Å. HAMMARSKJÖLD (ancien greffier et ancien juge de la Cour permanente de justice internationale). Justice internationale. Précédé d'une étude sur l'auteur par M. MAX HUBER, ancien président de la Cour permanente de justice internationale. Leiden 1938. Sijthoff. 846 s.

 

    Det var bekant, att Åke Hammarskjöld, vars allt för tidiga bortgång för två år sedan djupt beklagades av alla, som hysa intresse för den internationella rättsordningens utveckling och befästande, vid sidan av sina maktpåliggande uppgifter vid Fasta mellanfolkliga domstolen i Haag medhann en omfattande skriftställareverksamhet. Alstren av denna voro emellertid spridda i ett stort antal tidskrifter och publikationer av olika slag, utgivna i skilda länder. Dessutom publicerades de ofta under pseudonym, t. o. m. under ett flertal växlande dylika. Åke Hammarskjölds författarverksamhet var därför synnerligen svår att överblicka.
    Det är därför ägnat att väcka den största tillfredsställelse, att en krets av Hammarskjölds vänner velat hedra hans minne genom att sammanföra ett antal av hans uppsatser jämte några tal och anföranden i en volym med ovanstående titel. Den bibliografi över Hammarskjölds skrifter, som finnes införd i arbetet, upptager cirka 60 nummer — en i

 

T. GIHL. 547sanning imponerande prestation, särskilt om man betänker, med vilken utomordentlig energi och nitälskan Åke Hammarskjöld hängav sig åt sina krävande uppgifter i Haag, icke minst den ytterst arbetstyngda posten som domstolens »greffier», vilken han fyllde under större delen av den tid, varunder dessa skrifter tillkommo. I den föreliggande volymen äro ett trettiotal uppsatser eller tal införda, samtliga ägnade åt eller stående i något samband med den institution, åt vilken Hammarskjöld ägnade sitt livsverk: Fasta mellanfolkliga domstolen i Haag. Bland de uppsatser, som utelämnats, äro ett par, som beröra Röda Korset, samt några, som röra internationella funktionärers rättsställning. Åt sistnämnda fråga hade Hammarskjöld bl. a. ägnat en serie föreläsningar, hållna vid Académie de droit international i Haag och publicerade i denna akademis Recueil.
    Främst i den nu publicerade samlingen komma ett antal uppsatser eller anföranden, ämnade att sprida kännedom om och klargöra Fasta mellanfolkliga domstolens uppgifter och sätt att fungera. Stundom avsedda för en bredare publik och följaktligen mera populärt hållna, stundom — såsom i det högintressanta, inför »the Royal Institute of International Affairs» hållna föredraget med titeln »The Permanent Court of International Justice and its place in international relations» — innefattande en mera fördjupad behandling av problemen, utmärkas de alltid av en elegans och en klarhet i framställningen, som endast den mest fullständiga behärskning av ämnet kan skänka.
    Ett avsevärt antal uppsatser äro ägnade åt frågor rörande Fasta domstolens organisation, kompetens och procedere — frågor, som givetvis varit ägnade att i hög grad intressera domstolens generalsekreterare. Dit hör den uppsats, där domstolens 1926 antagna reviderade reglemente utförligt refereras och kommenteras (»Le règlement revisé de la Cour Permanente de Justice Internationale»). Till denna grupp hör också en uppsats med titeln »La Cour permanente de Justice internationale å la neuvième Session de l'Assemblée de la Société des Nations». 1928 års förbundsförsamling intager ju ett betydelsefullt rum i den internationella rättsskipningens historia, i det att bl. a. generalakten för fredlig lösning av internationella tvister där antogs. Hammarskjöld ägnar några anmärkningar åt detta aktstycke och särskilt åt dess förhållande till Fasta mellanfolkliga domstolens stadga. Det största utrymmet i uppsatsen upptages dock av behandlingen av de betydelsefulla och ganska omstridda frågorna rörande Nationernas förbunds råds inhämtande av »rådgivande yttranden» (»avis consultatifs») från Fasta domstolen. Åt dessa »avis consultatifs» äro ytterligare ett par uppsatser ägnade (»Quelques aspects de la fonction consultative de la Cour permanente de Justice internationale» och »Les avis consultatifs à la seiziéme Session de l'Assemblée»). Till de uppsatser, som behandla processuella frågor, får man också räkna den, som behandlar domstolens befogenhet att »angiva vilka provisoriska åtgärder böra vidtagas för tillvaratagande av vardera partens rättigheter». I ifrågavarande uppsats (»Quelques aspects de la question des mesures conservatoires en droit

