Processlagberedningens förslag remitterat till lagrådet. Processlagberedningens förslag till ny rättegångsbalk har d. 9 juni 1939 av K. M:t remitterats till lagrådet för granskning.
    Före remissen har förslaget varit föremål för överläggning såväl vid ett av Sveriges domareförbund d. 1—3 juni 1939 anordnat möte ¹ som vid ett antal sammanträden inför justitieministern d. 5—10 i samma månad, till vilka inbjudits ett flertal företrädare för skilda delar av rättegångsväsendet samt ett antal ledamöter av riksdagen.
    I de inför justitieministern hållna överläggningarna, vid vilka förslagets huvudpunkter diskuterades, deltogo — förutom processlagberedningens ledamöter justitieråden Gärde och Santesson, professor Engströmer och revisionssekreterare Strandberg samt sekreteraren hovrättsrådet Söderlund — presidenterna Ekeberg, Schlyter, Bendz och Elliot, justitierådet Lindhagen, justitiekansler Alsén, justitieombudsmannen Ljunggren och militieombudsmannen Centerwall, revisionssekreterare Siljeström, ordföranden i föreningen Sveriges stadsdomare borgmästare Berlin, ordföranden i Sveriges advokatsamfund advokat Eliel Löfgren, häradshövdingarna Arhusiander och Lindstedt, borgmästarna Bissmark och Bergquist, landsfogde Persson, stadsfiskal Beckman, landsfiskal Wadenius, kriminalkommissarie Sjögren, riksgäldsfullmäktige Råstock, Lindquist och Ryberg samt riksdagsmännen Ewerlöf, P. Gustafsson i Benestad, G. Persson i Falla och J. M. Bäckström i Umeå. Dessutom närvoro lagrådets ledamöter.
    I anförande till statsrådsprotokollet vid remissen till lagrådet framhåller justitieministern, att förslaget tillkommit i nära anslutning till de av riksdagen år 1931 godkända huvudgrunderna för en rättegångsreform. Vid de av justitieministern anordnade överläggningarna ha enligt statsrådsanförandet förslagets huvudgrunder vunnit gillande, men olika meningar gjort sig gällande i fråga om vissa delar. Bl. a. har i anledning av bestämmelserna i förslaget, att nämnd skall ha säte i rådhusrätt vid avgörande av grövre brottmål, från några håll ifrågasatts, huruvida den av beredningen föreslagna sammansättningen av rådhusrätten med tre lagfarna ledamöter och nämnd vore lämplig. För den händelse nämnd ansåges böra ha säte i rådhusrätt, har framförts till övervägande, huruvida förutsättningarna för nämndens deltagande borde angivas på det sätt som skett i förslaget.
    Meningsskiljaktighet har vidare yppats huruvida, såsom processlagberedningen föreslagit, möjlighet borde beredas att under vissa förutsättningar få tvistemål avgjorda av hovrätt såsom första och enda instans. Från vissa håll har man förordat förslagets bestämmelser i denna del under instämmande i dess syfte att skapa möjlighet till anlitande av domstolsförfarande även i sådana fall, där framför allt ett skyndsamt avgörande är av nöden och fördenskull parterna hittills plägat föredraga att låta tvisten slitas av skiljemän. Farhågor ha emellertid uttalats, särskilt från underrätternas sida, att ett dylikt eninstansförfarande skulle komma att anlitas i så stor omfattning, att underrätternas ställning därigenom skulle försvagas.
    I fråga om förhållandet mellan förberedelse, respektive förundersökning, och huvudförhandling stadgar förslaget, att dom skall grundas å vad som

 

¹ Se nedan s. 629.

 

förekommit vid huvudförhandlingen. Under det att man från vissa håll starkt understrukit den principiella betydelsen av vad sålunda föreslagits, har från andra håll invänts, att under vissa omständigheter material, som framkommit vid måls beredande, borde, även om det ej uttryckligen framförts vid huvudförhandlingen, kunna läggas till grund för domen. Även i övrigt ha i fråga om förslagets regler rörande muntligheten och koncentrationen i rättegången framställts önskemål om jämkningar. Förslagets bestämmelser om protokollföringen ha från vissa håll förordats, medan man från andra håll i dem önskat vissa jämkningar ur praktisk synpunkt.
    Justitieministern har vidare erinrat om att beträffande förfarandet i brottmål farhågor uttalats för att förslaget icke medgåve tillräckliga möjligheter för en effektiv utredning. Den meningen har också kommit till uttryck, att häktningsrätt alltjämt borde tillkomma även åklagare och ej, såsom enligt förslaget, enbart rätten.