Förslag om nya biträdande domare. I sina anslagsäskanden för nästa budgetår hava samtliga hovrätter framlagt förslag om inrättande av nya biträdande domarebefattningar, i vissa särskilt arbetstyngda domsagor såsom en tillbyggnad av nuvarande organisation och i andra i samband med indragning av befintliga sekreteraretjänster.
    Svea hovrätt anför i detta ämne — efter att ha redogjort för rådande ordning i fråga om domargöromålens fördelning i häradsrätterna — bl. a. följande:

    »Beträffande domsagosekreterarnas arbetsuppgifter har det i praktiken gestaltat sig väsentligt annorlunda än avsikten var vid tillkomsten av gällande domsagostadga. Bestämmelsen om skyldighet för sekreteraren att gå häradshövdingen tillhanda vid förande av dombok och övriga protokoll — en bestämmelse som vid stadgans avfattande sköts i förgrunden — har fått mycket ringa betydelse. Delvis har väl detta sin förklaring däruti att sekreterarens arbetskraft på de flesta håll i största möjliga utsträckning tages i anspråk för uppläggande av nya fastighetsböcker, men i många domsagor är grunden till väsentlig del att söka däruti att den dömande verksamheten måst i större utsträckning än man beräknat överflyttas på sekreteraren. I

NOTISER. 737flertalet domsagor tjänstgör sekreteraren i häradshövdingens ställe såsom rättens ordförande, förutom vid ett större eller mindre antal rannsakningar, under minst tio allmänna rättegångsdagar årligen. På sina håll är siffran avsevärt högre — — — — — — — — — — — — — — — —
    Det förhållandet att den dömande verksamheten i så stor utsträckning som sker utövas av domsagosekreterarna står ej i god överensstämmelse med den av statsmakterna hävdade uppfattningen att nämnda verksamhet bör i möjligaste mån anförtros åt personer med erfarenhet och beprövad skicklighet. Den som förordnas till sekreterare har i allmänhet på eget ansvar utövat domarverksamhet allenast i den begränsade utsträckning som den treåriga notarietjänstgöringen i domsaga medfört. Väl är det en förutsättning för sekreterarförordnandet att hans lämplighet för domarbanan blivit av hovrätten prövad, men han har ännu ej själv utövat domarverksamhet i hovrätten. Den med sekreterarskap förknippade domarverksamheten har därför på samma gång karaktären av en utbildning och det ligger särskild vikt därpå att sekreteraren erhåller erforderlig tid att väl bereda de mål som ankomma på hans handläggning och tillräckligt rådrum att överväga domar och utslag. Dessa förutsättningar kunna icke sägas föreligga i sådana förut berörda fall, då sekreterarens domaruppgifter hava en så betydande omfattning att de motsvara en häradshövdings. Omsorgen om rättsvården kräver här anlitande av arbetskrafter med större erfarenhet och skicklighet.»

    Hovrättens framställning utmynnar i en hemställan att i Sollentuna och Färentuna (Stockholm), Medelpads östra (Sundsvall) och Ångermanlands norra (Örnsköldsvik) domsagor måtte vid sidan av sekreteraren anställas biträdande domare samt att i Södra Roslags (Stockholm), Västra Hälsinglands (Ljusdal) och Medelpads västra (Sundsvall) domsagor sekreteraren måtte utbytas mot biträdande domare.
    Göta Hovrätt ger uttryck åt liknande synpunkter som Svea hovrätt med avseende på fiskalerna-sekreterarnas omfattande domarverksamhet och uttalar att det skulle stå i bättre överensstämmelse med domsagostadgans huvudprinciper, om åtminstone i de domsagor, där den dömande verksamheten är av sådan omfattning att den i relativt stor utsträckning måste anförtros åt annan än häradshövdingen, vid sidan av denne kunde ställas en biträdande domare med en hovrättsassessors kompetens och erfarenhet. Om biträdande domarbefattningar av nu angiven karaktär inrättades i ett antal domsagor i stället för där nu befintliga sekreterarebefattningar, skulle — anför hovrätten vidare — antalet för assessorer avsedda befattningar ökas, under det att de för fiskaler avsedda befattningarna skulle minskas, något som vore ägnat att minska den nuvarande onaturligt långa väntetiden för erhållande av adjunktion och förordnande som assessor och genom sålunda ökade befordringsmöjligheter främja domarrekryteringen överhuvudtaget.
    Hovrättens förslag går ut på att de nuvarande sekreteraretjänsterna utbytas mot biträdande domarbefattningar i Vättle, Ale och Kullings (Alingsås), Östbo och Västbo (Värnamo) samt Vadsbo (Mariestad) domsagor. Några helt nya tjänster ifrågasättas alltså icke av denna hovrätt.
    Hovrätten över Skåne och Blekinge hemställde i sina petita under åberopande enbart av den tyngande arbetsbördan i Blekingedomsagorna om anställande av biträdande domare jämte sekreterare i Bräkne och Listers (Sölvesborg) samt Östra och Medelsta (Ronneby) domsagor. I en senare framställning har hovrätten förklarat sig — med anledning bl. a. av övriga

