Förslag till strandlag. Fritidsutredningen (ordf. landshövding Hilding Kjellman, sekr. hovrättsassessorn Gunnar Carlesjö) har till socialministern avgivit ett d. 28 nov. 1938 degtecknat betänkande med förslag angående reglering av strandbebyggelsen m. m. (SOU 1938:45; jfr SvJT 1938 s. 540 och 631.)
    Betänkandet innehåller bl. a. förslag till strandlag. Denna lag föreslås skola äga tillämpning å strandområdena vid saltsjön samt sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. Med strandområde förstås mark samt vattenområden inom ett avstånd av 500 m. från strandlinjen vid normalt högvatten. Konungen äger förordna, att vad i lagen stadgas beträffande strandområde skall äga motsvarande tillämpning å strandområde vid annan än där nämnd insjö samt å strandområde vid rinnande vatten. Undantagna från lagens tillämpning äro områden, vilka ingå i fastställd stadsplan, stomplan eller byggnadsplan eller godkänd avstyckningsplan.
    Lagen innehåller bl. a. den regeln, att inom strandområde icke må annorstädes än inom byggnadsområden, som blivit fastställda enligt bestämmelserna i lagen, uppföras byggnad eller verkställas avstyckning av lägenheter för bostadsändamål eller för beredande av plats för industriella anläggningar eller i annat liknande syfte. Detta förbud gäller dock icke byggnad, som erfordras för rikets försvar eller för jordbrukets, skogsbrukets, fiskerinäringens eller den allmänna samfärdselns behov och ej heller avstyckning av område, som var bebyggt vid lagens ikraftträdande. Byggnadsområde fastställes av länsstyrelsen efter ansökan av markägare. Vid fastställande av byggnadsområde bör, där ej särskilda skäl föranleda till annat, iakttagas, att ett efter landskapets beskaffenhet och andra föreliggande förhållanden anpassat bälte av lämplig bredd intill strandlinjen lämnas fritt från bebyggelse samt att icke heller i övrigt såsom byggnadsområde avsättes mark, vars bebyggande kan väntas skada strandens natur och egenart eller medföra ett utnyttjande av strandområdet, som eljest är olämpligt ur allmänna synpunkter. Byggnadsområde skall till belägenhet och utsträckning bestämmas så, att markägares möjligheter att utnyttja sin egendom icke komma att stå i uppenbart missförhållande till dennas värde. Sådant missförhållande skall icke anses föreligga, om byggnadsområde omfattar 70 % eller mera av markägares inom strandområdet belägna, för bebyggande användbara mark. Lika med fastställt byggnadsområde anses fastighet med en areal icke överstigande 1,000 m², varå byggnad fanns uppförd eller var under uppförande vid lagens ikraftträdande.

I. S.

 

    Avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie hovrättspersonal. 1936 års lönekommitté har den 21 december 1938 avgivit betänkande med förslag till civilt icke-ordinariereglemente (SOU 1938:52). Förslaget avser jämväl den icke-ordinarie hovrättspersonalen.
    Kommittén har eftersträvat att skapa ett enhetligt lönereglemente för principiellt all civil icke-ordinarie personal i anslutning till det år 1938 av riks-

 

