LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1938 ÅRS RIKSDAG.
AV
E. O. HOVRÄTTSASSESSORN SVEN ROMANUS.
I följande redogörelse ha de lagfrågor som tidigare behandlats i SvJT endast i korthet omnämnts. Redogörelsen är ej avsedd att vara uttömmande; beträffande av lagutskott behandlade ärenden hänvisas till de fullständigare förteckningarna under rubriken »Från riksdagen» i denna årgång s. 337 ff och 435 ff.
Civilrätt och speciell privaträtt. Genom ändring i 1 § förordningen ang. förlagsinteckning har möjliggjorts beviljande av sådan inteckning i inventarier och varor avsedda för apoteksrörelse (SFS nr 73). Tidigare har redogjorts för de nya bestämmelserna om hittegods (SvJT 1938 s. 250, SFS nr 121—122) och den nya gruvlagstiftningen (SvJT 1936 s. 381 och 1938 s. 335, SFS nr 314—317) — Arbetet med att bringa ur världen ålderdomliga pålagor å jord har fortsatts genom en lag om avlösning av avgälder från de till skatte försålda s. k. halländska kyrkohemmanen jämte vissa följdförfattningar (SFS nr 159—161).
Ändringar ha vidtagits i 19 kap. 10 § och 21 kap. 10 § jorddelningslagen, innebärande dels vissa lättnader i kraven på verkställande av gränsbestämning i samband med avstyckningsförrättning och dels föreskrifter om personliga kallelser å sakägare till ägodelningsrätts sammanträde. De nya bestämmelserna, som även föranlett en jämkning i 8 § ensittarlagen, ha trätt i kraft den 1 juli 1938 (SFS nr 163—164). Riksdagen har därjämte, i enlighet med hemställan av andra lagutskottet, hos K. M:t anhållit om en allmän revision av jorddelningslagstiftningen, se härom närmare SvJT 1938 s. 336. — Bestämmelserna i 66 § expropriationslagen om ersättning till ordförande och ledamöter i expropriationsnämnd ha undergått ändring såtillvida, att grunderna för ersättningen skola fastställas av K. M:t i administrativ ordning (SFS nr 221). Angående nämnda grunder har utfärdats kungörelse (SFS nr 222), vilken liksom lagändringen träder i kraft den1 januari 1939.
Ny jaktlag har utfärdats (SFS nr 274). Lagen, vilken trätt i kraft den 1 juli 1938, är i huvudsakliga delar byggd på ett i ämnet avgivet sakkunnigbetänkande, för vars innehåll redogjorts i denna tidskrift
1937 s. 75. Lagen har medfört ändringar i bl. a. servitutslagen (SFS ar 275). I samband med den nya jaktlagen har K. M:t utfärdat ny jaktstadga (SFS nr 279).
Vissa ogynnsamma erfarenheter av de s. k. byggsparkassornas verksamhet ha föranlett ändringar i 46 och 75 §§ lagen om ekonomiska föreningar. Om det visar sig att en ekonomisk förening med ändamål att anskaffa lån åt medlemmarna utövar sin verksamhet enligt grunder, som i tillämpningen medföra ett väsentligt gynnande av vissa medlemmar på övrigas bekostnad, kan domstol förklara föreningen skyldig att träda i likvidation. Och i syfte att förhindra tillkomsten av nya sådana föreningar har föreskrivits att registrering skall vägras, därest föreningens stadgar eller beslut som anmäles för registrering prövas åsyfta verksamhet av ovan nämnd art (SFS nr 414). 1912 års lag om understödsföreningar har ersatts av en helt ny lag i ämnet, åsyftande att i skilda avseenden åvägabringa en skärpt kontroll över ifrågavarande föreningars verksamhet. Sålunda införes registreringsplikt för samtliga understödsföreningar, och vidare upptagas i den nya lagen bl. a. bestämmelser om minimiantal medlemmar i understödsförening, om uttagandet av avgifter till föreningen, om skyldighet för föreningen att upprätta försäkringsteknisk utredning angående sin ställning och om fondbildning. Den nya lagen har trätt i kraft den 1 juli 1938 (SFS nr 96). I samband därmed ha vissa ändringar genomförts i förordningarna om erkända sjukkassor och om erkända arbetslöshetskassor (SFS nr 98—99). 1926 års lag om återförsäkringskassor, vilken under sin giltighetstid icke i något fall kommit i tillämpning, har, i stället för att omarbetas i anslutning till den nya lagen om understödsföreningar, helt upphävts (SFS nr 97).