738 NOTISER.hovrätters framställningar i ämnet — hava ånyo tagit under övervägande, huruvida de båda Blekingedomsagorna skäligen borde åtnöjas med att erhålla vardera en biträdande domare i utbyte mot nuvarande sekreteraren, men säger sig vidhålla sin uppfattning om behovet av såväl biträdande domare som sekreterare i båda domsagorna. Skulle allenast ett utbyte av sekreteraren mot biträdande domare äga rum, behövde oundgängligen — yttrar hovrätten — större delen av året särskild person förordnas att på eget ansvar upplägga fastighetsböcker. Därest emellertid av någon anledning en sådan anordning skulle anses vara att föredraga såsom ett provisorium framför anställandet av biträdande domare och sekreterare i båda domsagorna, skulle enligt hovrättens mening redan utbytet av sekreterarbefattningen mot en biträdande domare ur olika synpunkter innebära så stora fördelar för rättskipningen och domarrekryteringen, att hovrätten iandra hand vill tillstyrka denna anordning.
    Hovrätten för Övre Norrland yttrar i sin framställning på tal om fiskalerna-sekreterarnas domareverksamhet bl. a. följande:

    »Med den notarietjänstgöring i domsaga av 3 år, som för närvarande stadgas som villkor för erhållande av fiskalsförordnande i hovrätt, och med den prövning, som hovrätten företager innan dylikt förordnande meddelas, torde icke böra ur rättssäkerhetens synpunkt möta betänkligheter mot att de sålunda prövade domaraspiranterna såsom sekreterare i domsagorna tilllåtas hålla allmänna rättegångsdagar. Men å andra sidan synes detta endast böra ske i begränsad utsträckning. För att sekreterarna skola tillfredsställande kunna utöva domarkallet erfordras, att de få skälig tid att väl bereda de mål som ankomma på deras handläggning och gott rådrum att överväga domar och utslag. Härtill torde icke alltid finnas möjlighet för den händelse sekreterarna tilldelas en domarverksamhet av liknande omfattning som ankommer på en häradshövding. För en så omfattande domarverksamhet torde böra anlitas personer med större rutin och erfarenhet än sekreterarna kunna väntas ha förvärvat. Den betydande utsträckning vari sålunda sekreterarna utöva dömande verksamhet synes i själva verket i viss mån stå i strid med de syften som statsmakterna haft för ögonen vid utformning av domsagostadgans bestämmelser och med den ofta hävdade uppfattningen att den dömande verksamheten skall i största möjliga utsträckning anförtros åt personer med erfarenhet och beprövad skicklighet.»

    Hovrätten föreslår för det egna jurisdiktionsområdets del utbyte av sekreteraretjänster mot biträdande domarebefattningar i Västerbottens västra (Lycksele), Västerbottens norra (Skellefteå) och Torneå (Haparanda) domsagor. Avslutningsvis påpekar hovrätten den ur rekryterings- och befordringssynpunkt angelägna minskning av fiskalskåren och ökning av assessorsantalet, som förslaget kommer att medföra.
    Över hovrätternas nu refererade framställningar har yttrande inhämtats av 1937 års domsagoutredning. Denna tillstyrker helt Svea hovrätts och Norrlandshovrättens framställningar. Beträffande Göta hovrätt finner utredningen de framställda önskemålen böra tillmötesgås blott för Alingsås- och Värnamodomsagornas del — med anställande av biträdande domare i Mariestadsdomsagan borde däremot anstå. För Skånehovrättens vidkommande tillstyrkes utbyte av sekreteraretjänsterna i de båda Blekingedomsagorna mot biträdande domare, varvid — som hovrätten alternativt ifrågasatt — fastighetsboksarbetet tänkes tillgodosett genom förordnande för särskild person att på eget ansvar upplägga böckerna.

K. H.