Förslag om ändrad lotterilagstiftning. Särskilda sakkunniga inom handelsdepartementet, vilka tidigare framlagt förslag rörande svenskt penninglotteri och som — efter vissa personbyten — från slutet av år 1937 utgjorts av statssekreteraren i handelsdepartementet Knut Elliot samt ledamöterna av riksdagens andra kammare Carl Lovén och Otto Wallén, ha nu avslutat sitt arbete med avgivande den 27 maj 1938 av betänkande med förslag till lotteriförordning m. m. (statens offentl. utredn. 1938: 17).
    I motiven lämna de sakkunniga till en början en redogörelse för i Sverige gällande bestämmelser rörande lotterier, vadhållning o. dyl. jämte däröver utgivna kommentarer. Härefter följer en systematisk översikt över vissa domstolsavgöranden i lotterifrågor, omfattande flertalet prejudikat från högsta domstolen, samt åtskilliga utslag av hovrätter och underdomstolar. Efter redogörelser för lotterilagstiftningen i några främmande länder samt för vissa tidigare avgivna svenska förslag i hithörande frågor, avslutas den utredande delen av betänkandet med kommentarer till de sakkunnigas egna förslag.
    Förslagen omfatta dels ny lotteriförordning och dels vissa andra, därmed sammanhängande föreskrifter, bl. a. avseende ändrad lydelse av § 3 12:o tryckfrihetsförordningen.
    Den föreslagna lotteriförordningen är avsedd att ersätta såväl 1881 års lotteriförordning som förordningen den 7 juni 1934 angående vadhållning i samband med tävlingar. Enligt förslaget skall »såsom lotteri anses varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det, som erhålles av en var deltagare». Härmed avses bl. a., att företag, baserade på anordning, som hittills ansetts medföra lotteriförordningens tillämpning i fall, där slumpen spelat en avgörande roll, framdeles skola betraktas som lotteri oavsett slumpmomentets storleksgrad. »Företag, som uppenbarligen icke åsyftar ekonomisk vinning» omfattas ej av den föreslagna lotteriförordningen, ej heller svenska statens premieobligationer. Som huvudprincip fastslås, att lotteri i andra fall eller i annan ordning än i förordningen sägs icke får anordnas utan tillstånd av Kungl. Maj:t. Bland nyheterna märkes rättighet att, efter enbart anmälan hos polismyndighet, under olika närmare angivna förutsättningar anordna vissa mindre lotterier av typerna tivolispel och basartombola (i sistnämnda fall högst 500 kronors omslutning). Vidare skall s. k. tidningslotteri, utan att ens anmälan skett, få anordnas, under förutsättning, bl. a., att för deltagande i lotteriet icke fordras insats och att de särskilda vinstvärdena hållas inom angivna gränser.
    Den föreslagna ändringen i tryckfrihetsförordningen innebär bl. a. en utvidgning av de däri meddelade knapphändiga förbudsbestämmelserna i fråga om lotterier att avse flertalet i den föreslagna lotteriförordningen förbjudna förfaranden, som ansetts kunna ifrågakomma i samband med tryckt skrift.

Nikita Tolstoy.