 

548 T. GIHL.international positif»), som utgör en kommentar till art. 41 i domstolsstadgan, kommer författaren till den slutsatsen, att domstolens »angivande» (»indication») av dylika »mesures conservatoires» icke är för parterna bindande — ett intressant resultat icke minst därför att det på grund av författarens ställning får anses återgiva domstolens egen uppfattning.
    Även den materiellrättsliga sidan av Haagdomstolens rättsskipning upptages till behandling i åtskilliga uppsatser i den föreliggande volymen. Haagdomstolens rättsskipning är ju av betydelse, icke blott emedan den inneburit fredlig lösning på rättens grund av ett stort antal mellanfolkliga tvister, utan även därför att den tillika i hög grad bidragit att belysa och precisera den internationella rättens regler. En analys av Haagdomstolens domar, liksom för övrigt även av dess »avis consultatifs», måste ur denna synpunkt vara av det största intresse för folkrättsvetenskapen. I en serie ursprungligen i »Revue de droit international et de législation comparée» publicerade och här omtryckta artiklar harHammarskjöld behandlat domstolens verksamhet under åren 1923— 1933. Att Hammarskjölds kommentarer till Haagdomstolens domar och yttranden äro av högt värde, är ju tämligen självklart, i betraktande av att han i enastående grad hade både anledning och möjlighet att sätta sig in i dessa mål, att följa deras handläggning och att förstå de resonemang, som lett fram till de resultat, vartill domstolen kommit. Detta innebär dock icke, att Hammarskjöld i dessa artiklar framträder som domstolens språkrör eller apologet. Tvärtom vänder han sig i många fall med intressanta kritiska anmärkningar mot domstolens uppfattning. Till de uppsatser, som behandla den av Haagdomstolen tilllämpade materiella rätten, höra vidare de, som äro betitlade »La Courpermanente de justice internationale et le droit international privé» och» The Permanent Court of International Justice and the development of International Law».
    Bland Hammarskjölds här publicerade uppsatser komma till sist några biografiska skildringar, ägnade framstående folkrättsjurister, som varit ledamöter av Haagdomstolen.
    Ovanstående anmälan har endast kunnat giva en knapphändig föreställning om det rika innehållet i den föreliggande samlingen av Åke Hammarskjölds skrifter. Den bör emellertid icke avslutas utan ett omnämnande av den artikel, som bildar inledningen till volymen, den av MAX HUBER författade minnesteckningen över Åke Hammarskjöld. Det torde vara allmänt känt och erkänt, vilken utomordentligt värdefull insats i Haagdomstolens verksamhet Hammarskjöld gjorde, i främsta rummet genom det mönstergilla sätt, varpå han organiserade och ledde domstolens kansli, men även genom sitt mångsidiga arbete i övrigt, som gav ämbetet såsom domstolens »greffier» en vida större betydelse, än dess titel angiver. Ingen kunde varit bättre kvalificerad att teckna denna verksamhet än den eminente schweiziske folkrättsjuristen, som från domstolens upprättande till 1930 var dess ledamot och under åtskilliga år även dess president. Hubers av omisskännlig personlig värme präg-

 

ANM. AV Å. HAMMARSKJÖLD: JUSTICE INTERNATIONALE. 549lade minnesteckning över Åke Hammarskjöld torde för framtiden komma att framstå som ett viktigt bidrag till Fasta mellanfolkliga domstolens historia.
    I sin helhet utgör den nu utgivna samlingen av Åke Hammarskjölds skrifter ett synnerligen värdefullt bidrag till kännedomen om den för den internationella rättsordningen ytterst betydelsefulla institution, åt vilken han ägnade sina bästa krafter och vari han gjorde en så framstående och högt skattad insats.

T. Gihl.