I syfte att underlätta belåning av jordbruksegendom med växande skog ha vissa ändringar vidtagits i de för jordbrukskasserörelsen gällande författningarna (SFS nr 389—391). I samband därmed har 1930 års lag om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet gjorts tillämplig ej blott — såsom hittills — å hypoteksföreningarna utan även å andra långivare enligt K. M:ts bestämmande (SFS nr 387 se även nr 388). Därjämte ha i 5 § skogsvårdslagen upptagits vissa inskränkningar i rätten att avverka skog å nyförvärvad fastighet (SFS nr 392). — En ny lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna har utfärdats (SFS nr 297). Denna lag, som omfattar såväl de s. k. besparingsskogarna som allmänningsskogarna, innebär att i fråga om dessa skogars vård och förvaltning genomföres en ordning som nära överensstämmer med den för häradsallmänningarna gällande. Lagen träder i kraft den 1 januari 1940. Under lagen inrymmas icke de samfällda husbehovsskogarna i Västerbottens och Norrbottens län. Dessa skogar skola i stället, genom en den 1 januari 1939 ikraftträdande ändring i 1932 års lag om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden, införas under sistnämnda lag (SFS nr 299).
Såsom ett led i åtgärder till stödjande av trädgårdsnäringen har, efter
riksdagens hörande, vidtagits en ändring i § 11 näringsfrihetsförordningen, varigenom frö, träd och buskar undantagits från de produkter, som enligt paragrafen få fritt kringföras. Bestämmelserna om gårdfarihandel bliva till följd härav tillämpliga å kringförandet utom hemorten av de nyss angivna produkterna (SFS nr 289). — I övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling har genomförts en ändring innebärande lindring i de villkor under vilka den, som vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1936 bedrev arbetsförmedling i förvärvssyfte, skall kunna erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten. Enligt den tidigare lydelsen av lagen fick tillstånd till verksamhet, avseende förmedling av anställning utom riket eller anställning här i riket åt utlänning som vistas utom riket, endast meddelas för de fall och på de villkor Konungen efter överenskommelse med främmande stat bestämde. Detta krav, vilket i motsats till lagen i övrigt icke varit erforderligt med hänsyn till en av Sverige biträdd internationell konvention rörande avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, har nu satts ur kraft såvitt gäller tiden intill 1940 årsingång (SFS nr 70). Lagändringen har närmast varit avsedd att gälla förmedling av anställning åt musiker, sceniska artister och dylika yrkesutövare. — Beträffande tillägg till butikstängningslagen rörande öppethållande av konstgallerier hänvisas till tidigare lämnad redogörelse (SvJT 1938 s. 336, SFS nr 119).
I 1902 års lag innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar ha vidtagits ändringar i åtskilliga avseenden. Ändringarna innebära dels en revision av stadgandena om koncession å elektriska starkströmsanläggningar, dels införande av bestämmelser rörande reglering av prisen på elektrisk kraft och dels möjliggörandet av en statlig reglering av de villkor, som en strömleverantör äger uppställa för behörigheten att utföra installationsarbete inom leverantörens distributionsområde. Lagändringarna träda i kraft den 1 juli 1939 (SFS nr 458). Vidare kan antecknas en förordning ang. handel med vissa mineraloljor, vilken förordning huvudsakligen avser att bereda möjlighet för K. M:t att föreskriva skyldighet för försäljare av olja att hålla visst lager av olja samt skyldighet för importör att inköpa raffinerad olja från inhemskt oljeraffinaderi (SFS nr 367). Ett av K. M:t framlagt förslag till lag om handel med fodermedel har bifallits av riksdagen. — Den provisoriska lagen den 16 februari 1934 om valutaclearing har prolongerats ytterligare ett år framåt t. o. m. den 30 juni 1939 (SFS nr 110).
