Butikstängningslagens tillämpning å konstgallerier. Butikstängningslagen d. 30 maj 1919 innehåller ingen definition av begreppet handelsbod. Enligt ett av Svea Hovrätt d. 14 mars 1938 meddelat utslag hava tillfälliga utställningar å sön- och helgdagar av helt eller delvis för försäljning avsedda konstverk i ett konstgalleri i Stockholm ansetts falla under denna lag. Hovrätten förklarade, att även om utbjudandet till omedelbar försäljning av konstverk icke skett under sön- och helgdagar och även om öppet hållandet nämnda dagar haft kulturellt syfte, dessa omständigheter dock icke vore av beskaffenhet att lagligen föranleda undantag från förbudet att å sön- och helgdagar hålla handelsbod öppen för allmänheten. En ledamot var skiljaktig beträffande motiveringen och en annan ledamot ville fria från ansvar.
    Med hänsyn till den tolkning, butikstängningslagen erhållit i nämnda rättsfall, och med beaktande av konstutställningarnas värde ur kulturell synpunkt har andra lagutskottet i anledning av vissa motioner ansett sig böra föreslå (utlåt. nr 35), att gällande butikstängningslag kompletteras med ett stadgande, betecknat 7 a §, enligt vilket länsstyrelse tillerkännes rätt att medgiva, att lokal, där utställningar av konstverk, avsedda för försäljning, anordnas, får hållas öppen för allmänheten för visning av konstverken å tider, då lokalen eljest enligt butikstängningslagen skulle vara stängd. Försäljning av konstverk skulle ej få äga rum under den tid, som omfattas av det särskilda tillståndet. Med konstverk förstås i detta sammanhang verk av bildande konst samt alster av konsthantverk och konstindustri. Lagändringen skulle träda i kraft dagen efter det lagen utkommit i Svensk författningssamling.
    Båda kamrarna biföllo utskottets förslag.
    K. M:t har därefter d. 22 april 1938 utfärdat lag i ämnet (S F. S. nr 119).
    I SvJT för år 1932 (Rf. s. 64) och år 1933 (Rf. s. 76) har redogörelse lämnats för två rättsfall, som belysa butikstängningslagens tillämpningsområde och som torde vara av visst intresse i förevarande sammanhang.

G.D.

 

    Fråga om revision av jorddelningslagstiftningen. I en vid årets riksdag väckt motion (II: 289) har hemställts om en allmän revision av lagstiftningen om delning av jord å landet. Motionärerna hava särskilt fäst uppmärksamheten på att möjligheten till omskifte hittills lämnats så gott som outnyttjad. Detta syntes dem sammanhänga med att laga skifte i dess nuvarande form vore en otymplig och verklighetsfrämmande procedur. Lantmäteristyrelsen har i yttrande över motionen uttalat, att denna åsikt icke syntes vara ogrundad. Genom jorddelningslagen hade icke tagits det radikala steg mot ett efter moderna ekonomiska och tekniska förhållanden lämpat skiftesinstitut,

NOTISER. 337som varit påkallat. Icke heller hade laga skifte gjorts snabbare och billigare utan tvärtom insnörts i ännu mera tyngande former än enligt skiftesstadgan. Lagen hade därför enligt styrelsens mening icke kunnat stimulera till ökad skiftesverksamhet, utan snarare låge dess betydelse däri, att med stöd av densamma olämpliga delningar kunnat hindras. Inom styrelsen hade sedan några år pågått arbete med en framställning till K. M:t om revision av jorddelningslagstiftningen, varunder flera möjligheter att göra laga skiften enklare och billigare övervägts. Styrelsen hölle emellertid icke för osannolikt, att skiften i en del fall skulle kunna i än högre grad underlättas genom en mera betydande omläggning av förfarandet enligt vissa i motionen antydda riktlinjer.
    Andra lagutskottet (utl. nr 45) har funnit starka skäl tala för att en revision komme till stånd. Därvid borde motionärernas synpunkter tagas under närmare övervägande. Givetvis borde man vid utredningen tillgodogöra sig de inom lantmäteristyrelsen verkställda förberedande undersökningarna. Särskild uppmärksamhet borde enligt utskottets mening ägnas åt spörsmålet om åtgärder för befordrande av större skyndsamhet vid handläggningen av lagaskiftesförrättningar. I samband därmed kunde måhända finnas nödvändigt att överväga vissa jämkningar i den nuvarande lantmäteriorganisationen. Därjämte borde frågan om ytterligare ekonomiskt bistånd till skiftesdelägare och formerna därför undersökas. I den mån vid utredningen bleve fråga om samordnande av jorddelningslagstiftningen och vissa allmänna civilrättsliga regler syntes utredningen böra bedrivas i samråd med lagberedningen. Utlåtandet utmynnar i en hemställan till riksdagen att hos K. M:t anhålla om en allmän revision av lagstiftningen om delning av jord å landet, varvid jämväl därmed sammanhängande frågor böra beaktas.

R. W. L.