KRISTIAN SINDBALLE. Dansk Søret. København 1936—38. Gyldendal. 516 s. Kr. 25.00.
Det är mycket betydande, med varandra väsentligen överensstämmande, ändringar i den nordiska sjörättslagstiftningen som antingen — i Danmark, Norge och Sverige — trätt i kraft med 1939 års ingång eller — såsom i Finland — avses att snart vara genomförda. Det gäller nu närmast en omdaning, huvudsakligen i enlighet med viktiga internationella konventioner, av hela det centrala sjörättsområdet, befraktningsrätten med vad därtill hör, samt nya regler om redareansvar och sjöpanträtt. Redan åren 1922—1924 tillkommo ju nya, väsentligen lika, sjömanslagar i alla de nordiska länderna. En av dem som från början samt på det mest ledande och verksamma sätt deltagit i det senaste, nu avslutade, långvariga nordiska sjölagstiftningsarbetet är juris professorn, dr KR. SINDBALLE i København; och han har nyligen lagt sista handen vid sitt ovan nämnda häftesvis utkomna arbete.
Det är ett förnämligt verk varmed den nordiska sjörättslitteraturen nu begåvats, så mycket mera välkommet som de äldre handböckerna enligt sakens natur icke längre kunna vara fullt användbara. Visserligen är den, rätt vidlyftiga, redogörelse som Sindballe lämnar för de mera offentligrättsliga sidorna av ämnet — fartygs byggnad och utrustning, mätning och registrering samt tillsynen över sjöfartssäkerheten och politilagstiftningen i allmänhet — uppenbarligen av väsentligen speciellt danskt intresse. Men i övrigt är i regel framställningen lika aktuell för alla de nordiska länderna. Förf. har i sin allmänna verksamhet sysslat med praktiska problem inom sjöfarten samt på närliggande områden och var bl. a. ordförande i den kommission, som utarbetade den erkänt förträffliga motsvarigheten till vår svenska sjöförsäkringsplan, Dansk Søforsikrings-Konvention af 2. April 1934. Han är således väl förtrogen även med ämnets mera praktiska sidor. Men eljest finner man bevis på hans kända skarpsinne och vetenskapliga grundlighet särskilt inom de mera teoretiska delarna av materien, så invecklade ämnen som om redarens skyldighet att vårda godset och hans ansvarighet i allmänhet, konnossementets rättsliga natur och verkan, sjöpanträtt etc. I en sådan detaljfråga som om kollisionsansvaret vid bogsering lägger förf. — visserligen delvis med stöd av de nya redaransvarighetsreglerna — ett tidigare mycket omstritt spörsmål tillrätta på ett originellt och som det förefaller riktigt sätt. Synd är det endast att framställningen stundom verkar något koncentrerad och ej alltför lättläst. Men villigt skall medges att det är vanskligt, för att ej säga omöjligt, att t. ex. behandla den juridiskt så svåra läran om konnossementet på ett mera populärt sätt.
De i de nordiska sjölagarna i väsentligen oförändrat skick kvarstående reglerna om gemensamt haveri ha ej längre någon större praktisk betydelse, sedan genom de s. k. York-Antwerpen-reglerna 1924 åstadkommits en i det hela internationell rätt på området. I sin bok förbigår emellertid Sindballe icke heller detta juridiskt intressanta rättsinstitut, ehuru han härvid i stor utsträckning tar de nämnda internationella reglerna till hjälp för tolkning eller belysning. Även på detta svåra område, som för en icke praktiker dock alltid måste vara rätt främmande, kommer han med givande uppslag och synpunkter.
Då förf. i sitt förord säger sig i arbetet bortse från frågor hörande till den internationella privaträtten, beklagar man i hög grad detta, då hithörande praktiskt viktiga och inom särskilt sjörätten ofta framträdande spörsmål sällan bli föremål för sakkunnig behandling, och man vägrar bestämt att godta vad förf. med en för visso oberättigad blygsamhet framför som skäl för sin underlåtenhet, otillräcklig kunskap om ämnet.
Arbetet avslutas med ett sakregister, som förefaller vara särdeles fullständigt och praktiskt användbart.
P. H.