Här må slutligen nämnas, att i en nytillkommen lag stadgats att den 1 maj skall vid tillämpning av lag eller särskild författning vara likställd med allmän helgdag. Detta skall dock ej gälla i kyrkliga avseenden och ej heller i fråga om 7 kap. 3 och 4 §§ samt 14 kap. 45 § strafflagen (SFS nr 107).
Straffrätt. De genomgripande ändringarna i reglerna om sammanträffande av brott ha tidigare omnämnts i denna tidskrift (1937 s. 556 och 1938 s. 434). De nya principerna, vilka skola träda i tillämp-
ning den 1 januari 1939, ha förutom ändringar i strafflagen (SFS nr 251) medfört ändringar i ett flertal författningar på straffrättens och processrättens områden (SFS nr 252—263). — Den omstridda s. k. Åkarpslagen, 15 kap. 22 § 2 mom. strafflagen, har upphävts jämte den däremot svarande åtalsregeln i 24 § samma kapitel (SFS nr 250).
Även den s. k preventivlagen, 18 kap. 13 § 2 mom. strafflagen, har upphävts (SFS nr 566). I samband därmed har K. M:t efter riksdagens hörande utfärdat en förordning om handel med preventivmedel (SFS nr 567) och en förordning med vissa bestämmelser ang. fosterfördrivande medel (SFS nr 569). Beträffande den tidigare behandlingen av frågan om särskilda bestämmelser rörande handel med preventivmedel hänvisas till notiser i denna tidskrift 1934 s. 617 och 1937 s. 77. Den nu utfärdade förordningen i ämnet stadgar tillståndstvång för handeln med preventivmedel. Beviljande av tillstånd ankommer på länsstyrelserna resp. överståthållarämbetet, och tillstånd kan, när skäl därtill äro, återkallas. Från tillståndstvång undantages försäljning å apotek; någon skyldighet för apoteksinnehavare att saluhålla preventivmedel har emellertid icke föreskrivits. Försäljning genom kringföring eller utomhus får överhuvud taget icke äga rum. För brott mot förordningens bestämmelser stadgas straff av dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Närmare föreskrifter om tillstånds beviljande och återkallande ha meddelats av K. M:t i en samtidigt utfärdad kungörelse (SFS nr 568). Förordningen med vissa bestämmelser ang. fosterfördrivande medel avser att dels väsentligt inskränka handeln med vissa medel ägnade till fosterfördrivning och dels helt förbjuda import, tillverkning och tillhandahållande av vissa andra sådana medel. I ensärskild kungörelse (SFS nr 570) har K. M:t — i enlighet med vad i förordningen förutsatts — bestämt vilka medel som skola anses såsom fosterfördrivande ävensom beträffande vissa av medlen meddelat förbud av nyssnämnt innehåll. Handel med sådana medel som ej äro helt förbjudna får enligt förordningen icke utan medicinalstyrelsens tillstånd idkas annorstädes än å apotek, och den som tillhandahåller fosterfördrivande medel får utlämna medlen allenast efter rekvisition av behörig läkare eller veterinär eller till den som själv äger tillhandahålla sådana medel. Överträdelse av förordningens bestämmelser straffas med fängelse eller dagsböter. De nu nämnda förordningarna träda ikraft den 1 januari 1939; tillståndsprövning må dock ske dessförinnan. De mot preventivlagen svarande bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen § 3 13:o skola enligt ett av riksdagen såsom vilande antaget grundlagsändringsförslag upphävas. Då det i nämnda grundlagsstadgande för närvarande beskrivna brottet skall »straffas enligt allmän lag», kan enligt vad i propositionen till riksdagen uttalats någon olägenhet icke uppkomma till följd därav, att under tiden intill dess ändringen i tryckfrihetsförordningen hinner bliva definitivt genomförd full överensstämmelse mellan strafflagen och tryckfrihetsförordningen icke kommer att föreligga. — För den nya lagen om avbrytande av havandeskap (SFS nr 318) har tidigare redogjorts (SvJT 1938 s. 432).
