Brottsligheten år 1936. Av statistiska centralbyrån. Stockholm 1939. Norstedt. 14 + 100 s. — Sveriges officiella statistik. Rättsväsen.
    År 1936 sakfälldes av svenska domstolar i första instans 131,173 personer för sammanlagt 152,718 brott och förseelser. Det är den näst högsta kriminalitetsnotering vi haft sedan 1913. Rekordet innehas av år 1934 med nära 2,000 flera brott och omkring 200 flera brottslingar.
    Den statistiskt bokförda kriminaliteten har under 1930-talet fördelat sig på olika brottsgrupper på sätt som framgår av följande sammanställning, varvid hyvsning verkställts nedåt till hela hundratal.

 

År	Fylleri och förargelse	Brott mot person	Brott mot egendom	Övriga strafflags-brott	Brott mot special-författ-ningar	Brott mot strafflagen för krigs-makten
1930	40,200	2,900	6,000	3,900	64,100	800
1931	39,700	3,100	8,000	4,100	75,100	900
1932	38,100	2,800	6,500	3,800	80,800	800
1933	38,100	2,900	7,300	3,800	89,800	700
1934	40,000	2,800	6,400	4,000	100,200	600
1935	39,700	3,000	7,100	3,600	97,400	500
1936	38,500	2,800	5,900	3,400	101,300	500

 

    
Som synes äro 1936 års brottslighetstal fördelaktiga vid alla brottsgrupperna utom specialförfattningsbrotten som ha toppnotering. Enbart denna brottsgrupp når 1936 högre än total antalet brott inom alla kategorier tio år tidigare. Det kraftigaste tillskottet till denna höjning av specialförfattningsbrotten levererar vägskyddslagstiftningen. Medan trafikbrotten tio år tidigare uppgingo till 20,000 sprang siffran år 1936 upp till hela 56,000, d. v. s. 1/3 av totalsiffran för alla brott.
    Besedd över kortare perioder och uppspaltad på mindre brottsgrupper är dock kriminaliteten år från år ganska konstant, vilket följande sammanställning torde visa.

	1932	1933	1934	1935	1936
Brott mot lotteriförordningen	311	377	277	305	314
Brott mot bolagslagstiftningen	65	67	75	61	63
Brott mot pilsnerförordningen	605	656	715	630	648
Äktenskapsbrott	8	19	21	18	20
Lindrigare misshandel	2,126	2,178	2,117	2,224	2,202
Vållande till död och kroppskada	132	169	123	138	151
Mord, dråp, mordförsök	6	6	4	2	5
Tjuvnad	2,269	2,288	2,301	2,362	2,320

 

    »Tributen till brottet betalas med större ackuratess än skatten till staten», skrev på sin tid QUETELET, »kriminalstatistikens fader». I våra dagar, då skatteintäkterna flyta jämnare, borde man kanske i stället uttrycka saken så, att förhandsberäkning av nästkommande års brottslighet kan verkställas med lika smal säkerhetsmarginal som behövs för en skattekalkyl. Visar årets fylleristatistik 30,000 brott, kan man vara ganska tvärsäker på att nästa års brottsskörd kommer att röra sig om samma tal, förutsatt att icke någon exceptionell omständighet inträffar såsom krig eller rusdrycksförbud.
    Angående fördelningen av brotten på olika landsändar och domstolar lämnar rättsstatistiken vidlyftiga sifferuppgifter, ett hittills tyvärr föga utnyttjat material. Här skall endast något beröras det outslitliga debattämnet: brottslighet i stad och på land. Ar 1936 fördelade sig straffdomarna, uttryckt i runda tal, med 81,000 på rådhusrätter och 70,000 på domsagor. I de senares jurisdiktionsområden ingå ju emellertid också städer utan egen rådhusrätt och stadsliknande samhällen. Statistiska centralbyråns material medger därför inga slutsatser rörande kriminalitetsbenägenheten hos resp. landsbygdens och städernas invånare. Om denna benägenhet vore likformigt utbredd över landsbygd och stad skulle 60 % av brotten komma på landsbornas lott (2.6 millioner invånare i städer och stadsliknande samhällen, 3.6 millioner på landsbygden). I stället synes förhållandet av ovan anförda siffror att döma vara nära nog omkastat; det är rådhusrätterna som avdöma 50—60 % av brotten. Centralbyrån förklarar detta med en hänvisning till den större effektiviteten hos städernas polisväsen och säger, att »med hänsyn härtill torde man kunna antaga, att skillnaden mellan brottsligheten i domsagorna och brottsligheten i städerna med rådhusrätt i verkligheten icke är så stor som resp. tabeller ge vid handen». Vidare säges, att antalet brott begångna inom ett visst område inte utan vidare får anses såsom ett uttryck för brottsligheten hos områdets egen befolkning. »Synnerligen ofta förekommer exempelvis, att brott och förseelser begås av lantbor under tillfälligt uppehåll i stad och av stadsbor under tillfälligt uppehåll på landet.» Man kan ha lust att sätta ett frågetecken i kanten. Nog förefaller det naturligt, att brottsligheten skall vara störst i städerna, där människor och egendom, frestelser och konfliktämnen hopas på ett sätt som icke äger någon motsvarighet på landsbygden. Man kan för den grövre brottslighetens del få vissa jämförelsepunkter hos fångvårdsstatistiken. Av de fångar som voro intagna vid årsskiftet 1939 voro 40 % både födda och skrivna i landsförsamling, likaså 40 % födda och skrivna i stad, medan 20 % voro födda på landet men skrivna i stad, allt angivet i grova tal. Alltså: med hänsyn till födelseorten var förhållandet land/stad = 60/40, en naturlig proportion efter befolkningsfördelningen; med hänsyn till bostadsorten var proportionen 40/60, vilket kanske också skulle kunna benämnas naturligt om man ser till frestelsefördelningen.
    Under den kvinnliga rösträttsstriden åberopades bl. a. som positivt argument, att enligt rättsstatistikens vittnesbörd kvinnan var mannen ojämförligt överlägsen som social varelse. Den kvinnliga brottsligheten uppgick 1936 till endast 8.4 % av den manliga. Men utvecklingen går tydligen i ogynnsam riktning. År 1922 dömdes på 100,000 personer straffmyndiga av vardera könet 3,643 män och 187 kvinnor. Ar 1936 voro siffrorna 5,029 män och

 

421 kvinnor, d. v. s. att medan ökningen för männen uppgått till 38 % har ökningen för kvinnornas del uppgått till 125 %. Som en kuriositet kan nämnas, att straffriförklaringsfrekvensen för kvinnornas del är betydligt högre än för männens, den uppgår till hela 20 % av de manliga straffriförklaringarna. Likaså förekommer villkorlig dom oftare för kvinnor, frekvensen är 17 % av antalet manliga villkorligt dömda.
    Beträffande kriminalreaktionerna skall helt kort sägas att böter ådömas i ej mindre än 96 % av samtliga domar.

Torsten Eriksson.