dagen antagna civila avlöningsreglementet för ordinarie befattningshavare; det nu framlagda förslaget är avsett att träda i kraft samtidigt med ordinariereglementet den 1 juli 1939. Enligt förslaget avskaffas den nuvarande gruppen befattningshavare »på extra stat». All icke-ordinarie personal indelas sålunda i dels extra ordinarie tjänstemän och dels extra tjänstemän (beträffande kommunikationsverken aspiranter).
    Löneplanen för extra ordinarie upptager i förslaget 30 lönegrader, motsvarande lönegraderna A 1—30 i det nya ordinariereglementet. Lönegraderna 1—19 omfattar vardera 5 löneklasser och lönegraderna 20—30 vardera 4 löneklasser. Lägsta löneklassen i varje lönegrad är den med ordningsnummer närmast lägre än vederbörande lönegrad (i lönegrad 1 finnes en lägsta löneklass a). Löneplanen för extra tjänstemän upptager 20 lönegrader, motsvarande A 1—20; varje lönegrad omfattar här 3 löneklasser, den lägsta 3 ordningsnummer lägre än vederbörande lönegrads (för lönegrad 1 finnas löneklasserna c, b, a, för lönegrad 2 löneklasserna b, a, 1, o. s. v.). Löneklassplacering och löneklassuppflyttning för icke-ordinarie sker efter motsvarande grunder som för ordinarie tjänstemän. I viss lönegrad utgår sålunda i regel lönen för e. o. befattningshavare efter den löneklass, som är ett ordningsnummer lägre, och för extra befattningshavare efter den löneklass, som är tre ordningsnummer lägre än den för ordinarie befattningshavare i motsvarande lönegrad. Rörligt tillägg efter levnadskostnadsindex och i förekommande fall kallortstillägg skola utgå såsom för ordinarie tjänstemän. Med extra ordinarie anställning skall såsom nu följa rätt till såväl tjänstesom familjepension.
    Vad angår formen för antagning i icke-ordinarie befattning stadgas i förslaget, att antagningsbevis eller annan skriftlig antagningshandling skall utfärdas. Entledigande av e. o. tjänsteman av annan anledning än tjänstefel skall ske efter skriftlig uppsägning, vilken såvitt möjligt bör verkställas senast tre månader före befattningens upphörande.
    Hovrätternas assessorer, vilka nu icke ha lön sig tillförsäkrad i viss tjänstebefattning utan endast äga rätt att i mån av tillgång å plats i tur och ordning erhålla adjunktion i hovrätten och därvid åtnjuta lön »såsom» befattningshavare å extra stat med placering i lönegraden B 29 i nuvarande avlöningsreglementet, föreslås skola bliva e. o. tjänstemän i lönegrad A 29, d. v. s. såsom för närvarande med begynnelselön i 28:de löneklassen.
    Beträffande den övriga icke-ordinarie hovrättspersonalen gäller för närvarande, att adjungerad ledamot, som ej är assessor, i regel uppbär avlöning enligt 26:e löneklassen. För fullgörande av fiskalsgöromål äga hovrätterna förordna ett begränsat antal extra fiskaler, i Svea hovrätt högst 20 och i övriga hovrätter i proportion därtill. Förordnanden givas för viss, i regel kortare tid. Extra fiskal uppbär lön efter 15:de löneklassen. Den vilken tjänstgjort som fiskal eller som sekreterare i domsaga eller innehaft vissa andra förordnanden inom domstolsväsendet under 1 1/2 år uppflyttas emellertid i 21:a löneklassen; dock fordras för uppflyttning att under minst 6 månader hava tjänstgjort som ledamot eller fiskal i hovrätt eller hava fullgjort fiskalsgöromål efter hovrättens förordnande. Vidare finnas i hovrätterna ett begränsat antal fiskalsaspirantarvoden å ett årligt belopp av 2,892 kronor.

 

    Kommittén framhåller, att avlöningsförhållandena för rekryteringspersonalen i hovrätterna väsentligt avvika från de grunder, som fastställts för ickeordinarie tjänstemän i allmänhet, och finner det icke erforderligt eller lämpligt att för framtiden bibehålla dessa avvikelser. De riktlinjer för en omläggning, som av kommittén framläggas och som ansluta sig till den nuvarande hovrättsorganisationen, gå i huvudsak ut på följande.
    Sedan domaraspiranten efter provföredragningarna blivit godkänd skulle han antagas till extra fiskal med placering såsom extra tjänsteman i 18:de lönegraden, och lön skulle följaktligen komma att utgå enligt 15:de löneklassen. Kommittén ifrågasätter, huruvida icke någon mindre ersättning i form av fiskalsaspirantarvode borde utgå jämväl under den allra första aspiranttiden, men finner frågan härom, med hänsyn till sitt samband med domsagonotariernas avlöningsförhållanden, böra prövas vid den pågående utredningen angående domsagopersonalens löneförmåner. Anställningen som extra fiskal borde enligt kommittén bibehållas till dess aspiranten tillträder sekreterarplats i domsaga, då han skulle antagas till e. o. fiskal i hovrätten med placering i 21:a lönegraden och således med begynnelselön efter 20:de löneklassen. Anställningen som e. o. fiskal skulle bibehållas såväl under tjänstgöringen å domsaga som under den senare hovrättstjänstgöringen. Vid adjunktion i hovrätten skulle utfärdas vikariatsförordnande å assessorstjänst, i följd varav vikariatsersättning skulle utgå enligt icke-ordinariereglementets regler för vikariat å tjänst i 29:de lönegraden, d. v. s. med, utöver fiskalslönen, 4 kr. 65 öre för dag.
    Kommittén anmärker, att den föreslagna befordringsgången förutsätter, att vid statberäkningarna budgetårsvis på förhand beräknas det erforderliga antalet icke-ordinarietjänster inom olika lönegrader.

B. H.