De provisoriska lagarna mot spritsmuggling m. m., nämligen lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser ang. olovlig befattning med spritdrycker och vin (den s. k. spritinförsellagen), lagen den 27 november 1925 om utsträckt tillämpning av spritinförsellagen samt lagen den 31 maj 1935 med tillägg till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten, vilka lagar gällt t. o. m. den 30 juni 1938, ha erhållit fortsatt giltighet för tiden t. o. m. den 30 juni 1943. I samband därmed ha vissa ändringar genomförts i spritinförsellagen och i lagen den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel. Ändringarna avse huvudsakligen dels lättnader i villkoren för försäljning av forslingsredskap som jämlikt spritinförsellagen tagits i beslag och dels, beträffande båda de nyssnämnda lagarna, borttagande av beslagares andel i böter m. m. jämte därav betingad omläggning av reglerna om fördelningen (SFS nr 264—267).
Processrätt. I denna tidskrift har tidigare redogjorts för de nya bestämmelserna om doms avkunnande vid rådhusrätt (SvJT 1938 s. 232, SFS nr 72) och för bestämmelserna rörande underrättelse i besvärshänvisning om tilltalads rätt att påkalla muntligt förhör i hovrätt (SvJT 1938 s. 431, SFS nr 176). — I 9 § utsökningslagen har införts stadgande att Konungen äger för viss stad föreskriva att stadsfogden, i stället för att insända utdrag ur dagboken i utsökningsmål, skall å vissa tider för överexekutor uppvisa denna (SFS nr 71).
I anslutning till en av Sverige biträdd internationell konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om statsfartygs fri- och rättigheter har utfärdats lag med vissa bestämmelserom främmande statsfartyg m. m. (SFS nr 470). Lagen är, liksom konventionen, uttryck för en under senare tid framträdande tendens att begränsa främmande stats rätt till immunitet i processuellt och exekutivt hänseende såvitt angår tvister om rent privaträttsliga förhållanden. Såsom huvudregel har fastslagits att främmande stat i fråga om fordringar, vilka grunda sig på begagnande av fartyg som staten äger eller nyttjar, ej skall äga åberopa immunitet i annat fall än då fartyget brukas uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift. Riksdagen har vidare godkänt en internationell konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om kvarstad å luftfartyg ävensom ett i anslutning till konventionen upprättat, av K. M:t framlagt förslag till lag om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg. Enligt konventionen och lagförslaget skall från kvarstad och skingringsförbud i första rummet undantagas luftfartyg som användes uteslutande för statsändamål, därunder inbegripet postbefordran, och icke för affärsdrift; i lagförslaget har dock i fråga om luftfartyg, som äges eller uteslutande nyttjas av svenska staten, friheten från kvarstad och skingringsförbud ej gjorts beroende av villkoret att fartyget användes uteslutande för statsändamål. Vidare undantagas luftfartyg, som användas i regelbunden fart för allmän trafik, jämte nödiga reservfartyg och slutligen även luftfartyg, som eljest användes
för befordran av personer och gods mot vederlag, då fartyget är färdigt att avgå för sådan befordran. Lagens utfärdande är beroende av Sveriges ratificering av konventionen.
Stats- och förvaltningsrätt. Ett av riksdagen såsom vilande antaget förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen har omnämnts ovan under straffrätten. I kommunallagarna har genomförts sänkning av det invånarantal i kommun, vid vars överskridande fullmäktige institution skall vara obligatorisk, till 700 i stället för 1,500 (SFS nr 108—109).
