Danmarks Love 1665—1937. Udgivet af O. A. BORUMog VINDING KRUSE. København 1937. Gad. IV + 2,272 s. Inb. kr. 35.00.

 

    Den välbekanta Föreningen Norden har, det är otvivelaktigt, gjort mycket gott.
    Jag inbillar mig, att det genom föreningen inledda och utförda samarbetet mellan Nordens länder icke heller är utan all skuld i att man nu i Danmark följt exemplet från Sverige (sedan uråldrig tid), Finland (sedan 1856) och Norge (sedan 1932) och skaffat sig en lagedition i ett band — »Et-Binds-Udgave af Danmarks Love», såsom det heter i en artikel i »Berlingske», betitlad »Ny Lovsamling».
    På den ifrågavarande danska publikationen stå såsom förnämliga utgivarnamn professorerna O. A. BORUM och VINDING KRUSE, vilka dock, enligt vad det upplyses, i detaljspörsmål haft bistånd av andra.
    Man har bett mig att i denna tidskrift lämna några recenserande ord om denna publikation, och jag gör det desto hellre som jag, till följd därav att jag alltsedan 1926 haft den visserligen ej lätta mödan att årligen utgiva den svenska lageditionen, i all ödmjukhet anser mig vara icke alldeles utan de förutsättningar, som äro nödiga för en dylik recension.
    Att denna i mångt och mycket utmynnar i en jämförelse mellan den svenska och den danska lageditionen är från min synpunkt en ganska naturlig sak och lärer väl knappast kunna väcka »Ærgrelse» på något håll.
    Det är bara nästan oförståeligt, att man så länge kunnat i Danmark reda sig utan en sådan kodifikation som den varom nu är fråga. Själv hade jag redan under mandomsåren en besvärande känning av saknaden av en dylik samling. Det var när jag under år 1916 såsom utredningsman i ett rikt dödsbo i Malmö, vilket ägde en praktfull villafastighet vid Skodsborg i Danmark, hade att räkna ut vad envar av de till ett 40-tal uppgående dödsbodelägarna hade att erlägga i arvsskatt till danska staten för den till högt pris sålda fastigheten. Men sedan jag nedlagt en otrolig möda på att genomforska den svenska lagberedningens bibliotek, hade min gamle vän, den längesedan avlidne Over-

S. SKARSTEDT. 375retssagfører ZEUTHEN vänligheten att med några enkla handgrepp hjälpa mig till rätta.
    Nu behöver man icke längre råka i sådana bekymmer. Under sid. 737—749 är i den föreliggande editionen upptagen Lov af den 10 april 1922 om Afgift af Arv og Gave med hänvisning till de tillägg och ändringar, som tillkommit t. o. m. 1937.
    Vad som vid jämförelsen genast träder i ögonen är att den danska lageditionen är i sin helhet uppställd kronologiskt. Editionen börjar med »Lex» — av den 14 november 1665 — »Regia, det er den souveraine Kongelov, sat og given af den Stormægtigste Højbaarne Fyrste og Herre Herr Friederiech den Tredie o. s. v.», sträcker sig t. o. m. sid. 385 till sekelskiftet och slutar på sid. 2,204 med Bekendtgørelse af den 6 augusti 1937 af Lov af den 1 maj 1923 om Luftfart.
    »Skarstedts lagbok» — en benämning som nästan allmänneligen gives åt den svenska lagboken — är däremot till sin första del — »Självalagen», som det heter — icke kronologisk. Det har alltid ansetts önskvärt att där i det stora hela bibehålla den balkindelning, som från början var kännetecknande för 1734 års lag; och traditionskänslan har fört med sig, att åtminstone icke jag gärna vill släppa den balkindelning, under vilken min anfader i rätt uppstigande led riksrådet greve GUSTAF CRONHIELM — som väl får anses hava varit den som mest bidragit till tillkomsten av 1734 års lag — lät denna komma till allmänheten. Under dessa balkar hava sedermera efter hand införts de speciallagar, som närmast beröra vederbörande balks område. Och det har verkligen varit ytterst sällan som en dylik speciallag ej haft sådan beröringspunkt med balken att den låtit sig utan tvång inmönstras under densamma. Däremot innehåller andra delen, den vida större, av Skarstedts lagbok — det s. k. Bihanget — författningar, som i allmänhet äro där införda i kronologisk ordning, ehuru flerstädes nytillkomna författningar, oavsett deras datum, placerats under äldre, med vilka de äga en inre samhörighet.
    Uppenbarligen har man i Danmark ansett, att den kronologiska ordningen varit beträffande lageditionen i dess helhet den bästa, den kanske enda riktiga. Och i betraktande av beskaffenheten av Kong Christian den Femtis Danske Lov af den 15 april 1683, som är indelad i »Bøger» och därunder lydande kapitel, är intet att anmärka häremot, ehuru det kan ifrågasättas, huruvida det är så alldeles riktigt som herrar BORUM och KRUSE yttra i förordet till lageditionen: »Vi mener, at den rætte Tryghed kun kan naas ved at medtage alle de gældende Love in extenso og i kronologisk Orden.» Det första håller jag för alldeles riktigt; det sistnämnda må anses tvivelaktigt. Själv har jag, i trots av bristen på fullständig kronologitet, dess bättre endast en gång kommit att »hoppa över» en författning, men den var lyckligtvis av mera obetydligt intresse, och jag har aldrig fått någon admonition för förbiseendet. Säkert är emellertid, att den kronologiska ordningen besparat herrar BORUM och KRUSE ett stort arbete, på samma gång jag icke vill förneka, att i Danmark ej mindre de juris studerande än även de

