Auktorsrättens reformering. I statsråd d. 28 okt. 1938 erinrade chefen för justitiedepartementet, statsrådet K. G. Westman, bl. a. om den promemoria rörande auktorsrättens reformering som efter förhandlingar med representanter för vissa nordiska grannländer avgivits d. 31 maj 1938 av presidenten Birger Ekeberg och f. d. hovrättsrådet Hjalmar Himmelstrand (se SvJT 1938 s. 524). Därefter fortsatte statsrådet Westman:
    »I fråga om den rätt, som bör tillerkännas upphovsmännen till andliga alster och utövarna av konst, har den senare tidens utveckling och ej minst de tekniska framstegen skapat flera nya problem, vilka äro av stor vikt för den andliga kulturen över huvud och ofta hava en vidsträckt ekonomisk räckvidd. I de nordiska delegerades utlåtande belyses, hur talrika och mångskiftande dessa problem äro, och jag hänvisar till vad de delegerade härom anfört.
    Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som råda på förevarande rättsområde, kan en tillfredsställande lösning icke ernås genom en isolerad nationell lagstiftning. Att utbygga den internationella reglering, som kommit till stånd särskilt genom Bernkonventionen, måste för vårt lands vidkommande framstå såsom önskvärt och förtjänt att befrämjas. Det är emellertid tydligt, att de rättsregler som kunna tänkas bli gemensamma för alla de till Bernunionen hörande länderna icke kunna sträcka sig längre än till bestämmelser av mera allmän natur. I fråga om de nordiska länderna med deras djupgående kulturella gemenskap finnas däremot förutsättningar att i större omfattning skapa överensstämmande rättsregler på förevarande område. Framställningar om nordiskt samarbete för att åvägabringa en sådan gemensam lagstiftning hava även väckts av en rad sammanslutningar inom de olika verksamhetsgrenar, som äro berörda därav. De allmänna synpunkter på ett dylikt samarbete, åt vilka de nordiska delegerade givit uttryck, kan jag i allt väsentligt biträda. Jag finner det alltså i hög grad önskvärt att vinna utredning om möjligheterna till en gemensam nordisk lagstiftning inom denna del av de andliga rättigheternas område. Enligt vad som inhämtats, äro ock de danska, finska och norska regeringarna villiga att genom representanter upptaga gemensamma överläggningar härom, varemot från Island ännu icke ingått bestämt svar. Vissa förberedande arbeten för en reform inom detta rättsområde hava redan verkställts av f. d. hovrättsrådet Himmelstrand såsom sakkunnig inom justitiedepartementet, och resultatet därav har framlagts i en promemoria den 15 februari 1937 (Statens offentl. utredn. 1937: 18). Det fortsatta arbetet torde lämpligen böra omfatta en allsidig utredning angående de andliga rättigheter, som i detta sammanhang böra regleras av lagstiftningen. Denna utredning synes böra anförtros åt två

 

76 K. G. WESTMAN.inom departementet tillkallade sakkunniga jämte sekreterare. Vid utredningsarbetet böra de sakkunniga äga tillfälle att samråda med personer, som företräda olika intressen eller besitta speciell insikt och erfarenhet. De sakkunniga böra i erforderlig utsträckning hålla överläggningar med de representanter för övriga nordiska länder, som kunna bli utsedda för detta ändamål.»
    K. M:t bemyndigade därefter justitieministern att tillkalla två sakkunniga jämte sekreterare att inom departementet verkställa utredning rörande revision av gällande författningar om rätt till litterära och musikaliska verk samt verk av bildande konst ävensom angående ny lagstiftning om andra närstående andliga rättigheter (se nedan s. 110).