Stadga ang. vård och behandling i statens fångvårdsanstalter. Inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga framlade d. 30 mars 1935 förslag till vissa ändrade bestämmelser angående vård och behandling i statens fångvårdsanstalter. Förslaget innefattade bl. a. att i vissa fall avbrott skulle kunna göras i straffverkställighet. I dessa delar krävdes för genomförandet riksdagens medverkan. Beslut angående de erforderliga lagändringarna fattades vid 1937 års riksdag (SFS 1937:175—177). På grundval av förslaget i övrigt har inom justitiedepartementet utarbetats en d. 8 april 1938 i administrativ ordning utfärdad stadga ang. vård och behandling i statens fångvårdsanstalter (nr 134). Denna stadga — som ersätter dels de ännu gällande bestämmelserna i 1910 års eljest upphävda instruktion för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten och dels vissa andra av K. M:t utfärdade föreskrifter angående behandlingen i fångvårdsanstalterna — äger tillämpning beträffande alla som äro intagna i statens fångvårdsanstalter med undantag allenast för dem som ådömts ungdomsfängelse. 1 kap. innefattar allmänna bestämmelser rörande samtliga intagna beträffande visitation, läkarundersökning, sjukdom och arbete m. m. Vid de större anstalterna skall finnas en särskild anstaltsnämnd med uppgift att bispringa de intagna och skaffa dem arbete vid frigivningen. I 2 kap. upptagas gemensamma bestämmelser angående fångar. Såsom fångar betecknas i stadgan de som undergå straffarbete, fängelse, förvaring eller internering eller på grund av ådömt tvångsarbete äro intagna i fångvårdsanstalt. I kapitlet utsäges, att fånge skall erhålla sådan vård och behandling som är ägnad att fostra honom till ett laglydigt och samhällsnyttigt liv. Behörig hänsyn skall därvid tagas till hans ålder, själsliga och kroppsliga utveckling, karaktärsegenskaper, arbetsförmåga, anlag och tidigare

342 NOTISER.utbildning. På fångvårdsstyrelsen skall ankomma att meddela närmare bestämmelser angående tillstånd till permission för att besöka närstående som är svårt sjuk eller för att bevista närståendes begravning. I fråga om disciplinstraffen ha de gamla straffarterna mörk cell och prygel utmönstrats. Såsom disciplinmedel upptagas nedflyttning i lägre fångklass, mistning av redan intjänade arbetspremier, dock högst en månads premier, förlust av sysselsättning under högst fjorton dagar, hårt nattläger under högst tio dagar samt inneslutning i straffcell från och med tio dagar till och med en månad. Det sist angivna straffet kan under viss förutsättning medföra att straffverkställigheten avbrytes och alltså den tid, under vilken vederbörande är förlustig friheten, förlänges. 3—8 kap. meddela särskilda bestämmelser angående olika kategorier av intagna. För straffångar skola liksom hittills finnas fyra fångklasser, och föreskrifter ha givits om minimitid i varje klass och om villkor för uppflyttning. För häktade ha reglerna om permission uttryckligen förklarats vara tillämpliga. Tvekan har på sina håll rått huruvida häktad kan beviljas permission på liknande sätt som gäller beträffande fånge. Denna tvekan har alltså nu blivit undanröjd. Bestämmelser angående permission skola meddelas av fångvårdsstyrelsen — ej av länsstyrelsen — men innan permission beviljas för häktad, skall yttrande inhämtas, där brottet, för vilket häktningen skett, är begånget i Stockholm, från överståthållarämbetet men eljest från landsfogden. Slutligen ha i 9 kap. intagits bestämmelser rörande den gottgörelse för utfört arbete, som kan tillkomma de intagna. I kapitlet ha sålunda inarbetats de i reglementet angående arbetspremier vid fångvårdsanstalterna upptagna föreskrifterna. I stort innebära de nya reglerna om ersättning icke någon ändring i förhållande till tidigare bestämmelser. Dock har rätten för fånge att vid frigivandet omedelbart disponera besparade arbetspremiemedel begränsats och ökade möjligheter beretts att under kontroll ställa ifrågavarande medel till hans förfogande.
    Stadgan träder i kraft d. 1 juli 1938.

C. G.