Dröjsmål med förmyndareförordnanden. Det nuvarande systemet för förordnanden av förmyndare och gode män synes i åtskilliga fall leda till dröjsmål, som äro onödiga och som säkerligen i många fall äro skadliga för de intressen, förordnandena skulle skydda. Det är ju omöjligt att bedöma, i vilken utsträckning reella olägenheter föranletts därav. Men det torde vara tillräckligt att påpeka, att en inkompetent ledning av ett dödsbos affärer även efter relativt kort tid kan ställa de sedermera förordnade förmyndarne och gode männen inför fullbordade fakta, vilkas följder icke kunna undvikas, samt att undandragande av tillgångar och andra oegentligheter otvivelaktigt underlättas genom dröjsmål med förmyndare- och godmansförordnanden. Genom förhalning av bouppteckning kan fristen för oegentligheter utsträckas icke så litet. — Systemet med granskning av dödlistor är ej tillräckligt effektivt. Det är alltid olämpligt att hopa vissa göromål till vissa terminer, om ett löpande system kan genomföras. Det nuvarande förfaringssättet verkar bl. a. ej nog snabbt, emedan granskning i bästa fall sker genast efter kvartalsslutet, men med hänsyn till arbetsbördan — om än med orätt — säkerligen ofta långt efter varje kvartals slut, och bouppteckningsföreläggandena sedan taga ytterligare tid. Förrän bouppteckning inkommit, får häradsrätten nästan aldrig kännedom om behovet av förmyndare.
    För att ej upptaga för mycket utrymme må här endast framhållas, att systemets brister utan synnerlig svårighet borde kunna avhjälpas i följande ordning:
    Så snart anmälan om dödsfall inkommit, undersöker prästen huruvida omyndiga dödsbodelägare finnas upptagna i kyrkoböckerna. Är så fallet, sändes förteckning över de omyndiga omedelbart till domhavanden. Eljest anmäles endast den avlidnes namn och adress dit.
    Samtidigt sänder prästen till dödsboet ett brevkort på tryckt formulär med anvisning därom, att anmälan inom stadgad kort tid bör ske om huruvida förmyndare erfordras eller huruvida god man behöves för

 

¹ Särskilt besvärlig kan prövningen bliva om testamentsgivaren avlidit före och föregående innehavaren efter ikraftträdandet av 1933 års skatteskärpning.

² Antag t. ex. att i det nyss angivna fallet värdet å C's arv efter B var 56,000 kr. Undersöker man då, vad skatten skulle bli vid olika värden å nyttjanderätten, finner man, att, under förutsättning att sagda värde understiger 3,000 kr., blir skatten, beräknad å nyttjanderättens värde enligt klass IV, mindre än det belopp varmed skatten å 56,000 kr. enligt klass I ökas, om till denna arvsandel lägges värdet å nyttjanderätten. Är detta värde jämnt 3,000 kr., blir skatten densamma antingen den beräknas enligt den ena eller den andra metoden, och ökas värdet ytterligare blir det för C billigare med skatt å den sammanlagda andelen efter klass I. Detta innebär enligt gällande skattetariff, att om värdet å nyttjanderätten ökar från 1,000 till 3,000 kr., stiger skatten med 100 kr. per tusen kr. ökning. Ökas värdet ytterligare med tusen kr. från 3,000 kr. till 4,000 kr. blir skatten endast 80 kr. större, d. v. s. progressionen avtager. 

bortavarande, sjuka m. fl., samt huruvida omyndiga dödsbodelägare, som ej framgå av prästbeviset (t. ex. av frånskild make inom annan församling vårdade barn eller barnbarn eller sidoarvingar), finnas och var de äro bosatta. — Vidare bör föreskrift finnas om förslag till de uppdrag, som böra komma i fråga. — Erinran om påföljder av uteblivet svar bör även finnas i formuläret. — Blankett för svar bör bara fogat vid kortet.
    När domhavanden fått anmälan från prästen, bör anteckning genast ske i ett diarium. Har svar från dödsboet ej inkommit inom förelagd tid, bör anmaning om åtgärd genast tillställas överförmyndaren, som mot rätt till viss föreskriven ersättning i varje fall, då underlåtenheten å dödsboets sida föranleder hans ingripande, inom stadgad kort tid skall inkomma med erforderliga förslag jämte yttranden från dem, som böra höras i saken. Kommer ärendet tillbaka från överförmyndaren utan att vara i komplett skick, bör i regel domhavanden genast giva provisoriska förordnanden för tiden till dess häradsrätten kan fatta slutligt beslut.
    Det här ytligt skisserade förfarandet skulle utan att bereda mycket mera arbete, än det nuvarande gör, medföra betydligt ökad säkerhet, reda och överskådlighet i förhållandena. — Dödlistorna bleve överflödiga och diariet skulle dag för dag lämna upplysning om de förelägganden, som behövdes, både i fråga om förmynderskapsärenden och dröjsmål med bouppteckningar. — Alla dessa förelägganden borde tillhöra domhavandens kompetensområde, och såväl protokoll som expeditioner i dylika ärenden kunde uppsättas enligt något arbetsbesparande blankettsystem.
    Förmyndare och gode män borde vid tillämpning av det antydda förfarandet alltid kunna vara förordnade inom tre veckor à en månad efter dödsfallet.

E. G. Leijonhufvud.