abdel Hamid Badaoui Pacha och ledamoten i högsta domstolen Abdel Fattah el Sayed Bey såsom vicepresidenter. Vid kongressen fungerade även generalsekreteraren vid Bureau international pour l'unification du droit pénal, Vespasien Pella, Rumäniens minister i Haag. I kongressen deltogo representanter för regeringarna i nära trettio stater, varjämte Nationernas Förbund och åtskilliga andra internationella institutioner läto sig företrädas. Från Sverige deltogo presidenten Karl Schlyter, prof. Ragnar Bergendal och hovrättsrådet Ivar Strahl ävensom de båda svenska domarna i Tribunal mixte i Kairo, revisionssekreteraren Torsten Salén och hovrättsrådet Hugo Wickström. Danmark företräddes av domaren vid Tribunal mixte Hans Gram Bechmann och Norge av presidenten vid Cour d'Appel mixte i Alexandria Erling Qvale. Vid val av ledamöter i Bureau international pour l'unification du droit pénal utsågs presidenten Schlyter till vicepresident efter prof. Ed. Kohlrausch, som var i tur att avgå.
    I två av de ämnen överläggningarna gällde, nämligen trolöshet mot huvudman samt förfalskning av pass och liknande dokument, utarbetades lagtexter avsedda att tjäna till ledning vid de särskilda staternas lagstiftning. En ledande tanke var därvid att uppställa minimikrav beträffande straffrättslig repression mot de ifrågavarande brotten. Beträffande passförfalskning uttalade kongressen även som ett önskemål, att tekniska förfaringssätt för att hindra sådana brott måtte komma till användning i större omfattning än hittills. Det påpekades därvid, att det kunde vara till nytta att förse passen med fingeravtryck. Kongressen uttryckte även önskan om en internationell konvention rörande förebyggande och bestraffande av passförfalskning. I ett tredje förhandlingsämne, angående förfalskning av värdepapper, uttalade sig kongressen för utsträckande till sådana papper av den internationella konventionen den 20 april 1929 för undertryckande av falskmynteri. I det fjärde och sista ämnet — utlänningars och statslösas ställning efter frigivande från straff — uttalade kongressen vissa principer för staternas interna lagstiftning samt gav uttryck åt en önskan, att ämnet måtte göras till föremål för en internationell konvention. I. S.