Lagberedningen har, enligt sin till K. M:t avgivna redogörelse för 1938, under året fortsatt arbetet med utredning av frågan om revision av aktiebolagslagstiftningen. Utredning har sålunda företagits och utkast till lagtext upprättats rörande vissa ämnen som tidigare ej varit föremål för närmare behandling, nämligen om aktiebrev och aktiebok, om ändring av bolagsordningen och vissa andra fall, då särskild röstpluralitet erfordras, om klander av bolagsstämmobeslut, om likvidation och upplösning samt om skadestånd och straff. Vidare har bearbetning skett av tidigare upprättade utkast till bestämmelser om aktiebolags bildande, om inbetalning, ökning och nedsättning av aktiekapitalet samt om avsättning till fonder och om vinstutdelning, ävensom av utkast till bestämmelser om styrelse, verkställande direktör och firmateckning, om revision samt om redovisningen inom aktiebolagen (balansräkning, vinst- och förlusträkning, förvaltningsberättelse, koncernredovisning) och om bolagsstämma.
    Under september och oktober månader har lagberedningen haft överläggningar i Stockholm med delegerade för de övriga nordiska länderna. Därvid deltogo för Danmark Overregistrator H. B. Krenchel, åtföljd av Fuldmægtig E. Qvist såsom sekreterare, för Finland professorn Lauri Cederberg och för Norge expeditionschefen P. Augdahl. Vid sammanträdet behandlades särskilt frågorna om aktiebrev och aktiebok, om redovisningen och revisionen inom aktiebolag, om ändring av bolagsordningen, om klander av bolagsstämmobeslut och om skadestånd, varjämte åtskilliga frågor på andra områden av aktiebolagslagstiftningen voro föremål för överläggning. Lagberedningens blivande betänkande med förslag till ny aktiebolagslagstiftning beräknas kunna föreligga färdigt i början av nästkommande budgetår.
    Under december 1938 har en av lagberedningens ledamöter, hovrättsrådet E. Anderberg, i samråd med beredningens ordförande påbörjat vissa förberedande utredningar för revision av jordabalken.

 

    Den s. k. Unmans-affären. K. M:t har nu behandlat framställda krav på förnyad utredning av den s. k. Unmansaffären.
    Artisten Gustaf Unman ärvde efter sina föräldrar en ansenlig förmögenhet.

 

I november 1928 försattes han på egen begäran i omyndighetstillstånd. Ungefär ett år senare blev han åter förklarad myndig. Enligt hans förmyndares redovisning ägde han då i tillgångar utöver skulder inemot 1 miljon kr. Han var myndig ungefär 21/2 år eller till den 3 mars 1932, då han ånyo förklarades omyndig. Enligt den redogörelse, som hans nye förmyndare lämnade över hans ekonomiska ställning vid den senare omyndighetsförklaringen, visade hans bo efter dåvarande affärsläge en ej obetydlig brist.
    Under sin myndighetstid 1929—1932 invecklade Unman sig i vidlyftiga affärer rörande ett garveriföretag och företog vidare ombyggnad av två av sina sju fastigheter i Stockholm för en halv miljon kronor. Trots att Unman sålunda hade en omfattande förmögenhetsförvaltning och låg i stora affärer, saknade han ordnad bokföring.
    Så snart förmyndaren avgivit redovisning för 1932 års förvaltning — detta skedde icke förrän i november 1933 bl. a. på grund av Unmans bristfälliga bokföring — angrep Unman förmyndaren under påstående att denne, en assessor vid Stockholms rådhusrätt, gjort sig skyldig till förskingring av betydande belopp och företett falska förmyndarräkningar. Sedan förmyndarkammaren med biträde av revisorer verkställt undersökning och därvid icke funnit anledning till sakliga anmärkningar mot förvaltningen, påstods från Unmans sida, att de, som verkställt undersökningen, voro delaktiga i förmyndarens brott. Härjämte gjordes gällande, att vissa av de personer, som bistått Unman i hans förmögenhetsförvaltning under hans myndighetstid 1929—1932, förfarit brottsligt mot honom. Sedan polisundersökning rörande de uppgivna brotten i vissa hänseenden ägt rum utan att föranleda någon åtgärd, blevo dåvarande polismästaren och kriminalchefen i Stockholm m. fl. föremål för angrepp. Slutligen riktades också angrepp mot de sinnessjukläkare, som på myndighets föranstaltande undersökt Unman och dennes medhjälpare f. d. polisöverkonstapeln Torsten Dahnberg, vilken tidigare vårdat så sinnessjukhus. Sammanlagt blevo icke mindre än 14 personer anmälda till åtal för brott mot Unman.
    I anledning av de gjorda beskyllningarna verkställdes undersökning i vissa delar av ärendet av olika myndigheter. Därvid framkom icke någon omständighet som kunde föranleda åtgärd mot de anmälda. Undersökning verkställdes sålunda av förmyndarkammaren vid upprepade tillfällen 1934—1936, av JO 1935 och av överståthållarämbetet 1936. Vidare företog revisionssekreteraren F. Rudewall i egenskap av t. f. justitiekansler i december 1936 och januari 1937 en undersökning av saken i dess helhet, likaledes utan att finna ärendet påkalla någon åtgärd.
    De verkställda undersökningarna visade, att Unmans stora förluster uppstått under hans myndighetstid och huvudsakligen hänförde sig till hans engagement i det förut nämnda garveriföretaget.
    Trots den gjorda undersökningen restes ytterligare krav på utredning i saken från olika håll. I anledning härav uppdrog justitieminister Westman åt JK att yttra sig i ärendet. JK inhämtade i sin tur yttrande av revisionssekreterare Rudewall, som avfattade en utförlig promemoria över sin undersökning i Unmansaffären. Härvid genomgick Rudewall ånyo samtliga affärstransaktioner och de mot förvaltningen av Unmans egendom eller eljest fram-