I syfte att förbättra de statslösas och de politiska flyktingarnas ställning har genom lag (SFS nr 322) bestämts att — då jämlikt stadgande i lag eller särskild författning Konungen under förutsättning av ömsesidighet äger förordna att viss förmån skall tillkomma medborgare i annat land — Konungen jämväl må förordna att sådan förmån skall tillkomma personer, vilka icke någonstädes äga medborgarskap eller, ehuru de äga medborgarskap, icke åtnjuta sitt hemlands beskydd. 1937 års lag ang. åtgärder för att förhindra frivilligas deltagande i inbördeskriget i Spanien m. m. har förlängts att gälla t. o. m. den 28 februari 1939 eller den tidigare dag Konungen förordnar (SFS nr 54). Vidare har 1933 års lag om förbud mot politiska uniformer prolongerats för tiden t. o. m. den 30 juni 1941 (SFS nr 51). Genom lagar om skyldighet i vissa fall att i fredstid tillhandahålla förnödenheter m. m. för krigsmaktens behov och om förfogande över viss egendom för krigsmaktens behov (militär förfogandelag) har beretts möjlighet att redan före mobilisering säkerställa förnödenhetsanskaffningen och utkrävandet av tjänstbarheter (SFS nr 88—89). Härjämte har 1895 års rekvisitionslag efter huvudsakligen formell omarbetning ersatts av en ny lag i ämnet (SFS nr 87). För luftskyddets behov har en särskild förfoganderättslag utfärdats (SFS nr 90).
Ett av K. M:t framlagt förslag till lag ang. särskilda grunder för klockar- och organistlöns bestämmande samt om dispositionen av till klockar- och organisttjänst hörande avlöningstillgångar har bifallits av riksdagen. Förslaget avser att åvägabringa en definitiv avveckling av det för dessa befattningshavare ännu i betydande utsträckning kvarstående naturaavlöningssystemet.
I anledning av framställning från riksdagen har K. M:t utfärdat en förordning (SFS nr 286) enligt vilken till § 13 ordningsstadgan för rikets städer skall göras ett tillägg av innehåll, att därest tillställning anordnas av en till viss organisation ansluten förening, den omständigheten att utom föreningens egna medlemmar jämväl medlemmar i andra till organisationen anslutna föreningar äga tillträde icke skall föranleda att tillställningen skall vara att anse såsom sådan till vilken allmänheten har tillträde. I samband med nämnda framställning anhöll riksdagen, att K. M:t ville låta systematiskt sammanföra och i erforderlig mån jämväl omarbeta de i ordningsstadgan och därmed sammanhängande författningar ingående bestämmelserna rörande offentliga tillställningar, allt under beaktande av
kravet att dessa bestämmelser erhålla en sådan avfattning att den lojala föreningsverksamheten icke därigenom äventyras eller försvåras.
På den sociala lagstiftningens område märkes främst den nya lagen om semester (SFS nr 287). Lagen, som trätt i kraft den 1 juli 1938, äger tillämpning å alla arbetstagare utom statens tjänstemän, varjämte särskilt undantagits arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj eller som avlönas uteslutande genom andel i vinst. Såsom huvudregel gäller att arbetstagare, som innehaft sin anställning sedan minst 180 dagar, skall äga rätt till semester, vilken skall utgå för kalenderår och omfatta en dag för varje kalendermånad anställningen varat under närmast föregående kalenderår. Under semestern skall lön utgå; särskilda bestämmelser rörande beräknande av semesterlönen givas. I lagen har även upptagits en bestämmelse om skydd för s. k. bättre sedvänja. — För vidtagna ändringar i alkoholistlagen har redogörelse tidigare lämnats i denna tidskrift (1938 s. 433, SFS nr 215). Vidare äro att anteckna en omarbetning och komplettering i vissa avseenden av lagen om arbetarskydd (SFS nr 212) jämte vissa därav betingade ändringar i skogshärbärgeslagen (SFS nr 213). Slutligen må nämnas att riksdagen godkänt av K. M:t framlagda förslag till ny sjöarbetstidslag jämte vissa ändringar i sjömanslagen, vilken lagstiftning har till huvudsyfte dels att ersätta hittillsvarande provisoriska sjöarbetstidslag med lagbestämmelser, avsedda att utgöra en definitiv reglering av frågan, och dels att skapa grundval för en svensk ratificering av vissa internationella konventionsförslag i ämnet.