Skenäktenskap. »Bulletin trimestriel de la Société de Législation Comparée» återgiver i sitt senast utkomna häfte (nr 4 för 1937) ett föredrag som professor A. RICHARD hållit om skenäktenskap inför »L'Association des officiers suisses de 1'état civil». Med »skenäktenskap» avser professor Richard sådana som ingåtts icke med tanke på framtida äktenskaplig samlevnad utan i syfte att den kvinnliga parten må erhålla en titel, ett namn, ett medborgarskap, en hemortsrätt, vartill hon eljest icke skulle vara berättigad. Antalet dylika äktenskap visar i Schweiz en stigande tendens. Åren 1934 och 1935 konstaterades 23 sådana enbart i Zürich och under de senaste åtta åren 49 i Genève. Det vanliga fallet är att en icke önskvärd utländska, som befarar bliva utvisad eller som redan blivit det, ingår äktenskap i syfte att genom därmed följande förvärv av schweiziskt medborgarskap betaga utvisningsbeslutet dess verkan. Har dylikt beslut redan verkställts, ingås äktenskapet utomlands, varpå intet hindrar vederbörande att återvända till Schweiz. Pseudomaken plägar erhålla ett arvode, i regel mycket moderat, några hundra upp till ett tusen francs. Skilsmässoförfarande inledes vanligen efter kort tid; det nyförvärvade medborgarskapet äventyras härigenom icke.
Professor Richard framhåller huruledes dessa skenäktenskap försvaga myndigheternas auktoritet, omintetgöra administrativa beslut, medföra att schweiziskt medborgarskap vinnes av personer, som aldrig skulle beviljas sådant genom naturalisation, samt överhuvud utgöra en social fara och på vissa håll en skandal. Han undersöker huruvida gällande schweizisk rätt giver möjlighet förhindra ingåendet av dylika äktenskap eller annulera dem. Svaret blir negativt bl. a. därför att det i dylika fall ju otvivelaktigt är parternas vilja att ingå äktenskap, ehuru blott för att uppnå vissa av de subsidiära rättsverkningar som lagen knyter till äktenskap. Med anledning därav framför han tanken på en lagändring, varvid två möjligheter ifrågasättas. Antingen ändring av medborgarskapslagstiftningen så att äktenskap som ingåtts med schweizisk medborgare uteslutande eller huvudsakligen i avsikt att förvärva schweiziskt medborgarskap skulle kunna förklaras ej medföra dylik verkan. Därest ett sådant stadgande funnes, skulle blotta vetskapen därom säkerligen avsevärt minska antalet ingångna skenäktenskap; de som likväl inginges skulle däremot ej kunna hävas. Det senare resultatet skulle däremot uppnås genom det andra föreslagna alternativet nämligen komplettering av Code Civil art. 120 genom införandet av föreskrift, att äktenskap vore att anse som nullitet »därest parterna ingått äktenskap uteslutande ellerhuvudsakligen i avsikt att för hustrun vinna mannens medborgarskap». Då vederbörande myndigheter enligt Code Civil äro befogade att ex officio göra invändning mot tillämnat äktenskap därest absolut nullitetsorsak föreligger, skulle ett dylikt tillägg i princip möjliggöra för myndigheterna att förhindra ingåendet av skenäktenskap.
Slutligen lämnar professor Richard exempel på analoga åtgärder i andra länder: Den tyska lagen den 23 november 1933 angående tillägg till BGB § 1325 varigenom den omständigheten, att ett äktenskap ingåtts uteslutande eller huvudsakligen på det att hustrun måtte erhålla mannens namn, gjorts till nullitetsorsak. Vidare ett i förslag till ny tjeckisk medborgarskapslag uppställt villkor att utländska, för att kunna ingå äktenskap med tjeckoslovakisk medborgare, dessförinnan skall hava sökt naturalisering.
Frågan om skenäktenskap saknar icke helt intresse för Sveriges del. Fall hava under senare tid kommit i dagen där utländskor ingått äktenskap med svenska medborgare under omständigheter som tyda på en avsikt att därigenom undandraga sig den svenska främlingskontrollen eller också i syfte att utomlands vara berättigade uppträda som svenskor. Mellan utländska män och svenskor hava även förekommit giftermål vilka man kan misstänka måhända varit väsentligen motiverade av den i vissa avseenden gynnade ställning, som den svenska utlänningslagstiftningen tillerkänner utlänning vars hustru är eller varit svensk medborgare.
Till de exempel professor Richard anfört på lagbestämmelser eller tillämnade sådana till oskadliggörande av skenäktenskapen må läggas ännu ett. Gällande engelska utlänningsförfattning, The Aliens Order 1920, stadgar, art. 21 mom. 2), att därest utvisningsbeslut »är i kraft med avseende å någon person, skall sådan person, med mindre utrikesstatssekreteraren annorlunda föreskriver, anses bibehålla det medborgarskap han innehade vid tidpunkten för utvisningsbeslutet oberoende av därefter skedd naturalisering, ingånget äktenskap eller annan tilldragelse».
Magnus Hallenborg.