III.
AV ADVOKATEN JOHN KALLSTENIUS.
EBERSTEIN gör i sin ovan intagna artikel gällande, att då man vid införande i försäkringsavtalslagen av bestämmelserna i FAL 104 § andra stycket endast haft för avsikt att skydda giftorätts- och laglottsberättigad mot intrång genom återkalleligt förmånstagareförordnande detta lagrum skulle bliva tillämpligt allenast om annan än make eller bröstarvinge insatts såsom förmånstagare, dock så att förstå, att därest make insatts såsom förmånstagare, stadgandet skulle sakna tillämplighet med avseende å beräkning av giftorättens storlek, men däremot vara av betydelse för bestämmande av laglotten, samt på motsvarande sätt,
för det fall bröstarvinge insatts såsom förmånstagare, vara utan verkan beträffande laglottens fastställande och äga tillämplighet allenast i fråga om giftorättens beräknande. Jacobsson utgår i sin artikel från samma uppfattning.
Ser man emellertid i första hand på själva lagtexten, finnes intet i de valda ordalagen, som giver vid handen, att en dylik inskränkning i stadgandets tillämplighet varit avsedd. »Har försäkringstagaren efterlämnat make, bröstarvinge, adoptivbarn eller dess bröstarvinge, skall», heter det, »där förordnandet kunnat av försäkringstagaren återkallas, försäkringsbeloppet, såvitt fråga är om efterlämnad sterbhusdelägares giftorätt, rätt till vederlag eller laglott, behandlas så som om beloppet tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente.» Av avfatningen att döma synes alltså framgå, att så snart förmånstagare insatts genom återkalleligt förordnande, och dödsbodelägare, tillhörande någon av nämnda kategorier, finnes, de givna bestämmelserna träda i funktion, oavsett vem som insatts såsom förmånstagare. Det förefaller ock antagligt, att, därest meningen varit att inskränka stadgandets räckvidd i ovan antydd riktning, denna avsikt skulle ha kommit till uttryck i lagtexten.
I motiven till försäkringsavtalslagen letar man ock förgäves efter något uttalande, varav skulle kunna hämtas ett stöd för den nämnda tolkningen. Härtill kommer, att denna skulle medföra högst egendomliga konsekvenser.
Om man, med användande av det av Eberstein först valda exemplet, antager, att boets behållning uppgår till 200,000 kr., samt att därtill kommer en försäkring å 50,000 kr., vartill såsom förmånstagare insatts en person utom kretsen av make eller bröstarvinge etc., skulle uppenbarligen — därest den avlidne efterlämnade make och bröstarvinge — fördelningen ställa sig sålunda:
Hustrun: | | |
Giftorätt 1/2 x (200,000 + 50,000) = | | 125,000 |
Bröstarvingen: | | |
Laglott 1/4 x (200,000 + 50,000) = | 62,500 | |
Arvslott därutöver | 12,500 | 75,000 |
Förmånstagaren: | | |
Hela försäkringsbeloppet | | 50,000 |
| | Kr. 250,000 |
Antages — med oförändrat exempel i övrigt — att i stället hustrun insatts såsom förmånstagare, skulle enligt den av Eberstein hävdade tolkningen fördelningen bliva följande:
Hustrun: | | |
Giftorätt 1/2 x 200,000 = | 100,000 | |
Såsom förmonstagare hela försäkringen | 50,000 | 150,000 |
Bröstarvingen: | | |
Laglott 1/4 x (200,000 + 50,000) | 62,500 | |
Arvslott därutöver | 37,500 | 100,000 |
| | Kr. 250,000 |
| | |
Med denna tolkning av 104 § andra stycket skulle således ett förordnande till förmån för hustrun föranleda därtill, att bröstarvingens lott bleve 25,000 kr. större, än om annan insatts såsom förmånstagare! Man torde dock få anse det vara en högst egendomlig konsekvens, att ett förordnande till förmån för hustrun skulle föranleda ökad arvslott för bröstarvingen.
Tolkas däremot stadgandet efter ordalagen, på sätt jag i min uppsats antagit vara det riktiga, skulle fördelningen bliva:
Hustrun: | | |
Giftorätt 1/2 x (200,000 + 50,000) = | 125,000 | |
Såsom förmonstagare | 50,000 | 175,000 |
Bröstarvingen: | | |
Laglott 1/4 x (200,000 + 50,000) | 62,500 | |
Arvslott i övrigt | 12,500 | 75,000 |
| | Kr. 250,000 |
| | |
D. v. s. med denna metod erhåller bröstarvingen lika mycket, vare sig hustrun eller annan insatts såsom förmånstagare, vilket onekligen måste anses vara ett mera tilltalande och förnuftigare resultat.
Det må i detta sammanhang erinras, att äkta makar, då det gäller förordnanden för dödsfalls skull, i övervägande flertalet fall önska tilllägga efterlevande maken största möjliga rätt, ofta på bekostnad av barnens laglottsrätt, som ej sällan för dem ter sig som ett tämligen ohemult ingrepp i deras rätt att ställa om sitt hus. Det synes då omotiverat, om lagstiftaren genom en regel, sådan som den i 104 § andra stycket givna, skulle hava velat tillskapa en legal presumtion i motsatt riktning.
