Bror Petrén †. Till den rad av framstående män som fötts och uppfostrats av kyrkoherden Edvard Petrén och hans hustru Charlotta Göransson, hörde häradshövdingen Bror Petrén, död den 27 juni 1938.
    Bror Petrén var född den 26 augusti 1870. Efter avlagd hovrättsexamen och fullgjord tingstjänstgöring blev han 1902 fiskal i hovrätten över Skåne och Blekinge, året därpå assessor samt 1909 hovrättsråd i samma domstol. I Staaffs andra ministär var han konsult åren 1911—1914. År 1915 utnämndes han till häradshövding i Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga. Åren 1917—1920 fungerade han som konsult i Edéns ministär. Under tiden hade han deltagit i riksdagsarbetet, såsom ledamot av andra kammaren 1908—1911 och 1914 samt såsom ledamot av första kammaren 1912—1914, 1918—1920 och 1922—1925. Förutom ledamotskap i tillfälliga utskott m. m. innehade han under de fyra sista åren av sin riksdagstid

DÖDSFALL. 537ordförandeposten i andra lagutskottet. Bland hans övriga offentliga uppdrag märkes ledamotskap i den s. k. reglementeringskommittén 1908—1910. År 1936 korades han av Stockholms högskola till juris hedersdoktor.
    Som domare gjorde sig Petrén bemärkt genom sina solida kunskaper, sin noggrannhet, sin grundlighet och sin humanitet. Genom dessa egenskaper vann han förtroende och auktoritet inom sin domsaga, och de mål som handlagts av hans häradsrätt påstodos vara sällsynt väl utredda.
    Samma egenskaper präglade även Petréns politiska verksamhet. En politikers farligaste frestelse är ju att låta ett enligt hans mening gott ändamål rättfärdiga användandet av, låt oss säga, tvivelaktiga medel. Det är icke troligt, att Bror Petrén någonsin fallit för frestelsen. Även under mera upprörda skeden av den politiska striden var han samvetsöm och självkritisk.
    I kammardebatterna deltog han ej ofta, och hans stämma hade svårt att göra sig hörd i de stora plenisalarna. Men när han tog till orda, skockade sig gärna hans kamrater omkring hans plats; man visste, att när Bror Petrén talade, hade han något att säga.
    Som statsråd och som utskottsordförande nedlade Petrén ett intensivt och omfattande arbete på de uppgifter som förelades honom. Hans vänner menade, att han i det avseendet misshushållade med sina krafter och stundom nedlade för mycket arbete på detaljer av mindre vikt. Han måste ofta besvära nattvakten för att slippa ut ur riksdagshuset, ty först fram på morgonsidan kunde han slita sig från sitt skrivbord i ordföranderummet.
    Också åtnjöto hans betänkanden stort anseende inom riksdagskretsar. Särskilt betraktades hans utredningar av jordlagstiftningsfrågorna såsom ett standardverk till oumbärlig ledning för de följande årens lagstiftning i ämnet.
    Till Bror Petréns utmärkande egenskaper hörde hans blygsamhet och brist på karriärsinne. Sålunda avböjde han vid flera tillfällen anbud om landshövdingeämbeten och andra poster inom den högre administrationen.
    De som kände Bror Petrén skola säkert icke jäva omdömet att han var en domare av hög valör, en renhårig politiker samt en god och sympatisk människa.

Jakob Pettersson.