Lagläsaren Per Larssons dombok 1638 jämte inledning, förklaringar och register utgiven genom NILS EDLING. Almqvist & Wiksell och Harrassowitz, Uppsala & Leipzig 1937. 45 + 190 s. Kr. 7.00. — Uppländska domböcker utgivna av Kungl. humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala. IV.

    Under ovanstående titel har häradshövding Edling utgivit en ny del av den serie uppländska domböcker, av vilken han redan publicerat tre volymer. Liksom i den första delen, den 1925 utgivna Vendelsdomboken från åren 1615—1645, är det underrättsprotokoll som träda till mötes i den nya volymen. De trakter, vilka domboken omfatta, äro emellertid nu helt andra: det är de östra delarna av det nuvarande Uppsala län och de nordligaste delarna av nuvarande Stockholms län. »Det är inte utan» — säger Edling också — »att från de gulnade urtextbladen en doft av hav och saltvatten stundom tyckes slå läsaren till mötes, åtminstone om han har sinne för skärgårdsliv med vad därtill hörer av båtbyggeri, fiske och Ålandshavsfärder o. d.» Även i två städer, Östhammar och Öregrund, höllos de rättegångssammanträden, som domboken skildrar. Någon motsvarighet till den moderna företeelsen

488 LITTERATURNOTISER.    »städer under landsrätt» visa emellertid icke protokollen från rådstugorna i dessa två uppländska småstäder; enligt Edlings helt visst riktiga uppfattning tjänstgör Per Larsson vid rådstugusammanträdena blott såsom protokollförare (s. 17). Till tiden äro de rättegångssammanträden, utgåvan skildrar, begränsade till endast ett år, 1638. Tre av drottning Kristinas förmyndare, rikskanslern, riksdrotsen och riksskattmästaren, uppträda även genom ombud såsom parter vid de ting, Per Larsson höll.
    Av dombokens innehåll utgöra mål och ärenden angående fast egendom ett synnerligen intressant parti. Det skulle vara av stor betydelse, att den svenska utvecklingen överhuvud beträffande instituten köp av och lösningsrätt till fast egendom samt lagfart bleve föremål för en mera ingående, på de otryckta källorna grundad framställning. Helt visst skulle en dylik studie kasta ljus över åtskilligt, som ter sig dunkelt i vår jordrättsliga historia och som även för nutidens rättsliv kan vara av betydelse. Materialet är emellertid så utomordentligt rikt — utvecklingen visar nämligen särdrag på olika orter — att mer än stickprov knappast kunna tagas. Som ett dylikt stickprov av synnerligen upplysande art kunna uppgifterna i Per Larssons dombok tjäna. Att dombokens uppgifter om rättsförhållandena till fast egendom äro av särskild vikt torde även vara Edlings uppfattning; å s. 27 ff. har han nämligen ägnat dessa uppgifter en utförlig och givande behandling, delvis av statistisk art.
    Ett särskilt ärende, som förtjänar att framhållas på grund av den belysning, det skänker åt domarens och nämndens ställning, är den rannsakning, som skildras å s. 139 ff. 1625 hade två bröder, Per och Anders Nilsson, dömts till döden för dråp å Olof Andersson, och Per hade även undergått sitt straff. Nu skedde emellertid på regeringens initiativ en ny rannsakning, varvid visades oriktigheten i, att den dräpte träffats av ett hugg bak i nacken, vilket man antagit, då domen fälldes. I protokollet över rannsakningen nämnes lagläsaren från 1625 års rättegång, vilken nu var utnämnd till underlagman, med orden »välachtat Olof Mårthensson Bärling etc. som doomen fält hadhe». Likaledes omtalas i protokollet att efter rannsakningen »tillspordess Häredz Nämbdh, hvaruppå the sig grundadhe, enär the iämpte underlagmannen dömbde bemälte Anderss Nillsson, tillijka med hanss brodher ifrå lijfveth, medan ransakat ähr, att han intet hadhe slagit Olof Andersson med yxehammaren baak på hufvudhskålen — — —». Här framstår tydligen lagläsaren som den, som fäller domen, och nämnden som hans meddomare; att i detta mål nämnden blott skulle avgjort sakfrågan är uteslutet. Någon hållpunkt för huru man förfor, om lagläsare och nämnd icke voro ense, ger däremot rättsfallet icke.
    Åtskilliga andra rättsfall skulle kunna nämnas, genom vilka Per Larssons dombok är av betydelse för kännedomen om den allmänna svenska rättsutvecklingen. För den mera lokala utvecklingens historia blir domboken naturligen alltid en rik källa. Dess läsning underlättas dels genom inledningen med dess systematisering av dombokens innehåll ur rättshistorisk synpunkt och dels genom de utförliga sak-, person- och ortsregistren jämte en särskild ordlista, utförliga anmärkningar och förklaringar till texten samt två kartor. Arbetet är alltigenom av förstklassig art. En eloge även ur formell synpunkt förtjänar utgivaren särskilt för arbetets inledning, som är ett exempel på mönstergill svensk prosa.

Åke Holmbäck.