376 S. SKARSTEDT.praktiska juristerna och »Ogsaa andre lovinteresserede» äro utgivarna tacksamma för den ordning dessa valt.
    Den största svårigheten vid utgivandet av ett arbete av förevarande slag är naturligtvis avgörandet av vad och hur mycket av lagstiftningen som skall tagas med. Den ledande principen härvidlag har alltid synts mig höra vara den, att intet får uteslutas som är av verklig vikt för menig man att veta, när det för honom gäller att ordna sina rättsangelägenheter antingen i förhållande till det allmänna (grunddragen av skattelagstiftningen i alla dess delar) eller sina privaträttsliga förhållanden (arvs- och testamentslag, köplag, kommissionslag o. s. v.). Att medtaga allt in extenso skulle dock komma lageditionen att svälla ut till ett omfång, varigenom den bleve mera ohanterlig än behaglig att syssla med. Det blir då knappast möjligt annat än att bestämma sig för vad som är väsentligt eller oväsentligt och taga med det förra men lämna ute det senare. Jag skulle egentligen lyckönska utgivarna till att, såsom det heter i förordet: »Vi vil ikke sætte os til Dommere over, hvad der er mindre væsentlige Love, da der ju herom kan være meget delte Meninger.» Men jag är rädd att de icke i längden kunna trygga sig härvid. Åtminstone har jag för egen delen stundom bitter erfarenhet härutinnan. Varför är ej den författningen intagen? Varför ej den? äro frågor, som ofta riktas till mig men vilka jag sällan besvarat. Det mindre väsentliga har jag emellertid i allmänhet plägat anmärka allenast med författningens rubrik och datum jämte en hänvisning till »Svensk författningssamling». Och samma synpunkt hava väl herrar BORUM och KRUSE strängt taget lagt på saken, då de i förordet uttala: »Lovsamlingen tilsigter at bringe alle gældende Love, dog med Udeladelse af allt af forbigaaende eller rent lokal og personel Interesse. Udeladt er saaledes f. Eks. Finanslove, Normeringslove og Love om Indfødsrets Meddelelse.» Att, från den synpunkt utgivarna satt sig före, här granska huruvida lageditionen är up to date kan ju ej ifrågakomma. Utgivarnas namn utgöra en alldeles tillräcklig borgen i detta hänseende. Dock har jag litet svårt att förstå, huruvida — om också endast för utrymmets skull — man icke kunnat ur den ifrågavarande editionen utan större skada utesluta t. ex. de sex sidor, som handla om »Nye Fundation og Anordning for Kiøbenhavns Universitet (af den 7 Maj 1788)» och åtskilligt annat som står att läsa på sid. 1—385.
    För övrigt är det av stort intresse att konstatera, i hur mångt och mycket herrar BORUMS och KRUSES lagedition kommit att innehålla lagstiftningsämnen, vilka med undantag för detaljer sammanfalla med vad som gäller i Sverige. Detta hänger uppenbarligen tillsammans med det trägna samarbete, särskilt på familjerättens och förmögenhetsrättens områden, som sedan åtskillig tid tillbaka ägt rum.
    En brist i det förtjänstfulla arbetet är, synes det mig, att »Det administrative Retsstoff er regelmessig udeladt». Svårigheten att rätt skilja mellan detta »Retsstoff» och annat synes mig vara alltför stor för ett strängt vidhållande av denna ståndpunkt. För övrigt hava