 

ställda anmärkningarna. Därvid förekom intet, som gav Rudewall anledning till ändrad ståndpunkt i frågan.
    Rudewalls promemoria, som i tryck upptager över 200 sidor, har därefter varit föremål för yttranden av Unmans nuvarande förmyndare i ekonomiska angelägenheter, auktoriserade revisorn Erik Karlsteen, av stadsrevisorn M. Billing och revisorn A. Strömberg, vilka Unman av eget initiativ anlitat för undersökning av sina affärer, av auktoriserade revisorn Sven Hagström ur bokföringsteknisk synpunkt samt av häradshövdingen Ernst Aderlund, vilken i vissa av framställningarna med begäran om förnyad utredning särskilt angivits som lämplig utredningsman. De båda sistnämnda hade av justitieministern förordnats att biträda vid utredningen inom justitiekanslersämbetet. Karlsteen har för sin del underkastat sig de slutsatser, vartill Rudewall kommit. Billing och Strömberg hava framhållit värdet av den enligt deras uppfattning betydelsefulla och allsidiga utredning som verkställts. I samtliga de fall, där på grund av en viss tvekan och oklarhet Unman påkallat utredning från Billings och Strömbergs sida, har enligt deras yttrande fullständig klarhet vunnits beträffande verkliga sakförhållandet. Billing och Strömberg uttala slutligen, att någon ytterligare utredning utöver den som nu verkställts icke är av behovet påkallad. Även Aderlund har kommit till det resultatet att någon ytterligare utredning från JK:s sida icke erfordras.
    I sitt yttrande har JK anfört: Enligt justitiekanslersämbetets uppfattning har genom de verkställda undersökningarna sådan utredning förebragts rörande den Unmanska förmögenhetsförvaltningen, att anledning saknas för ämbetet att vidtaga eller förorda ytterligare åtgärd i berörda hänseende. Justitiekanslersämbetet finner alltså de framställda kraven på förnyad undersökning av Unmansaffären icke böra föranleda någon åtgärd.
    K. M:t har den 30 dec. 1938 funnit de inkomna framställningarna icke föranleda någon K. M:ts vidare åtgärd.
    JK:s utredning är publicerad såsom del II av »Justitiekanslersämbetets utredning rörande vissa åtgärder vid förvaltningen av P. Unmans och G. Unmans egendom under deras omyndighet m. m.» Del I, publicerad i juni 1938, avser vissa detaljer i affären, jämväl berörande förmögenhetsförvaltningen för P. Unman, en farbror till G. Unman.