708 FRÅN FRÄMMANDE RÄTT.    Italiensk äktenskapsrätt. Under det senaste året har den italienska äktenskapsrätten undergått betydelsefulla förändringar. I första hand märkas härvid vissa av den nyinaugurerade raspolitiken föranledda bestämmelser om äktenskapshinder, vilka återfinnas i en lag d. 17 nov. 1938, den s. k. raslagen.
    Artikel 1 av raslagen förbjuder äktenskap mellan italiensk undersåte av arisk ras och person av annan ras. Äktenskap, som ingåtts i strid med detta förbud, är en nullitet. Någon definition av begreppet arier och icke-arier har hittills icke givits i lag eller författning. Klart synes dock vara, att föreskriften i främsta rummet avser person av hebreisk ras, d. v. s. enligt de begreppsbestämningar, lagen själv gör under rubriken »Föreskrifter rörande personer av hebreisk ras», den
    1) vars föräldrar båda tillhöra den hebreiska rasen, oavsett om vederbörande tillhör en annan religion än den hebreiska;
    2) av vars föräldrar den ene är av hebreisk ras och den andre av utländsk nationalitet;
    3) vars moder är av hebreisk ras och vars fader är okänd;
    4) som, ehuru född av föräldrar av italiensk nationalitet, varav blott den ene är av hebreisk ras, bekänner sig till den hebreiska religionen eller i varje fall är inskriven i en israelitisk sammanslutning eller ock på annat sätt tillkännagivit sin hebreiska inställning.
    Före utfärdande av lysning är vederbörande tjänsteman skyldig att fastställa kontrahenternas ras och medborgarskap. Han är härvid icke bunden av deras förklaringar. I praktiken torde fordras dels utdrag ur dopbok för bägge föräldrarna, dels en under edligt ansvar avgiven, av fyra vittnen bestyrkt försäkran om arisk ras.
    I detta sammanhang märkes att inrikesministeriet äger att i överensstämmelse med utlåtande av en särskilt tillskapad kommission från fall till fall avgöra frågor om raslagstiftningen. Enligt en lag den 30 juli 1939, som närmare reglerar kommissionens ställning, äro ministeriet och kommissionen härvid icke bundna av resultatet av den prövning, som med stöd av civilståndsuppgifter verkställts jämlikt raslagens bestämmelser.
    Artikel 2 av raslagen stadgar, att äktenskap icke må ingås mellan italiensk undersåte och person av annan nationalitet, med mindre tillstånd på förhand inhämtats från inrikesministeriet. Stridiga åsikter ha uttalats beträffande det praktiskt betydelsefulla spörsmålet, huruvida förbudet även gäller italienare, som äro bosatta utomlands och där vilja ingå äktenskap. Enligt en uppfattning är så fallet, enligt en annan tager bestämmelsen endast sikte å italienskt territorium.
    Genom artikel 3 införes ett indispensabelt förbud för vissa ämbetsmän och funktionärer att ingå äktenskap med utlänning.
    Nya föreskrifter å äktenskapsrättens område ha även intagits i första boken av »Codice civile», som trädde i kraft den 1 juli 1939.
    Tidigare gällande civilkodex förbjöd äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn eller dess avkomling, mellan adoptantens make och adoptivbarn och vice versa, mellan en och samma persons adoptivbarn ävensom mellan adoptivbarn och adoptantens efter adoptionen födda barn. Efter den 1juli innevarande år gäller förbudet även adoptantens före adoptionen födda barn.

 

FRÅN FRÄMMANDE RÄTT. 709    Fristen för frånskild kvinnas rätt att ingå nytt gifte, vilken tidigare var tio månader, har nu fixerats till 300 dagar.
    Enligt artikel 109 i den nya civilboken kan äktenskap äga rum genom fullmakt, om en av kontrahenterna har hemvist utom Italien och synnerliga skäl föreligga. Huruvida sist angivna villkor uppfylles prövas av »procuratore generale» vid den »corte di appello» inom vilkens jurisdiktionsområde den i Italien bosatte kontrahenten har sitt hemvist.
    Fristerna för ogiltighetsförklaring av äktenskap ha i ett flertal fall förkortats. En nyhet i lagen är, att äkenskap, som ingåtts av maka till dödförklarad, kan förklaras vara ogiltigt, när den dödförklarade återvänder eller det eljest styrkes att han lever.
    Slutligen må nämnas ett nyinfört stadgande i fråga om äktenskapsskillnad, nämligen att domstol, då den dömer till äktenskapsskillnad mellan makar, av vilka en är av icke-arisk ras, bör anförtro barnens vårdnad åt den ariske maken, såvida icke synnerliga skäl tala däremot.

B. Eng.