ANM. AV DANMARKS LOVE 1665--1937. 377utgivarna icke konsekvent låtit denna »brist» framträda. Jag fäster endast uppmärksamheten på de tjugusex sidor, som upptagas av »Bekendtgørelsen den 22 december 1936 af Lov om kommunale Valg».
    Man kan fråga sig, vad skälet kan hava varit till att man ur lagboken uteslutit »De militære Love» men medtagit den skrymmande Søloven. Säkerligen förhåller det sig i Danmark som i Sverige, att båda dessa rättsområden gjorts till föremål för särskilda kommentarer, till vilka de i dessa ämnen särskilt intresserade hava att vända sig.
    För mig som under så lång tid hanterat Skarstedts lagbok är det ett stort nöje att bläddra här och var i den danska lageditionen. Särskilt både smärtar och gläder det undertecknad, att han fått fullt klart för sig, hur mycket besvärligare — och därtill tråkigare — det är att uppgöra de kronologiska och alfabetiska registren i Skarstedts lagbok med de många tusen siffrorna än det varit för herrar BORUM och KRUSE att ordna det med sina register. Jag har tagit åtskilliga stickprov både från »Register», »Emnesliste», »Systematisk Oversigt over de i Registret anvendte Rubra» och »Alfabetisk Oversigt over de i Registret anvendte Rubra» och härvid funnit, att, bortsett från några ej nämnvärda småsaker, registren fungera i allra högsta grad tillfredsställande.
    Något som emellertid icke slagit igenom vare sig i de norska lageditionerna eller i den föreliggande danska är tanken på att vid de särskilda författningarna eller lagrummen i dessa hänvisa (i korthet) till rättsfall, intagna i »Norsk Rettstidende» resp. »Ugeskrift for Retsvæsen». Man har här i Sverige visat sig särdeles tacksam för det dylika hänvisningar gjorts och göras. Med den arbetsbörda, som belastar särskilt överdomstolarna, har nog ej sällan vunnits mycken tidsbesparing därigenom att man sluppit att gå omedelbart till de särskilda, innehållsdigra registren till »Nytt Juridiskt Arkiv» och »Regeringsrättens årsbok». Man har t. o. m. från flera håll uttalat önskemål att även rättsfall från denna tidskrift skulle anmärkas på ort och ställe i Skarstedts lagbok. Av många skäl reflekterar jag dock icke härå. Det räcker med det material, som de båda högsta domstolarna lämna. Och jag kan på sätt och vis skatta de båda utgivarna av den danska lageditionen lyckliga, om de alltjämt slippa att tillmötesgå en allmän önskan om prejudikats anmärkande. Ett dylikt tillmötesgående skulle, om man en gång börjar därmed, kosta för mycket extra arbete för dem, som ännu äro mitt uppe i det brusande livet — något som ju icke längre är fallet med den som skriver dessa rader. Emellertid — en vida högre synpunkt än det rena hjälpmedlets vid anmärkandet av rättsfall skönjer man vid genomläsandet av min gamle kollega WILHELM SJÖGRENS utomordentligt intressanta essay »Domarmakt och rättsutveckling», införd i »Tidsskrift for Retsvidenskab» 1916.
    Att alla i den danska lagboken intagna författningar äro där tryckta med en och samma stil anser jag vara både en fördel och en svaghet. Somliga författningar synas mig vara av den speciella vikt för den stora allmänheten, att de bort sättas med korpus, andra åter av den ringa betydelse, att editionen skulle blivit väsentligt lätthanterligare, om

378 ANM. AV DANMARKS LOVE 1665—1937.petit använts. Så mycket har dock stilsättningen verkat, att mot herrar BORUMS och KRUSES lagboks 2,204 sidor (utom registren) svara 2,895 pagina (förutom register och bilagor) i Skarstedts lagbok för år 1938, 59:e upplagan.
    Att i vidare mån än som redan skett här lämna en redogörelse för den ifrågavarande publikationen låter sig icke göra. Mina slutord bliva, att den gör i allo intrycket av det förstklassiga och förträffliga standardverk, som herrar BORUM och KRUSE samt deras medhjälpare säkert hoppats att den skall bliva. Kanske det är att förvänta, att avsikten är att låta verket utkomma årligen — såsom motsvarande verk i Sverige — och icke endast vartannat år, som i Norge? Tacksamheten bleve då stor hos alla, större måhända än de besvärligheter, som äro förenade med ett årligt utgivande. Det fägnar mig särskilt, att man — likasom i Sverige lageditionen sedan länge prytts med det svenska riksvapnet och »Norges Love» smyckas med det norska — nu präglat Danmarks vapen på den allra nyaste nordiska lageditionen. Härigenom har denna fått likasom en angenäm vederhäftighet även i det yttre.

S. Skarstedt.