Ännu en annan anmärkningsvärd följd uppkommer, för det fall bröstarvingen insatts såsom förmånstagare. Denne skulle då enligt Ebersteins och Jacobssons tolkning av lagrummet såsom laglott bekomma 1/4 X 200,000 = 50,000 kr., men med min tolkning 1/4 X (200,000 + 50,000 ) = 62,500 kr.
Med andra ord: Med tillämpning av Ebersteins och Jacobssons tolkning skulle, om bröstarvingen själv insatts såsom förmånstagare, hans laglott bliva mindre (50,000 kr.) än om vem som helst annan hade insatts såsom förmånstagare, i vilket fall laglotten skulle utgöra 62,500 kr.
Detta är icke oväsentligt, enär bröstarvingen alltid kan påfordra full och oinskränkt förfoganderätt över laglotten, medan rätten till arvslotten i övrigt genom den avlidnes förordnanden kan vara underkastad vittgående inskränkningar. Det förhållande, att bröstarvinge själv insatts till förmånstagare, skulle med den i förestående artiklar förfäktade tolkningen av 104 § alltså kunna föranleda betydelsefulla inskränkningar i hans rätt, vilket synes lika litet tilltalande, som den ovan påtalade konsekvensen av ett förmånstagareförordnande till makens förmån. Det förefaller därför knappast tänkbart, att sådana resultat av stadgandet i fråga varit avsedda.
Med den tolkning av lagrummet åter, varifrån jag utgått, bliver storleken av bröstarvingens laglott oberoende av vem som insatts såsom förmånstagare.
JACOBSSON framhåller i sin artikel, att min tolkning skulle leda därhän, att — då om make insättes såsom förmånstagare genom oåterkalleligt förordnande, dennes giftorätt endast beräknas till hälften av bobehållningen, försäkringen ej inräknad — den efterlevande alltså, om rätten till försäkringsbeloppet gjorts oantastbar, skulle erhålla mindre, än om rätten varit svagare. Härav anser han framgå, att min uppfattning måste vara oriktig.
Häremot vill jag endast erinra, att återkalleligt och oåterkalleligt förordnande ha så helt olika karaktär, att varje jämförelse synes utesluten. Det oåterkalleliga förordnandet står den rena gåvan nära, och remediet mot missbruk därav är att söka i bestämmelserna i nya G.B. 6: 6 a och 13: 6 samt arvslagen 7: 4. Liksom i fråga om gåva kan därför, om det oåterkalleliga förordnandet kränker giftorätt eller laglott, vederlagsanspråk uppkomma, resp. make eller bröstarvinge event. påkalla återgång.
För övrigt må erinras, att, enligt 7:4 arvslagen jfrd med 2 § samma kap., med testamente jämställbar gåva alltid — sålunda även om den skett till förmån för bröstarvinge — vid beräkning av laglott skall tilläggas kvarlåtenskapen. Detta gäller således även oåterkalleligt förmånstagareförordnande.1 Då regeln i 7:4 icke är direkt tillämplig på återkalleligt förmånstagareförordnande, har lagstiftaren tydligen vid utformandet av 104 § FAL avfattat sistnämnda lagrum i så nära överensstämmelse som möjligt med arvslagens bestämmelser, och det är då uppenbart, att om ett avsteg från den däri uttalade principen varit avsett, detta också skulle kommit till uttryck. Det sagda bestyrker riktigheten av min uppfattning beträffande 104 §:s innehåll åtminstone vad angår bröstarvinge såsom förmånstagare. En konsekvent lagtolkning fordrar emellertid då med nödvändighet — då lagtexten intet annat utsäger — att förhållandet bliver enahanda, där make insatts såsom förmånstagare.
Beträffande frågan, om försäkringsbelopp, varifrån förmånstagaren enl. 104 § nödgas avstå, skall i första hand tillfalla laglottsberättigad och i andra hand make, eller om en proportionell fördelning alltid bör förekomma, åberopar Jacobsson ett uttalande i justitierådet Eklunds kommentar till försäkringsavtalslagen. Jacobsson påpekar själv olikheten mellan detta yttrande och innehållet i motiven till lagen, vari utsäges, att förmånstagaren för att tillgodose laglottsanspråket nödgas avstå från en del av försäkringsbeloppet. Mig synes, att man — om man söker efter lagstiftarens avsikt med ifrågavarande lagbestämmelse — har större anledning att fästa avseende vid ett uttalande i motiven, än vid en därefter tillkommen kommentar, även om denna, såsom i detta fall, författats av en av de kommitterade. Att uttalandet i motiven utgöra ett stöd för min uppfattning på denna punkt torde vara uppenbart.
Jag vill slutligen även understryka, att jag icke — såsom Eberstein synes antaga — såsom stöd för min tolkning av 104 § åberopat, att »giftorätts- och laglottsberättigade böra få åtnjuta samma fördelaktiga
ställning, som om de varit testamentstagare». Detta har för mig icke framstått såsom premiss utan som slutsats, enär 104 § andra stycket enligt sin ordalydelse behandlar försäkringsbeloppet såsom tillagt förmånstagaren genom testamente.1