Interpellationssvar om föreningslagstiftning m. m. Justitieministern, statsrådet K. G. Westman, besvarade den 24 maj 1938 i andra kammaren en interpellation av herr Andersson i Rasjön rörande åtgärder i anledning av en av 1936 års riksdag avlåten skrivelse med begäran om utredning av frågorna om föreningsväsendets normering genom lagstiftning samt angående lagstiftning om vissa ekonomiska stridsåtgärder. Efter att ha erinrat om vissa fakta i samband med tillkomsten av riksdagsskrivelsen m. m. samt omnämnt, att inom justitiedepartementet utarbetats en promemoria om grunderna för en lagstiftning om ideella föreningar (se nedan s. 440), fortsatte statsrådet Westman:
    »Av promemorian framgår, att utredningen i departementet icke blott avsett ett uppdragande av den tillämnade föreningslagens yttre gränser, utan att i samband med denna gränsdragning också vissa centrala spörsmål beträffande de ideella föreningarnas organisation upptagits till behandling. Härmed har vunnits en för ärendets fullföljande värdefull översikt av frågans läge och de utgångspunkter från vilka den bör upptagas till mera ingående prövning. Jag erinrar i detta sammanhang om att de förslag till föreningslagar, som tidigare förelagts riksdagen, blivit föremål för skarp kritik ej minst på den grund att de tett sig alltför invecklade samt föga anpassade efter rådande rättsuppfattning och de faktiska förhållandena inom föreningslivet. I promemorian har framlagts ett enligt delvis nya grunder upprättat utkast till lag om ideella föreningar, avsett att tjäna till underlag för vidare diskussion angående den nya lagstiftningens närmare utformning.
    Genom departementsutredningen har en rågång utstakats mellan å ena sidan de ämnen som höra hemma i en lag om ideella föreningar samt å andra sidan sådana spörsmål som — om de också obestridligen äga betydelse för föreningsväsendet — likväl på grund av sin natur icke böra upptagas i lagen om ideella föreningar. Jag syftar närmast på frågorna om den positiva och den negativa föreningsrättens tryggande och om införande av behörighetsregler med avseende å igångsättande av ekonomiska stridsåtgärder. En reglering av dessa ämnen, som innefattade förbud endast för ideella föreningar att kränka föreningsrätten eller att vidtaga ekonomiska stridsåtgärder, skulle tydligtvis innebära en alltför snäv lösning av dessa problem. Också andra rättssubjekt — såväl enskilda personer som bolag och ekonomiska föreningar — kunna ju lika väl som ideella föreningar företaga föreningsrättskränkningar eller igångsätta ekonomiska stridsåtgärder. En lagstiftning om förbud mot kränkning av föreningsrätten eller om behörighet att vidtaga ekonomiska stridsåtgärder synes därför böra principiellt rikta

sig mot alla rättssubjekt och ej vara inskränkt till att avse de ideella föreningarna enbart. Under den tidigare handläggningen av dessa frågor har det visat sig, att en reglering icke lämpligen kan ske utan en lag om ideella föreningar, som klarlägger de organisatoriska spörsmålen. Däremot är tydligen lagstiftningen om ideella föreningar såsom sådan icke beroende av att en lagstiftning i de andra frågorna kommer till stånd.
    Min avsikt är nu, att intresserade organisationer och sakkunniga myndigheter skola få yttra sig över de riktlinjer för den ifrågasatta lagstiftningen rörande ideella föreningar, som framlagts i departementspromemorian.
    Nästa led i utredningsarbetet synes mig vara att klargöra frågan om föreningsrätten, såväl dess positiva som dess negativa sida. De hithörande svåra och ömtåliga problemen ha hittills icke blivit allsidigt och fullständigt utredda. Jag erinrar om att de mer eller mindre vittgående bestämmelser till föreningsrättens tryggande, som funnits upptagna i framlagda förslag till lagstiftning angående vissa ekonomiska stridsåtgärder, endast innefattat förbud för den som vore part i ett ekonomiskt förhållande att vidtaga vissa slags åtgärder i föreningsrättskränkande syfte, och den reglering i ämnet, som kommittén angående privatanställda förordade i sitt betänkande med förslag till lag om förenings- och förhandlingsrätt, avsåg blott föreningar av arbetsgivare och arbetstagare. Frågan om ett bestämmande av föreningsrätten berör ju dock många andra än parter i ekonomiska förhållanden. Den omspänner föreningslivet ej blott på arbetsmarknaden utan även på andra viktiga områden. Jag vill här endast hänvisa till vad som vid tidigare utredningar framkommit rörande förhållandena på vissa områden av affärslivet, där ett långt drivet organisationstvång genomförts av monopolistiska sammanslutningar. För att en utredning skall kunna tjäna som tillförlitlig vägledning vid ett övervägande av föreningsrättsproblemen, böra givetvis vid densamma beaktas alla de olika företeelser som i skiftande former framträda inom det vidsträckta område varom här är fråga och de bedömas ur såväl enskild som allmän synpunkt. Det förefaller mig, som om det skulle vara ett lämpligt tillvägagångssätt att inom justitiedepartementet utarbetas en promemoria, vari samtliga de problem som här möta upptagas till belysning och bestämning med hänsyn till deras sakliga betydelse och under framhållande av de olika möjligheter som kunna föreligga för deras behandling ur rättslig synpunkt.
    Härmed torde jag ha angivit mina åtgärder och även mina avsikter med avseende å utredningsarbetet rörande lagstiftning om ideella föreningar och om föreningsrätten, så långt detta för närvarande låter sig göra.»