Tidskrift, utg. av Juridiska Föreningen i Finland. Tredje och fjärde häftena av tidskriften hava givits formen av ett festnummer, tillägnat minister Rafael Erich vid uppnådda sextio år. Numret inledes med tvenne artiklar rörande jubilaren själv och hans verksamhet, nämligen av prof. S. R. BJÖRKSTEN, som skriver om minister Erich såsom vetenskapsman, och prof. HERMAN GUMMERUS, som skildrar Erichs insatser i Finlands självständighetsrörelse. Bland bidragsgivarna i övrigt märkas fyra representanter för de övriga nordiska länderna, nämligen prof. POUL ANDERSEN, som skriver om danska grundlagsbestämmelser rörande undervisningsväsendet, prof. FREDE CASTBERG, som undersöker huruvida det förefinnes någon rätt att återkräva exproprierad egendom, som icke användes till det vid expropriationen avsedda ändamålet, prof. ÖI.AFUR LÄHUSSON, som behandlar den isländska fristatens historiska förutsättningar, samt prof. C. A. REUTER SKIÖLD, vars bidrag rör klausulen »rebus sic stantibus» i nutida folkrätt. Vidare förekommer i festnumret ett stort antal bidrag av finländska författare. Förvaltningsrådet RUDOLF BECKMAN skriver om lagkonflikter i frågor rörande sammanstötningar mellan fartyg, justitierådmannen B. C. CARLSON om rättfärdigheten, f. d. justitiekanslern AXEL CHARPENTIER om lagtekniska missgrepp i redaktionen av den nya lagen om folkpensionering, medan prof. O. HJ. GRANFELTS bidrag har titeln »Hustrun följer mannens stånd och villkor». Docenten RAGNAR HEMMER skriver om ett lagmansval i Finland år 1386 och justitierådmannen GUNNAR NYBERGH ägnar sig åt studier rörande förlagsavtalet i anslutning till ett aktuellt lagförslag. Sistnämnda bidrag utgör för övrigt fortsättning av en i tidskriftens nästföregående häfte påbörjad artikel. Krigsfiskalen W. A. PALME behandlar det i Finland nyinförda tomträttsinstitutet och jur. dr Bo PALMGREN skriver om konkursdomens rättsverkningar de lege lata och de lege ferenda. Slutligen skriver advokaten jur. dr GUNNAR PALMGREN om avtalsvite i engelsk rätt, medan prof. KARL WILLGREN kastar en blick på förvaltningsrättsvetenskapens huvudriktningar.

E. A.

 

 

Defensor Legis ägnar en stor del av det tredje häftet för innevarande år åt 20-årsminnet av Finlands Advokatförbunds stiftande. Jubileet inträffade den 24 mars. Det svenskspråkiga bidraget till minnesrunorna har lämnats av HJALMAR HELLSTRÖM. — I h. 4 märkes — nästan som ett apropos till

 

den hos oss förda diskussionen om domstolarnas lagande efter lägligheten — en uppsats av B. C. CARLSON med titeln »Rättssäkerhet och skälighet». Åt vilketdera av de båda ofta oförenliga kraven på rättsskipningens säkerhet och på dess skälighet företräde bör givas, är en fråga, som förf., säkerligen med rätta, finner ej kunna objektivt besvaras. Förf. menar dock, att dessa krav göra sig gällande med olika styrka i olika instanser, och han anser det naturligt, att skäligheten skall spela en större roll i underrätternas än i högsta instansens rättsskipning. Om högsta instansens avgöranden skola träffas efter någon annan princip än de lägre domstolarnas, synes man emellertid knappast kunna undgå det egendomliga resultatet, att domar som äro fullt riktiga icke desto mindre understundom måste ändras: underrätterna ha, såsom sig bort, lagat efter lägligheten, men för den högsta instansen går detta icke an. Hur förf. närmare tänkt sig sammanfogandet av olika principer för dömandet i olika instanser, har han ej utvecklat. Förf. uppehåller sig särskilt vid den finska Högsta domstolens sätt att motivera sina domar, och han vänder sig bl. a. mot den i Finland liksom hos oss stundom märkbara obenägenheten att uttala motiveringar, som framdeles kunna binda domstolen. Han anser det icke vara till gagn för rättstillämpningen om motiveringens betydelse i oträngt mål försvagas genom sådana tilllägg som exempelvis: med beaktande av omständigheterna i övrigt eller med hänsyn till vad i övrigt i målet visats. Vad förf. här säger, synes mycket tänkvärt, en egenskap, som för övrigt utmärker det mesta av det som flutit ur hans flitiga penna. Dit hör bl. a. en intressant anmälan i h. 10 för 1938 av en av Otto Brusiin framlagd finsk doktorsavhandling, vars titel i svensk översättning lyder: »Domarens prövning då norm saknas».

N. D—n.