Invigning av nytt tingshus i Sunne. För Fryksdals domsagas nedre tingslag har nytt tingshus uppförts i Sunne. Vid invigningen, som ägde rum med en festlighet där d. 15 juni 1939, höll justitieministern, statsrådet K. G. Westman, följande tal:
    »Vi, som samlats här i dag, äro alla förenade av ett gemensamt intresse för rättens vård. Det är som dess tjänare och upprätthållare, som vi kommit tillstädes. Ingen kan äga en mera vördnadsbjudande uppgift.
    Under sin oöverskådligt långa tillvaro har mänskligheten sett stater och välden förgås — hopplöst försvunna i glömskans ändlösa hav eller ännu namnkunniga — sett folkslag, språk och religioner födas och dö, sett rättssystem vissna ned eller våldsamt förintas tillsammans med de kulturer, med vilka de varit förenade. Men genom alla växlingar har mänskligheten räddat ett ideal: vördnaden för rätten, övertygelsen om dess oumbärlighet.
    Det har icke funnits den tidsålder och det kommer icke att finnas den tid, då människorna kunnat eller skola kunna leva utan lag och rätt.
    Rätten är det nödvändiga uttrycket för sammanhanget i tillvaron, för ordningen i människornas sammanlevnad, för ansvaret som en följd av gärningarna.
    Alla mänskliga ideal, som äro av något värde, ställa på sina anhängare ett krav på uppoffringar och mödor. Endast genom trolöshet kan man komma ifrån att uppfylla sådana pliktens ålägganden.
    Även den svenska rättens snart ett årtusen långa historia bär vittnesbörd om hur det ena släktledet efter det andra av domare och nämndemän i en obruten rad trätt in under bördan och åtagit sig att bära domsmakten sansvar med dess personliga vedermödor och karaktärsprov.
    Grundvalen för all folklig domsmakt över fria män, vare sig den utövas av folkvalda nämndemän eller av domare, som på folkets uppdrag utnämnas av regeringen, är folkets förtroende.
    Givet är, att det för en god domstol är ett behov att ha en god lag att döma efter. Det är en oavvislig plikt för konung och riksdag att på grundvalen av vårt från fäderna övertagna lagarv utan att förtröttas omforma lagen efter tidens ändrade levnadsförhållanden och rättsåskådningar. Den nya lagen skall växa fram ur den gamla som grenarna ur trädets stam.
    Men den bästa lag tjänar till intet, om den icke tillämpas av samvetsgranna och skickliga domare, självständiga gent emot den politiska eller sociala makten, i vilken form — gammal eller modern — den än framträder eller döljer sig.
    Häradsrätten i denna domsaga är vårdare av denna bygds rättsliga traditioner och laglydnad. Att de män, som i våra dagar uppbära denna upp-

 

NOTISER. 711gift, utföra sitt verk på ett så förtjänstfullt sätt, att det råder det bästa samförstånd mellan dem och bygdens befolkning, därom vittnar den offervilja, som skapat det värdiga och ändamålsenliga tingshus, som vi i dag inviga.
    Till tingshusbyggnadsskyldiga och deras kommitterade framför jag min uppriktiga erkänsla och min varmt kända tacksamhet för de utmärkta arbetsmöjligheter, som de berett sin häradsrätt i detta tingslag.»