Ny tysk sjölagstiftning. Genom en d. 10 augusti 1937 publicerad lag angående ändring av föreskrifterna i Handelsgesetzbuch beträffande sjöfrakträtten (jfr Zeitschrift der Akademie für Deutsches Recht, 1937 Heft 17 s. 530 ff.) hava i tysk rätt inarbetats reglerna i den i Bryssel d. 25 augusti 1924 avslutade internationella konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om konossement.
    Tidpunkten för lagens ikraftträdande skall fastställas av riksjustitieministern, vilket finner sin förklaring däri att Tyskland ännu ej ratificerat konossementskonventionen. I motiven till lagen erinras, att inom tyska redarkretsar hävdats att Tyskland med hänsyn till sin betydande östersjöfart borde antaga konventionen allenast gemensamt med de skandinaviska staterna. Vidare uttalas bl. a.: Sedan i Sverige genomförts lagstiftning i syfte att möjliggöra ratificering av konventionen samt motsvarande åtgärd vore att förvänta inom de övriga nordiska länderna, syntes det angeläget att även i Tyskland vidtoges nödiga steg för konventionens biträdande; tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande samt Tysklands ratifikation komme att bliva beroende av den vidare behandlingen av frågan om de skandinaviska ländernas anslutning till konventionen. (Jfr s. 526.)
    Vid inarbetande av konossementskonventionens regler i fjärde boken av HGB, varest sjörätten behandlas, ha reglerna blivit föremål för vissa jämkningar. Härmed har åsyftats att vinna större enkelhet och undvika befarade svårigheter av reglernas omedelbara tillämpning i praxis. Den nya lagen innefattar vidare vissa stadganden som gå utöver konventionens innehåll.
    I stället för den äldre tyska sjörättens redarkonossement införes genom den nya lagen det s. k. bortfraktarkonossementet, vilket anses stå i överensstämmelse med nyare rättsutveckling. Konossementet skall sålunda enligt den nya lagen utställas av bortfraktaren eller någon av denne befullmäktigad person (jämväl bortfraktarens agenter). Befälhavaren liksom varje annan av redaren därtill befullmäktigad äger dock alltjämt utfärda konossement utan särskilt bemyndigande av bortfraktaren.
    Den äldre tyska rättens stadgande, att det befordrade godset skall avlämnas till mottagaren i enlighet med konossementets innehåll (Skripturhaftung), har ersatts med en bestämmelse, att konossementet grundar allenast en förmodan att bortfraktaren övertagit godset sådant det beskrivits i konossementet. Härigenom har med tysk rätt införlivats konossementskonventionens från den engelska rätten hämtade grundsats om konossementet såsom ett prima-facie-bevis. Denna konossementets rättsverkan utgör tvingande rätt.
    De viktigaste nyheterna möta i fråga om förutsättningarna för och omfattningen av bortfraktarens ansvarighet på grund av fraktavtalet. Bortfraktaren är ej ansvarig för skada å gods som härrör av s. k. nautiskt fel från underlydandes sida d. v. s. fel vid navigeringen eller behandlingen av fartyget. Under sistnämnda uttryck innefattas enligt särskild föreskrift i lagen icke sådana åtgärder som vidtagas huvudsakligen i lastens intresse. Bort-

MEDDELANDEN FRÅN FRÄMMANDE RÄTT. 519fraktarens ansvarighet för egen culpa och för underlydandes s. k. kommersiella fel utgör däremot tvingande rätt. Ansvarigheten för godset är i princip inskränkt till ett belopp av 1,250 riksmark för varje enhet av godset (enligt konventionen 100 engelska pund); riksjustitieministern äger dock rätt att ändra denna ansvarighetsgräns.1
    De nya tyska rättsreglernas tillämpningsområde är i vissa avseenden vidsträcktare än konossementskonventionens. Sålunda gäller den nya tyska lagen, i motsats till konventionen, jämväl befordran av levande djur och däckslaster. Och medan konventionen är tillämplig endast för tiden från godsets inlastning till dess utlossning, är den tyska lagen tillämplig från det bortfraktaren mottagit till dess han avlämnat godset. Men rättsreglerna äro ej av tvingande natur i fråga om befordran av levande djur och däckslaster samt ej heller beträffande tiden före godsets inlastning och efter dess lossning. Har konossement ej utställts i anledning av en godsbefordran, gäller, såsom enligt konventionen, full avtalsfrihet för parterna i fraktavtalet.

E. H.