"Och sådant allt med rätta." Utnämningarna d. 23 april 1836 av justitierådet v. Rosén till president i Svea hovrätt och av hovrättsrådet, hovmarskalken greve Snoilsky till Roséns efterträdare i HD möttes i pressen av en kritik, så personligt förolämpande mot de befordrade att indragningsmakten flera resor kom till användning. Denna varning till trots fortsatte emellertid de liberala tidningarna att när tillfälle gavs visa de båda höga juristerna sitt misshag. På hösten 1842 gick ett rykte att Rosén, som i maj s. å. fyllt 67 år, ämnade taga avsked, under förutsättning dock att han kunde få behålla ej endast lönen — den vanliga pensionen — utan även taffelpengarna; och det sades också att Snoilsky, som ju 1840 varit nära att bli utvoterad av opinionsnämnden, vore villig att såsom det hette »cedera 'taffeln' och nöja sig med blotta 'stolen.'» Dagligt Allehanda fann det i hög grad stötande om sålunda »en ny erkänd medelmåtta» skulle genom ett ackord komma i besittning av presidentplatsen; »må då hellre hr Rosén fortfarande bliva oskadlig på sin plats och hr greve Snoilsky ännu en gång äventyra opinionsnämndens 'ostracism'.» Tidningen gav dock på samma gång Rosén sitt ironiska erkännande för en reform som han genomdrivit i hovrättens arbetssätt. Om, yttrade D. A., Snoilsky verkligen bleve president, »förmode vi att hr greve Snoilsky lärer bedöma Kongl. Hovrättens ståndpunkt med lika mycket urskillning som den avträdande presidenten, vilken såsom bekant är avskaffat den ryktbara refrängen i Kongl. Hovrättens domar: 'Och thetta allt med rätta'» (3 o. 5 sept. 1842).
    Efterforskningar, som med ledning av denna tidningsnotis anställts i hovrättens arkiv, ha visat till en början, att den avskaffade refrängen lydde så som rubriken här ovan anger, icke så som D. A. citerade — märkligt nog, då dess redaktör Dalman icke var någon främling vid domstolarna. Och vidare: reformen trädde i kraft från och med nyåret 1841; d. 15 dec. 1840 gavs den sista domen med refrängen (viktualiehandelsbolaget And. Enblom & C:o contra skeppsbyggmästaren Johan Sandström j:or), d. 13 jan. 1841 den första utan (kontraktsprosten M. Swederus m. fl. contra Christina Engström m. fl.).

690 FRÅN GÅNGEN TID.    Helt naturligt har emellertid forskningen icke velat nöja sig med dessa lätt vunna resultat utan även sökt ett svar på frågan om refrängens ålder. En flyktig genomgång av hovrättsarkivets bevarade rester har givit vid handen att refrängen blev första gången använd d. 17 juni 1628. Den hade då samma lydelse som när den avskaffades, men under mellantiden har en viss vacklan förekommit. Under 1637, t. ex., möta åtminstone 5 olika versioner: Och thet medh rätta, Och thet alt medh retta, Och thetta alt medh retta, Och sådant medh rätta, Och sådant alt medh retta. För 1648 påträffas frasen utan det inledande »Och». Ännu på 1650-talet omväxlar »thetta» med »sådant», vilket ord därefter torde blivit allenarådande.
    Åtskilligt står dock ännu kvar att utreda: refrängens genesis, vilka förebilder den kan ha haft i främmande länders kurialstil, huruvida dess införande eller avskaffande berott av något protokollfört beslut, dess förekomst i domar från övriga svenska hovrätter, o. s. v.

B. W.